Övning ger färdighet och snålheten bedrar visheten!

Fick ett mail från en trogen bloggläsare igår; Helene med Rulle som en del av er kanske kommer ihåg (hästen som vevade med huvudet och som jag rekommenderade lite ”gummibandsridning” på).

Med mailet var bifogat en videosnutt där man ser att det gått framåt för detta ekipage sedan vi hördes av sist och som så många gånger förut slog det mig hur viktigt det är att ryttare lägger sin energi och sina pengar på att TRÄNA framför allt.

Att ha häst kan i många fall vara en rätt så kostsam hobby och jag ser ibland hur vissa hästägare tycks ösa ur en outsinlig källa när det gäller att handla diverse tillbehör och ”medikamenter” till sina skyddslingar.

Det är ingen måtta på olika tillskottsfoder, pulver, oljor och vätskor och man hänger på hästen allt som tänkas kan i ”tillbehörsväg” från benskydd till magplattor, ländtäcken i strålande solsken och mössor för att utestänga både ljud och insekter.

Personligen tror jag att 90 % av allt ”bling-bling” som inhandlas är fullständigt harmlöst liksom innehållet i alla burkar, säckar och flaskor som hästägaren köpt i tron att detta ska ge en smidigare, friskare och mer ridbar häst men vad jag skulle önska vore att ännu fler ryttare verkligen satsade på sin och hästens UTBILDNING.

En del avsäger sig träning för tränare med motiveringen att de ändå inte tänker tävla, att de bara är intresserade av att rida ut och ha KUL med sin häst och andra likande förklaringar men jag vill hävda att ALLA har nytta av att kunna rida sin häst bättre och då blir det också roligare och dessutom mindre slitsamt för både häst och ryttare.

Även om man bara är intresserad av att rida ut så måste det väl vara roligare att kunna göra detta på en smidig, följsam häst som går i det tempo man begär och som är lätt att relgera både framåt och bakåt (gas och broms). Och skulle hästen bli rädd och vilja sticka iväg så har man verkligen nytta av att den är dresserad och förstår förhållande hjälper osv i stället för att bara vettlöst ge sig av.

Nej, ibland tror jag att vi hästägare låter snålheten bedra visheten!

Vi vill inte betala för vad vi anser dyra träningar och sitter hellre själva och filar i vår ensamhet med följd att hästen tar mycket längre tid att utbilda korrekt (om man ens lyckas) samtidigt som man under tiden riskerar att hästen ”gå sönder” pga felaktig ridning, om vad kostar inte DET (och inte bara i pengar utan även i tid, bekymmer mm)?

En del snålar med utrustningen, framför allt vad gäller sadeln som oftast är det dyraste efter själva hästköpet.

Tänk om fler hade förstått hur mycket bättre en del hästar kan gå med en korrekt avpassad sadel och hur mycket lättare det är för ryttaren att sitta bekvämt och inverka korrekt med en passande sadel.

Även vad gäller kostnader för skoning försöker en del hästägare att dumsnålt byta till en hovslagare som är ”billig”.

Men vad är billig egentligen?

Är det värt att låta en outbildad hovslagare sko hästen? Vad kostar eventuella tappskor eller om hästen pga felaktig skoning blir halt?

För min egen del har jag haft samma hovslagare i ca 20 års tid och det finns goda skäl för detta. Inte nog med att hästen (enligt flera av varandra oberoende veterinärer) är korrekt skodd, de tappskor jag råkat ut för på 20 år är lätträknade och inte minst är min hovslagare lätt att få tag på och kan hjälpa mig när det verkligen behövs.

Har man en tävlingshäst är det inte så kul (minst sagt) att inte kunna rida på x antal dagar för att hovslagaren inte går att få tag på eller inte kan komma, inte heller hade det varit så roligt att behöva avstå från en tävling pga tappsko som inte kan bankas på .

