När Décima var såld var det för 4:e gången i mitt liv dags att leta häst. Denna gången köpte jag faktiskt inte ”första bästa” så något hade jag väl lärt mig av tidigare erfarenheter.
Den häst/ händelse jag minns bäst innan jag bestämde mig för att köpa Archie var då jag skulle provrida en 3 årig valack som rekommenderats till mig av en bekant.
Hästen fanns på inridning en bra bit från Malmö (kanske 20 mil enkel resa) men den lovordades så för sitt temperament (snäll och okomplicerad), gångarter och utseende att jag bestämde mig för att åka och titta utan att ha sett mer än en huvudbild av hästen på nätet.
Eftersom jag denna gången var fast besluten att INTE köpa någon häst utan att min tränare Birgitta hade sett hästen och ”godkänt” köpet lyckades jag få henne att avvara en av sina dyrbara helgdagar för att följa med och titta.
Väl på plats visades vi till det dammigaste ridhus jag någonsin sett och efter en stund där såg vi alla ut som ”pepparkaks-gubbar” i ansiktet: helt bruna och täckta av damm! Visaren kommenterade inte med ett ord den dammiga miljön, han kunde ju tex ha sagt ”ursäkta….jag har inte HUNNIT att vattna idag” eller något sådant (det hade JAG sagt även om det inte var sant).
Nåväl, att ridhuset var dammigt då (eller alltid?) var inte det värsta! Nej, det värsta får jag nog säga var att varken jag ELLER visaren lyckades ta oss upp på hästen trots ganska många försök. Hästen longerades dessutom en bra stund innan och borde ha lugnat ner sig men det gjorde den alltså inte.
Visaren skyllde på att hästen nog blev stressad av MIG (???), dvs en okänd person och vi kunde alltså inte få se hästen riden.
I sanningens namn ska jag säga att jag inte hade VÅGAT rida på hästen ens om visaren hade lyckats ta sig upp för den var så spänd att den säkert hade slängt av mig fortare än jag hade lyckats ta mig upp på den. Och hästen VAR riden flera gånger tidigare, det var i alla fall vad som sades.
Jaha…så det var bara att åka hem med oförättat ärende, nya 2 timmar i bilen!
Någon vecka därefter hade jag planerat en hästletar-tripp till Göteborgstrakten på söndagen.
På lördagkväll kollade jag rutinmässigt över alla annonser på Bukefalos och såg då en ny annons som hade blivit införd samma dag.
Annonsen och bilden fångade genast mitt intresse; det var Archie som bjöds ut till försäljning.
Jag slängde mig över telefonen och allt jag fick höra gjorde att jag genast ville åka och titta på hästen, eller i vart fall nästa dag då jag ändå skulle till Göteborg (Archie fanns då i Borås).
Säljaren hade egentligen gjort upp helt andra planer för söndagen men jag var ihärdig och lyckades tjata mig till att få komma sent på eftermiddagen, klockan fem tror jag det var. Jag skulle bli den första spekulanten!
De andra 3 hästarna jag tittade på i Göteborgstrakten var absolut ingenting för mig. Den första av dom började med att slita sig loss från uppbindningarna i stallet och rusa ut på gårdplanen. Endast genom ett mirakel undgick ägarens 3 åriga dotter att bli omkullspungen då hon stod mitt i vägen för hästen.
Hästen var mycket svår att tränsa (den var livrädd om öronen pga öronfistlar)den rörde sig allt för ordinärt och var för stor för mig (ca 173 cm) så jag lämnade stället utan löfte om att återkomma.
De 2 andra hästarna stod hos sin uppfödare och visade sig vara vackrare på bild än i verkligheten, det är vad jag minns från den visningen.
När jag kom fram till stallet där Archie fanns stod han redan på stallgången och om jag minns rätt (eller det är en romantiserad efterkonstruktion) så tänkte jag direkt ”JA!!!”.
Archie, som då var ganska precis 3 år fyllda, var jättesnygg, lagom i storlek och sades vara mycket snäll.
Uppe i ridhuset visades han först longerad och sedan riden av sin utbildare och hästen gick utan några som helst konstigheter och så bra man kan kräva av en så ung häst som knappt var riden. Min egen provridning var väl ingen uppvisning av världsklass precis men jag fick Archie att göra vad han skulle och det räckte för mig.
Jag minns att jag redan efter provridningen drabbades av panik och tänkte ”säger jag inte att jag vill köpa honom NU så kommer nästa människa som kommer hit och tittar att köpa honom direkt” Och jag ville verkligen ha honom.
Så utan att pruta en krona (mycket olikt mig) och efter att ha sett hästen i kanske 1 timme totalt så bestämde jag mig. Så gick det alltså med ”inte köpa häst utan att tränaren hade sett hästen och godkänt köpet”.
Fast i ärlighetens namn får jag säga att jag fick köpet mer än väl godkänt i efterhand och Birgitta har alltid varit och är mycket förtjust i Archie.
