Tillbakablickar: hur det gick till när jag sålde Décima

Redan när jag hade ägt Décima i kanske ½ år började hon sticka ut tungan utanför munnen då och då när man red. I början var det inte så ofta eller någon längre stund men allt eftersom åren gick förvärrades denna ovana mer och mer utan att jag varken kunde hitta någon anledning till den eller något sätt att bota/ förhindra beteendet.

Jag försökte givetvis att rida med ”tusen” olika bett (inte samtidigt dock :=)), jag anlitade flera veterinärer, 2 hästtandläkare, 3 massörer, provade flertalet olika nosgrimmor, huvudlag och sadlar men inget och ingen kunde hjälpa mig.

Det enda som fungerade ypperligt var att rida med hackamore, dels gick Décima mycket bra på denna typ av betsling och dels såg man aldrig någonsin tungan utanför munnen ens en enda sekund. Tyvärr får man inte tävla dressyr med hackamore även om jag i min desperation även undersökte möjligheten att få dispens (vilket jag så klart inte fick).

Eftersom Décima redan då hon var 3 år gammal köptes enkom för DRESSYR-TÄVLING fick jag efter stor vånda och många (8) års fruktlösa försök att bota tungproblemet inse att jag var tvungen att sälja henne om jag ville fortsätta med mitt stora intresse- att tävla dressyr- och det ville jag.

Décima hann innan försäljningen då hon var 11 år ta ett 50-tal placeringar upp till MSV och majoriteten av dom fick hon bland annat ”tack vare” en extremt hårt åtdragen nosgrimma som IBLAND gjorde att hon inte kunde/ ville sticka ut tungan. Men det kunde lika gärna hända mitt under en ritt att tungan började hänga ut och poängen dalade då i rasande takt trots att hästen i övrigt för det mesta gick mycket bra. Det var enormt frustrerande och jag nästan grät i sadeln ibland. Och att behöva dra åt nosgrimman så att den nästan drogs itu (det hände också någon gång) kändes inte heller förenligt med min syn på dressyrridning.

Jag bestämde mig alltså för att sälja Décima och satte in en annons på Bukefalos. Så fort någon ringde fick jag dock panik och gjorde ALLT för att uppringaren skulle tappa intresset.

Min man, som själv är försäljare, sa fler gånger ”det hörs ju lång väg att du INTE vill sälja hästen” och så var det nog innerst inne. Jag kunde helt enkelt inte förmå mig!

En kvinna var så ihärdig att hon lyckades tjata sig till en provridning. Kvinnan skulle komma från Göteborg (en 30-mils resa) och provrida en helg och ju närmare helgen kom desto mer panik fick jag. Till slut skickade jag ett sms på fredagen om att vår padock stod under vatten (fullständig lögn) och att båda våra ridhus var upptagna av lektionsverksamhet hela helgen men att jag skulle ÅTERKOMMA (bah!) när det gick att få till en provridning!!!! Jag återkom så klart aldrig utan kände mig extremt lättad trots det oförskämda beteendet. Ja, herregud!

Någon månad hann gå innan jag definitivt bestämde mig för att jag ”måste” sälja hästen. Min ridning blev lidande, jag var ofta ledsen eller arg efter ridpassen och min tränare tyckte ABSOLUT att jag skulle sälja.

Genom ett otroligt sammanträffande råkade jag läsa en ”köpes”-annons samma dag som jag hade genomfört ett gräsligt träningspass för min tränare då Décima sprang omkring med tungan utanför munnen HELA tiden och jag till slut satt och SKREK ”Nu ska hon säljas” från hästryggen.

Annonsen som jag läste verkade vara skriven för mig och Décima! En tjej skrev att hon sökte en promenadhäst för lugna uteritter och kravet var att hästen skulle vara ett sto, välutbildad i dressyr och i Décimas ålder.

För att göra en lång historia något kortare så kom tjejen (som visade sig vara i ungefär min ålder) och provred 2 gånger och allt hon sa lät så himla bra i mina öron. Décima skulle bo tillsammans med tjejens andra häst på familjens gård, få en egen gräshage och slippa tävla eftersom tjejen var fullständigt ointresserad av detta. Tjejens tanke var att rida ut mycket i sällskap med sin hund och att kanske någon gång rida lite dressyr till husbehov. Perfekt!

När jag lämnade av Décima i hennes nya stall fällde jag några tårar i bilen men kände mig ändå oerhört lättad över att allt hade löst sig så bra. Tjejen hade sunda idéer om hästhållning och stallet var jättefint liksom hagen och jag tänkte att Décima säkert mer skulle uppskatta ett liv som promenadhäst än på dressyrbanorna.

5 månader efter försäljningen fick jag mitt livs chock då jag blev uppringd av en person som ville veta om jag var Décimas förra ägare. Då jag frågade varför personen undrade detta fick jag till svar att Décima var till salu som dressyrhäst och att denna person ville veta lite mer om hästen från mig.

Jag blev fullständigt GALEN av ilska och kände mig oerhört lurad. Förvisso förstod jag rent förnuftsmässigt att Décimas nya ägare inte hade några som helst JURIDISKA skyldigheter gentemot mig men man kunde ju tycka att hon i vart fall hade en MORALISK skyldighet att informera hästens, sedan 8 år tillbaka, tidigare ägare om att en ny försäljning var aktuell, särskilt som det var så kort tid som hon hade ägt hästen.

Allt detta sa jag också under ett mycket laddat telefonsamtal med Décimas ägare, jag var så arg att jag kokade.

Det som gjorde mig särskilt arg var att Décimas ägare sade sig vilja ersätta Décima med en…..ISLANDSHÄST!!!!! Hon hade upptäckt att dressyr inte var hennes grej och tyckte att Décima skulle ha det bättre någon annanstans.

Och jag som SKREK i luren av ilska sa att jag förvisso ansåg att hästen skulle säljas så fort som möjligt för ”jag vill inte att MIN häst ska vara hos någon som inte vill ha henne” men att jag inte fattade hur man om man hade en Rolls Royce (Décima) ville byta denna mot en moped (Islandshäst). Ja, ni förstår mognadsnivån på detta samtal….

Historien fick trots allt ett lyckligt slut så vitt jag vet för efter några veckor ringde tjejens hovslagare och berättade att han köpt Décima åt sin fru. Inte heller denna kvinna är tävlingsintresserad men ville ha en häst att rida dressyr på för hemmabruk.

Jag har valt att inte ha någon kontakt med de nya köparna även om jag givetvis vet vad de heter och var de bor (bara några mil från Malmö). Jag hoppas och tror att Décima nu har det bättre än hos mig och det räcker.

En kommentar

  1. Anonymous

    Stackars häst.
    Bli behandlad som ett slit och släng verktyg för att få någon skräpig pokal på en dressyrtävling.

    Svara

Skriv en kommentar

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>