Då Archie förra hösten skadade sin hov och var i behov av ett sjukbeslag OMGÅENDE var det också guld värt att kunna få detta åtgärdat direkt. Jag hade aldrig förlåtit mig själv om skadan hade förvärrats bara för att jag inte kunde ordna fram kunnig hjälp på dagen.

Så; för att återknyta till rubriken ska man inte inte låta snålheten bedra visheten när det gäller ens häst och inte heller ska man dra sig för att träna, även om det kostar!

Sedan kanske man varken har de ekonomiska resurserna eller tillgång till en auktoriserad tränare ”i krokarna” men då får man försöka göra det bästa av situationen och ta hjälp av de i ens omgivning som kan lite mer än man själv (och sådana människor går nästan alltid att finna).

2 kommentarer Skriv kommentar

  1. Helene

    Hej Birgitta! Håller helt med i det du skriver. Jag tycker det är skrämmande med alla burkar och flaskor med allsköns tillskott som radas upp i foderrummen i stallarna runt om i landet! Min tanke är att 98% av ridhästarna i Sverige skulle klara sig utmärkt på bara ett bra hö/hösilage. Min egen häst får bara några dl kornkross morgon och kväll under stallperioden och det enbart för att han ska få lite ”krubbskrammel” när de andra hästarna får sitt och han är ändå fullblod, som anses så svårfödda – han är kanske ett undantag? Nu på sommaren är han rund och fin på enbart gräs. Jag fodrar enbart med ögat, räknar inte ut någon foderstat vilket i vissa ögon anses som ett stort helgerån. Mina hästar har klarat sig fint i 30 år på det sättet så det får nog gå ett tag till 🙂 Dock vill jag gärna ha grovfodret analyserat så att jag ser hur värdena ligger. Det är lite beklämmande att se hur folk laborerar med vitaminer, mineraler, spårämnen och elektrolyter utan att ha en aning om vad de håller på med. Helt OK att använda om hästen verkligen behöver det pga av bristsjukdomar etc men annars tycker jag det verkar lättare att kasta pengarna direkt på dyngstacken 😉 Att man skaffar sig flashig utrustning bryr jag mig inte så mycket om, har man för mycket pengar så.. man skadar ju inte hästen i alla fall.
    Ha det gott
    Helene Forsberg

    Svara
  2. Birgittas hästsida

    Hej Helene!

    Tack för din kommentar och trevligt med en läsare som dessutom vågar ange sitt fullständiga namn (börjar bli rätt så trist med alla som vill vara anonyma – varför?)

    Jag kan inte annat än instämma till 100% i det du skriver.

    Jag tror också att den stora majoriteten hästar (och ffa ”hobbyhästar” från vilka man inte förväntar sig några ”världsmästarprestationer”) skulle klara sig utan alla möjliga och omöjliga tillskott och fodersorter.

    Själv har jag en växande, tävlande och något svårfödd häst som kan äta stora mängder mat utan att gå upp i vikt men jag håller mig ändå till analyserat ensilage, havre och b och e-vitaminer.
    B-vitaminerna rekommenderades av veterinär då Archie hade knäledsinflammation för snart 2 år sedan och han har sedan jag började med dessa en fantastisk hårrem, glansig och kort. Jag kan inte garantera att den ser ut som den gör enbart tack vare b-vitaminerna men eftersom dessa är både billiga och harmlösa (överskottet kissas ut) så fortsätter jag. E-vitaminer är erkänt bra för hästen muskeluppbyggnad men i övrigt avhåller jag mig som sagt från att mixtra och dessutom dränera plånboken. Det kan man göra ändå (slösa pengar alltså) och för egen del föredrar jag att lägga dessa på tex träningar.

    Att ha ett så lättfött fullblod som du :=) är nog kanske ändå lite ovanligt (de jag sett brukar kräva mer mat) men det är bara tacka och ta emot och fodra därefter, vilket du ju också gör.

    Svara

Skriv en kommentar

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>