Om man tex har bott eller jobbat mycket länge på ett ställe tror jag att det är lätt att dels bli hemmablind och dels tycka att ”ingenting någonsin förändras”.
Samma sak om man har haft häst i samma stall i åratal, som i mitt fall.
Jag har ju aldrig haft häst uppstallad någon annanstans än på ridskolan i Malmö men jag är faktiskt så pass klarsynt att jag ser att väldigt mycket HAR förändrats (till det bättre) med åren.
Härom dagen berättade jag för Birks ägare Lena, som bara stått på ridskolan i 1½ år, hur det var när JAG kom som ny hästägare till ridskolan.
När man tänker tillbaka är det mycket som ter sig minst sagt…..ja…jag har svårt att finna det rätta ordet….men jag vill också poängtera att hästarna, såvitt jag upplevde det i alla fall, inte verkade ha ont av den ordning som rådde då.
När jag köpte min första häst hade vi uppemot 30 privathästar uppstallade på ridskolan men bara 1 hage!!!!
Turligt nog (hmmm….) var detta inget som helst problem eftersom ingen mer än jag och en mycket skicklig hästkarl vid namn Lars Swärd (galopptränare som jag berättat om i tidigare blogginlägg) VILLE utnyttja denna. Så jag och Lars delade upp hagen oss emellan (jag tog förmiddagen och han eftermiddagen om jag minns rätt- eller så var det tvärtom) och så var ALLA nöjda.
Kort därefter tillkom något fler hagar (totalt 3) och numera finns det 8 (+ 2 paddockar som också används flitigt).
Allt eftersom tiden gått har vi också fått en förändrad allmän attityd vad gäller hagvistele, från början fanns det knappt det väder som tillät hästägaren att ”våga” släppa ut sin dyrgrip. Var det inte för blåsigt, regnigt, varmt eller kallt så (upp)fanns alltid något annat märkligt skäl till att hålla hästen inne. Numera förstår alla att hästar inte blåser iväg, regnar bort eller smälter i solen och dessutom finns det idag långt bättre täcken än de som fanns för 20 år sedan (de hemska New Zeeland och jutetäckena som jag berättat om i tidigare inlägg).
En annan sak som nog vem som helst hade höjt på ögonbrynen åt IDAG var våra foderrutiner.
Dels ingick det maximalt 5 kilo hö/ häst i foderstaten (och INGEN köpte till mer, om de så hade en häst som var 175 cm hög) och dels så fodrades nästan alla hästar med 4 kilo havre/dag. Vi talar då om hästar som i majoritet var att betrakta som promenadhästar!
Även KLI ingick ett tag i stallhyran; detta var ju då FRÅN BÖRJAN givetvis avsett för de fåtal hästar som man ansåg av någon anledning behövde detta. Men eftersom människan är sådan att hon gärna vill utnyttja allt som går att få GRATIS slutade det hela med att i princip nästan alla hästarna skulle ha kli vare sig de behövde det eller inte. Så; kliet togs bort helt (och har inte återkommit sedan dess)!
Trots den snåla tillgången på hö (ensilage fanns ej på den tiden- det var koföda i mångas ögon) och den desto rikligare havreutfodringen hade vi varken magra eller kolikbenägna hästar vilket man annars lätt hade kunnat tro.
Numera finns det nästan ingen privathäst som äter så mycket havre hos oss och högivan är utökad till 6 kilo (7 om man väljer ensilage) med möjlighet att köpa till extra foder (vilket jag så klart gör).
En annan sak vad gällde fodringen var att hästarna fick sista högivan klockan 15.00 och sista kraftfodret 16.00 vilket för majoriteten av hästarna innebar fullständigt ”dammsugad” box från klockan 16.30 och tills nästa fodringstillfälle 07.00 nästa morgon.
Idag har hästägarna själva gjort upp scheman så att den som går sist från stallet ger hästarna extra stråfoder (stallet stänger aldrig innan 21.00 på vardagarna och 19.00 på helgerna).
På tal om hästägarna ja! Dessa red för 20 år sedan gärna utan hjälm, undertecknad var inget undantag. Sedan ganska många år tillbaka råder hjälmtvång för alla och numera finns det också en hel del vuxna som använder skyddsväst, något som inte var uppfunnet då jag köpte häst.
Numera har vi inte bara förbud mot att rida utan hjälm, vi är även en RÖKFRI ridskola vilket innebär att man bara får röka på ett fåtal, väl strategiskt utvalda platser. När jag kom till ridskolan fick man röka mer eller mindre överallt utom i stallet och jag minns så väl en ryttare som efter varje ridpass tände en cigarett redan då h*n satt på hästryggen. Vilken reklampelare för ett sunt idrottliv!
Ja, idag skakar i alla fall JAG på huvudet åt hur det gick till för 20 år sedan och kanske kommer jag att göra samma sak om ytterligare 20 år när jag tänker på hur det går till idag. Vem vet?
Jag hoppas de stackars ridskolehästarna får mer än 6 kg hö eller 7 kg hösilage!! För övrigt tycker jag fortfarande det är stora brister i hästhållningen även om de förbättrat en del under de här 20 åren. Men nog finns mycket kvar allt.
Eftersom det var några år sedan jag slutade att arbeta extra i stallet vet jag inte hur många kilo stråfoder lektionshästarna får idag. Dock är samtliga i gott hull och verkar även i övrigt att må bra.
När du skriver om ”stora brister i hästhållningen”; tänker du på ”min” ridskola specifikt eller på ridskolor i allmänhet? Vilka skulle de stora bristerna enligt dig vara?
Ska jag vara ärlig så har jag flera gånger tänkt att våra lektionshästar säkerligen har det bättre än vissa ”privathästar”.
De blir regelbundet skodda, får veterinärvård så fort detta erfodras, står i boxar med rikligt med strö och får foder av utmärkt kvalité. Utrustningen kontolleras och justeras vid behov, täcke används då så erfodras osv osv.
Nu ligger det så klart i ridskolans EKONOMISKA intresse att hästarna mår bra, sprids rykten om ”misskötsel” är det bye bye med kunderna. Men personalen månar verkligen om hästarna och bortsett från en begränsad tillgång på utevistelse tycker jag som sagt att de har de hur bra som helst, i alla fall för att vara lektionshästar i en storstad med den knappa marktillgång osv som vi har.