Idag var det dags för debut i LB:2 och LA:3 hos en av våra närmaste grannklubbar; Södra Sallerups ryttarförening (www.ssrf.nu).
Båda programmen går på lång bana vilket vi aldrig hade tävlat på förut men det är ju snarare lättare än svårare än att rida på 20 x 40-bana som vi gjort hittills.
Eftersom tävlingarna för min del inte började förrän 13.30 hann Archie med en vända till hagen med Birk och de stod och solade och sov när jag kom för att hämta hem dom.
I första klassen, LB:2 kändes ritten ”sådär”, inga missar men jag hade velat ha Archie lite mer på bakbenen och rak på de raka spåret och inte för mycket böjd i volterna. Nu blev det lite krokig hals och annat i den stilen men jag tror det kändes mer än vad det såg ut.
Poängen blev hyfsad, 66% och 3:e ekipage utanför placering. Till mitt ”försvar” får jag säga att alla som red i denna klass även skulle rida LA:3 så konkurrensen var något hårdare än vanligt.
De som bara skulle rida LB:2 fick rida i en klass för sig, det fanns alltså 2 LB:2 klasser på samma dag.
Till LA:n red jag fram ovanligt noggrant i säkert 30 minuter (brukar annars rida fram ca 20 minuter och inte längre till den andra klassen) och i stället för att bli trött så gick Archie ännu bättre än i LB:2 och hamnade till slut på en 2:a plats av ca 30 startande!
Den stora akilleshälen är fortfarande skänkelvikningen för höger skänkel och under LA:3 programmet hände något som jag sent ska glömma. Jag skrattar bara jag tänker på det!
När jag precis hade avslutat skänkelvikningen för höger skänkel (man rider den som ”snett igenom från långsida till långsida) så blåste domaren i sin visselpipa och jag FATTADE INGENTING?!?!?!?
”Du skulle ha ridit skänkelvikning där” sa domaren.
”Men det var det jag GJORDE” sa jag konfunderat.
”Jaha…det var inte mycket till tvärning det inte” sa domaren.
”Ja, jag kan inte bättre” svarade jag.
Min tränare Birgitta kommer säkert att skratta ihjäl sig åt detta imorgon eftersom hon brukar säga typ samma sak, dvs jag TYCKER att jag flyttar hästen åt sidan men enligt Birgitta HÄNDER INGENTING :=)!
Nåväl…..den obefintliga skänkelvikningen till trots så ledde jag klassen länge och jag hann åka till stallet, lämna av och duscha Archie, putsa alla saker och sedan komma tillbaka till tävlingen innan samma ryttare (Ulrika Andersson på Wonderboy) som slog mig i Trelleborg (då jag också blev 2:a) tog en överlägsen ledning.
Jag skojade med Ulrika på prisutdelningen och sa att jag absolut ville se hennes tävlingsschema eftersom det går så bra när vi tävlar tillsammans.
Hela dagen bjöd på strålande solsken och en otrolig hetta (vi tävlade i ridhus) och jag var ganska matt efter mina ritter. Som tur är verkar Archie inte bekommas särskilt mycket och nästa helg är det, om inget oförutsett inträffar, den första utomhustävlingen för året.
