Veckan som gått

* Till min stora överraskning befinner sig Archie och jag nu på en mycket högre ”platå” i våra bytes-tränings-försök än vad jag hade förväntat mig med tanke på hur lite och hur få gånger vi övat på detta.
Från att ha hoppat omkring i förvänd eller lika gärna kors-galopp hur långa sträckor som helst och utan en tanke på att i vart fall försöka byta gör Archie nu mer eller mindre helt rena byten, dvs de sker på hjälpen och utan föregående bakutsparkar eller dylikt. Framför allt byten från höger till vänster är i vissa fall mycket bra (utifrån VÅRA förutsättningar- de är inga ”tävlingsbyten” så klart) medan bytena från vänster till höger fortfarande sker något efter hjälpen och med något ”knixande” med bakbenen innan själva bytet sker.
Men som sagt: jag tycker att framstegen är enorma och kommer absolut att nöja mig med detta under en lång tid framöver.
Och spöhjälpen behövs absolut inte mer!
Nu är det ofta så att Archie blir lite uppspelt efter1-2 byten så sedan försöker HAN byta lite ”hipp som happ” dvs även INNAN jag ens hunnit ge någon hjälp, detta även på raka spår, dvs på långsidorna.
Jag ser inte detta ”förekommande” som något problem utan tycker bara det är bra att han är alert.
Och vid något tillfälle då han gjort typ 3 byten på en långsida (seriebyten på ett 5 åring…..hmm….) så har jag gett honom lång tygel en stund, skrittat i några minuter och sedan ridit serpentiner i förvänd galopp utan att Archie gjort en ansats till att fortsätta sina seriebyten. DET tycker jag faktiskt är väldigt duktigt av honom!
Men visst: jag är självutnämnd världsmästare i just förvänd galopp :=) så mina hästar har aldrig haft några problem med detta. Att byta med så stensäkra ”förvänd-galopp-hästar” har däremot varit svårt för mig, kanske just pga denna säkerhet?
Archie kunde redan som 4 åring gå i en mer balanserad förvänd vänster galopp än jag sett många vuxna tävlingshästar göra!

*Vi flyttade ut till Yddinge farm i lördags; en efterlängtad förändring som jag hoppas och tror är uppskattad av inte bara mig och Birks ägare utan också av hästarna.
Jag blir aldeles varm om hjärtat när jag ser våra två odjur stå och beta som högst 10 meter från varandra, detta trots att hagen är enorm. Precis så var det förra året också; där Archie stod stod också Birk och vice versa. De går inte många meter från varandra….någonsin…

*Insekterna lyser fortfarande med sin frånvaro och jag är förundrat tacksam. Inte en fluga i sikte och inte heller andra, långt mer irriterande flygfän.

* Grästillgången är verkligen reducerad om jag jämför med förra året, säkerligen pga långvarig torka. Mina mikroskopiska farhågor om tex fång lär inte kunna besannas om så hästarna betar dygnet runt och inte heller tror jag att jag behöver bekymra mig om min något större farhåga att Archie ska bli (för) tjock av att äta gräs hela dagarna.

Skriv en kommentar

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>