Utrustningens inverkan på ridningen

Igår fick jag ett mail från min goda vän dressyrryttarinnan A.

A bytte sadel för några veckor sedan och har sedan dess kommit med glädjestrålande rapporter om vilken skillnad den nya sadeln gjort för både hennes och hennes hästars del. Hästarna går helt enkelt bättre med den nya sadeln, eller så KÄNNS det bara bättre, dvs mycket behagligt för ryttaren.

Eftersom A är en skicklig dressyrryttare som har tävlat på hög nivå, ridit länge och på många olika hästar och ÄNDÅ upplever en klart märkbar skillnad, TROTS att den sadel hon tidigare använde inte på något vis var en ”dålig” sadel får detta mig att fundera över hur många ”medelryttare” som hade kunnat uppleva mycket bättre ridning med byte av utrustning?

Själv är jag ganska kinkig med min utrustning, i alla fall den delen som, när jag rider är det som ”förbinder mig” mig hästen, dvs tyglar, sadel och stövlar. Det är ju med dessa man har den största närkontakten med hästen om ni förstår vad jag menar.

Jag har idag 2 sadlar: en exklusiv dressyrsadel (Amerigo Classic) som jag har köpt ny för något år sedan och en hoppsadel (Stübben Siegfried) som är ca 40 år gammal.

Skillnaden mellan sadlarna är milsvid och då inte bara eftersom det ena är en hoppsadel och den andra en dressyr-dito.

Dressyrsadeln är för mig mycket skön att sitta i och den ger mig en korrekt sits. Hoppsadeln är i jämförelse som att sitta på en planka. Om jag skrittar ut i den får jag ont i ryggen efter 10 minuter. Av denna anledning använder jag bara sadeln när jag hoppar, dvs 1 gång i veckan.
Jag försöker aldrig att göra något avancerat dressyrarbete i hoppsadeln, helt enkelt därför att jag inte kan sitta 100 % korrekt i den och därmed inte heller INVERKA 100 % korrekt. Och om jag inte kan inverka korrekt: hur kan jag då begära att hästen ska gå 100 % korrekt?

Samma sak vad gäller stövlar! Jag skulle i och för sig kunna rida BARFOTA om det krävdes, eller i träskor eller högklackade sandaler men det skulle åter igen inte bli 100 % korrekt inverkan. En läderstövel ger MIG det mest optimala stödet och skänkelläget och så tror jag faktiskt att det är för de flesta, i alla fall om de vänjer sig vid läderstövlar.

Jag minns ett tillfälle då jag provred en kompis häst med HANS sadel och träns. Jag kände mig som värsta nybörjaren; jag for omkring i hans obekväma sadel och hade noll känsla för hur hårt jag höll i hans hemska gummityglar.

Jag bad att få använda min egen sadel och mitt träns nästa gång jag red och det var som skillnad mellan natt och dag. Jag hade en helt annan känsla och hästen gick ju givetvis därefter.

Jag vill påstå, precis som jag antyder ovan att många ryttare faktiskt hade kunnat förbättra sin ridning avsevärt bara genom att BYTA UTRUSTNING.

Jag har många gånger tex läst om ryttare som får skavsår både ”här och där” när de rider. Det säger sig självt att man inte kan sitta avslappnat och korrekt om man har skavår som svider som eld när man sätter sig i sadeln.

Ofta vet man ju inte vad man saknar förrän man provar något nytt och det kanske man som ryttare skulle försöka göra lite då och då? Kanske låna utrustning av varandra?

Skriv en kommentar

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>