För er som undrat hur det har gått för vår frågande läsare Helene och hennes häst Rulle (som var ostadig i formen) kommer här den mycket glädjande upplösningen:
Helene började efter råd från mig att rida med gummiband som inspänning tämligen omgående.
Här kommer hennes egen berättelse, läs och gläds:
Om första ridpasset med gummibandet:
Jag satte på den ganska löst först och skrittade fram en stund. När han kändes hyfsat mjuk och igång så kortade jag snodden så att han hade en ”ögla” på nacken med ca 10 cm i diameter. Första metrarna blev han lite spattig och det berodde på att öglan kittlade honom på vänster örontipp för varje steg så där fick jag stanna till och ”platta ut” öglan och pilla in den under nackstycket, då blev det lugnt. Min sadelgjord hade lämpligt nog två ringar på sidorna där det var helt perfekt att fästa hakarna till snodden. Under det här ridpasset så var jag noga med att rida så som vi talat om. Jag höll fram honom i ett friskare travtempo, jag lyfte omedelbart upp hans huvud när han slank in mot bringan med nosen och snodden höll ju emot när huvudet ville upp för högt så han fick ju en tydlig ”ram” att hålla sig inom med huvudet och efter bara 10 minuter så kändes det som om han fullt accepterade det. Jag red inte så länge utan när han snällt accepterade ”reglerna” lät jag honom lunka på lång tygel och koppla av. Sedan kunde jag ju inte låta bli att rida några varv utan att koppla in snodden och minsann, han gick omedelbart ner i ”rätt form” och höll huvudet ganska still, han höjde inte huvudet en enda gång men nosen gick in något men det är ju lättare att korrigera. Jag red bara ett varv åt varje håll och en volt åt varje håll för att stämma av och när han gjort det korrekt med huvudet riktigt placerat och kännbar (underbar) ryggverksamhet så fick han skritta av, slappna av och gå med lååång hals och stretcha ryggen innan vi gick tillbaka till stallet.
Fortsättning på ridpassen:
Jag har ridit med snodden sammanlagt 3 ggr under veckan, två lite längre ridpass á 40 minuter plus en kortis där jag först red ut en timme och sedan lät honom jobba ca 10 minuter med snodden. Snodden har nu accepterats full ut. Idag hade jag den ännu lite längre än i förrgår och han behöver nu bara få en pytteliten påminnelse om var den övre ”gränsen” går. Mina upprepade och envisa uppresande tygeltag verkar också ha gjort susen. Jag rider på ett rakt tränsbett med fasta ringar, ett bett som han har tyckt om redan från början. Han går nu genast ner med huvudet i rätt form och tuggar på bettet så fort jag ber honom. Tyvärr har jag inte haft möjlighet att få någon att filma honom men mina kamrater i ridhuset säger att de upplever stor skillnad och det gör även jag som ”pilot”. Lugnet har infunnit sig. Jag provade några minuter utan snodden också och även i sitt sämsta varv så stannade huvudet på plats, fast visst kände han att huvudet var ”fritt” så det får nog bli snodd på ett tag till.
Helene berättar i sitt senaste mail också om att hon har bytt sadel och att även detta känns om en förbättring.
Vis av både andras och egen erfarenhet kan jag inte annat än beklaga att inte alla ryttare verkar ha förstått sadelns enorma betydelse för behaglig ridning, både ur ett häst och ryttar-perspektiv!
Det finns säkert många hästar som hade kunnat gå långt bättre under ryttare med en annan sadel, många ryttare hade kunnat sitta och inverka mycket bättre och en hel del ryggrelaterade krämpor och hältor hade kunnat undvikas bara genom ett byte av sadel.
Jag vill tacka Helene för att hon så generöst har delat med sig av sina erfarenheter med Rulle, såväl positiva som negativa. Förhoppningsvis kanske någon annan fick en liten idé eller tips genom att läsa om henne och hennes lille häst!
