Vid morgonens träning fokuserade vi på sådant som Archie har svårt för…. eller kanske egentligen inte SVÅRT för…utan mer att han helst vill slippa anstränga sig om det går, typ ”måste jag så gör jag det men jag slipper hellre” (och vem tänker inte så :=)???).
Först gjorde vi halvhalter i trav och galopp och därefter övergångar från galopp till skritt. Övergångarna har förvisso blivit bättre och bättre men jag skulle önska ännu mer ”hästen på bakbenen” och mindre ”dyka framåt och kärva i munnen”.
Efter dessa övningar ägnade vi resten av passet till olika sidvärtsrörelser och det är tydligt att Archie föredrar att glida runt i trav och galopp på volter och raka spår framför att flytta sig åt sidan och sätta bakbenen under sig. Archie tar inte heller spöhjälperna på rätt sätt alla gånger utan kan gärna visa sitt missnöje genom att lätta i bakkärran eller skicka ut ett bakben i en arg kospark. Jag BORDE vara tuffare i dessa lägen men eftersom jag har usel balans efter att ha ridit supersnälla hästar i snart 20 års tid så är jag livrädd att ramla av och vågar inte riktigt gå på honom som jag borde.
Dock märktes det att Archie mådde bra av att verkligen få jobba och ta i, vi tragglade på ganska länge med sidvärtsrörelserna ända tills han verkligen gjorde dom bra och han var väldigt koncentrerad i stället för att, som han gör ibland när han blir trött eller tycker att jag ”tjatar”, börja tjafsa med bettet.
Jag märker också att JAG har för små krav på Archie, jag nöjer mig med mindre än vad han ganska lätt klarar av om man bara pressar på lite. Det är tur att jag har Birgitta som ”jagar” oss 1 gång i veckan för utan henne så hade vi nog inte kommit framåt i ridningen lika snabbt.
