Just nu är jag inte en nöjd och glad hästägare utan tvärtom både ledsen och bekymrad.
Av för mig okänd anledning har Archie uppenbarligen råkat ut för något som gör att han knappt kan gå ut ur boxen!Han stapplar ut, går med extremt korta steg i kanske 50 meter för att sedan börja röra sig mer eller mindre som vanligt igen. Samma sak vid hemgång från hagen.
Annars är han som vanligt, har ingen feber, äter som han ska och skrittar på med raska steg när han väl ”kommit igång”.
Fast jag egentligen vet att det inte nyttjar något till att ha teorier om vad som kan ha hänt så spekulerar jag ändå i något av nedanstående scenarion:
a) Birk har sparkat honom i hagen. FÖR denna teori talar att Archie jämt håller på och vill valla Birk, bita honom i baken, torka munnen på hans täcke osv osv. Jag har sett hur enormt tjatig han kan vara flera gånger än jag kan räkna och vid ytterst sällsynta tillfällen tryter Birks tålamod och han sparkar bakut. Jag har även sett Archie bli träffad tidigare, både av Birk och av ALLA andra hästar han gått tillsammans med (tro f..n att jag inte vågar släppa honom på bete med en massa okända hästar). Mot teorin talar att jag inte hittar det minsta märke på Archie eller hans täcke.
b) Archie har gjort något i boxen; legat fast, halkat när han skulle stiga upp eller vad vet jag.
Om inget av ovanstående inträffat vet jag inte vad mer jag ska tro för när jag har RIDIT har det inte hänt något som skulle kunna förklara denna stelbenthet. Archie har inte snubbat till, slagit i något eller ridits hårdare/på ett annorlunda sätt än vanligt.
Fast är det något båda mina och andra hästars hältor har lärt mig så är det att det oftast inte finns någon ”logik” i hältorna typ ”om benet ser ut som typ A så är det en hälta av typ B”.
Och jag tycker ofta att man i både litteratur och av ”folk” uppmanas att titta/känna efter svullnader och värme men de gånger jag har haft med halta hästar att göra så är det ytterst sällan man kunnat notera just dessa kännetecken.
Ja, jag som tyvärr har en tendens att förvänta mig det värsta och verkligen bli superorolig mår inte alls bra av varken ovissheten eller av att se min lilla häst stappla fram i boxen.
Jag har inte fått någon veterinärtid förrän på torsdag om en vecka men har i alla fall fått Metacam som Archie kan äta under tiden.
Även om Metacam inte är någon mirakelkur så känns det bra att kunna ge Archie NÅGON medicin som kanske hjälper.
Jag är inte någon förespråkare av ”tiden läker alla sår” utan vill proppa både mig själv och hästen full med allt som går för att eventuellt påskynda en läkning och undvika onödig smärta.
Övrig ordination tills på torsdag är långa skrittpromenader och jag ska gladeligen vandra i timtal om det bara hjälper hästen.
Nu kan jag bara hoppas på att vad det än är som Archie har drabbats av ska gå över fort som tusan eller att veterinären i annat fall kan hitta problemet om en vecka.
Buhu….jag gråter….
Usch, det låter inget vidare!!
Känner verkligen med dig, och vet precis hur lätt det är att gräva ner sig i alla ”tänk-om…”-senarion.
Peppen och jag håller både hovar och tummar för att det ska vara en ofarligt och lättlöst problem.
Kram,
Åsa D
Har ni bytt foder?
Hej Anonym!
Nej vi har ej bytt foder.
Hoppas verkligen att det löser sig! Det har inget med kylan att göra? Antagligen inte, men ja …
Hej Åsa D!
Tack för tum och hov-hållning!
Är det något jag är världsmästare på så är det att oroa ihjäl mig.
Vill bara sövas ner så länge som Archie är dålig för att vakna upp när allt är bra igen!
Förresten har jag fått 2 kommentarer från mina goda ryttarvänner Ann och Eva som båda är ”inne på” att det är någon ”muskelgrej” som Archie råkat ut för.
I mina ögon så ser Archies rörelsemönster definitivt inte ut som en ”vanlig hälta” utan snarare som att han har ont ”överallt” eller i vart fall lika mycket i bägge frambenen/hela framdelen. Archie verkar inte avlasta något ben mer än det andra.
Kanske, kanske kommer en mer renodlad hälta att framträda på något ben när den ”allmäna stelheten” ger med sig? Ja inte vet jag….suck….
Jag vill att Archie ska få talförmåga NU!!!!
Hej Lina!
Nää…någon kyla har vi inte i Skåne så det kan uteslutas…
Så klart hoppas jag på ett snabbt tillfrisknande så att ni kan ha era utlovade uteritter under min semester.
Jag ska pussa sötnosen från dig; halt/stel eller ej så är han lika underbar som vanligt och lika glad för att torka munnen och allt annat han har för sig :=).
Hoppas det är något enkelt som ni snabbt får ordning på. Lite krasst kan man ändå säga att du har tur. Hästen blir dålig efter tävlingssäsongen är över. Förstår att en sån kommentar inte lugnar dig men det hade väl varit ännu tråkigare och detta hänt i början av säsongen?
Antar du kännt och klämt både framlänges och baklänges…håller tummarna och önskar trevlig promenad.
Jodå…jag har klämt åt alla håll och kanter….utan resultat…
Och jag förstår absolut ditt resonemang ang att det är bättre med en hälta NU än i början av tävlingssäsongen.
Faktiskt brukade jag skoja (är det det som kallas SVART HUMOR) om detta när Heron levde.
De få gånger han blev sjuk var det nästan alltid då det var tävlingsuppehåll och jag brukade skämtsamt säga att han nog hade tävlingskalendern inprogrammerad i hjärnan eftersom han alltid såg till att vara frisk när det skulle tävlas.
Archie var ju halt 2-3 dagar i våras också och då hittade jag ett ”märke” på överarmen på höger fram. Då var jag övertygad om att Birk hade sparkat honom men säkert vet jag ju inte….
Hej Birgitta! Du kanske inte kommer ihåg mig men jag hade en häst som hette Gandhi ett kort tag på MCR. Har nu en ny också efter Akribori. Min häst fastnade i boxen i måndags, när han kom ut stapplade han sig också fram tog korta korta steg. Samma sak gjorde han igår när jag började tömköra honom, kortatde av steget och spände sig jätte mkt första minuten för att sedan gå jätte bra. Tror säkert att det är ngt mukelärt Ariche har om det släpper efter några minuter. Lycka till! Kram emilia
Hej Emilia!
Ja, jag hoppas innerligt att samma sak drabbat Archie!
Som jag sa till någon i stallet så har jag aldrig sett en ”vanlig ledinflammation” tex yttra sig på detta vis men å andra sidan finns det (tyvärr) inga regler för hur hältor visar sig.
Ikväll när vi var ute och gick tyckte jag dock att stelheten kvarstod kortare tid och var något mindre så det SER bättre ut i alla fall. Och när jag lät Archie springa på asfalt efter några hundra meter så kunde jag i vart fall varken höra eller se någon ojämnhet i gången.
Har insett att det inte finns något ont som inte har något gott med sig (sade hon sarkastiskt):
Dels kommer jag att få jättebra EGEN motion av att vandra i snabb takt bredvid en pigg häst och dels har jag nu sett ut de ställen där jag kan tömköra Archie och tramp-träna honom utan problem med att ”elda upp” honom (som avsevärt underlättar träningen).Det är inget fel på bjudningen om jag säger så :=)……
Oj, precis sån har min Latin varit i princip hela sommaren.
Han har haft en kraftig låsning i bogen och blev sämre av vila. Nu först går han normalt ut ur boxen på morgonen.
Han har i omgångar fått ultraljud och akupunktur.
Håller tummarna att din pojk snart blir bra igen.
Natalja / http://latin.bloggagratis.se/
Usch…då har din häst varit stel i nästan ett halvår?
Vet du HUR denna låsning i bogen uppkommit?
Ja, han har varit stel till och från sen i mitten på juli.
Jag tror det var en kombination av olika saker som orsakade hans låsning. Det började med ett sår i munnen, red honom på hack i tre veckor samtidigt som han var jätte öm i sulorna pga det hårda underlaget som kom av sommarens torka. Jag kunde inte rida igenom honom på hacket som på ett vanligt tränsbett. Han blev stark och framtung och kort i steget pga ömheten i hovarna = överansträngd i bogarna och till råga på allt blåste stalldörren upp rätt över vänster bog….
Så här i efterhand hade det varit bättre att han hade vilat tills såret i munnen läkte men det är lätt att vara efterklok.
På en ”vanlig häst” så hade man säkert fått loss låsningen och spänningen betydligt snabbare men på min ”Erlichias häst” tar all rehabilitering 10 gånger så lång tid. Vi fick även ett par bakslag genom att rida på för tungt underlag. Vilade han blev han sämre och gick han för hårt blev han sämre, men det var svårt att hitta läget lagom….
Natalja / http://latin.bloggagratis.se/
Usch, jag får verkligen inte hoppas att Archies stelhet sitter i lika länge!
Fast jag vet ju hur det var när jag fick ”hälsporre” på min ena fot (vet fortfarande inte VARFÖR). Den smärtan satt i hur länge som helst, minst ett halvår i alla fall.
Och precis som med Archies stelhet så hade jag JÄTTE-ont de första stegen jag tog på morgonen eller efter ett längre stillasittande, jag kunde knappt stödja på foten. Efter några meters gång var det som om jag aldrig hade haft ont. Tills nästa gång….