Anky håller clinic Igår reste jag iväg till Stockholm för att kolla på lite dressyr på Globen och umgås med mina ridande vänner Ann och Nina.
Eftersom vi bor så långt ifrån varandra (Nina bor i Umeå och bodde dessförinnan i Kiruna) så blir det av naturliga skäl inte så att vi träffas dagligdags precis så när det väl sker så finns det mycket att avhandla.
Mina farhågor om att missa planet och inte komma till Globen över huvud taget kom tack och lov på skam och jag kom till och med dit mycket smidigare än planerat.
Ni vet ju att jag ibland ”tjatar” om hur liten hästvärlden är och detta visade sig än en gång stämma eftersom jag redan på Sturup hörde 2 glada röster som ropade på mig.
Rösterna visade sig tillhöra en tjej i min ålder som jag tävlat mot jätteofta denna säsong och en lite äldre kvinna som ridit på vår ridskola i många år.
Det var förresten den äldre kvinnan som jag i höstas bad ställa ”tusen frågor” kring Décima eftersom hon kände hennes nya ägare och det var också denna kvinna som via min tränare rapporterade till mig att Décima inte längre levde.
Nu fick jag chansen att fråga lite närmare om HUR Décima egentligen hade dött och svaret jag fick gjorde mig ännu mer bedrövad än då jag fick veta ATT hon var borta.
Tydligen hade Décima fått ett kolikanfall i stallet och lyckats ta sig ut ur boxen. Då hon hittades tillkallade man mycket snabbt veterinär som kom direkt och konstaterade att man inte skulle hinna köra upp till Helsingborg. Décima dog därefter ”av sig själv”, hon hann inte ens bli avlivad.
Jag tycker så klart jättesynd om familjen som fick uppleva en sådan händelse, det måste ha varit hur hemskt som helst. Jag minns bara då jag körde upp henne till Helsingborg då hon skulle buköppnas. Jag trodde på fullt allvar att hon skulle sparka sig ut ur transporten av sina smärtor, alternativt dö innan vi hann fram så jag kan ju bara föreställa mig hur det måste ha känts för de nya ägarna när hästen faktiskt dog framför deras ögon.
Nåväl…för att gå tillbaka till flygresan så fick jag alltså oväntat sällskap och vi hann inte mer än lyfta så var det dags för landning. Det tog ju sin lilla tid att berätta om Archie och hans fång och diskutera detta från lite olika vinklar och vrår.
Väl framme på Bromma fick jag åka med den skjuts som den äldre kvinnan ordnat via en väninna så jag slapp trixa med buss till Globen som jag varit lite nervös för eftersom jag inte alls hittar i Stockholm.
På Globen sammastrålade jag med Ann och Nina och våra munnar började gå på högvarv direkt :=).
Vi pratade mer än vi koncentrerade oss på det som skedde på arenan där vi kunde se en ”öppen framridning” till att börja med.
Vi hade framför allt kommit för clinicen med Anky och då var vi lite mer fokuserade och tysta :=).
Clinicen som sådan var bra, lite kort tyvärr (ca 45 minuter) och det som sades var väl inget revolutionerade precis men sådant som ändå tåler att tänkas på och inspireras av.
Vi avslutade Globen-dagen med lite shopping även om trängseln kring de olika montrarna var enorm.
Hemma hos Ann fortsatte vårt hästsnack till 23.30 då i alla fall kvällströtta Birgitta (som vanligtvis oftast lägger sig vid 21.00 och senast 22.00) började få svårt att hålla ögonen öppna.
Med tanke på att jag varit uppe sedan 04.00 för att hinna med gymbesök och Archie-visit innan planet avgick så tyckte jag att det var lite av en prestation att jag lyckades hålla mig vaken så länge :=).
Roligt att din Globen-resa var bra men detta år tycker jag att SVT förtjänar beröm! Aldrig har väl så mycket visats från Globen som i år! Det känns som om jag sparat åtskilliga hundralapper på biljetter (och tusenlappar på oköpta onödiga varor från annexet) och kan se både GP-hoppning och -dressyr och hela kvällshowen alldeles ”gratis”.
Hoppas nu att din häst mår bättre och bättre. Ett tips för ridningen är att försöka hitta någon annan häst att rida under tiden! Och om du inte hittar någon, har du inte hästen på en ridskola eller har jag missuppfattat det? Om inte, leta rätt på en! Det ett strålande tillfälle att rida andra och olika hästar! Kostnaden är ganska lik den man i annat fall skulle lagt på träning/tävling så inget att förlora liksom. (och den dagen kan du ju också hoppa över gymmet ;))
I ärlighetens namn var det till 90%pga mina vänner (dvs för att få träffa dom) som jag åkte till Stockholm.
Sååå mycket är det inte värt för mig att se något IRL framför via tv:n att jag skulle lägga några tusen på det.
Det VERKAR som att Archie är mycket bättre men risken är att detta beror på:
a) smärtstillande
b) önsketänkande
c) en kombination av a+ b
Hur som helst är han i varje fall inte sämre. Hovarna känns svala, den dunkande pulsen är borta, de få steg han gått utanför boxen ser bra ut och han är lika matglad och pigg i blicken som alltid.
Jag räknar timmarna till på tisdag då ett nytt besök av veterinären är inplanerat.
Vad gäller att rida andras hästar KAN det vara MYCKET nyttigt/lärorikt men inget jag gör annat än om jag är mer eller mindre tvingad så vida det inte är en BÄTTRE/likvärdig häst än min egen (och sådana finns, faktiskt utan att överdriva, inte på vår ridskola eller bland privathästarna). Det är min åsikt i alla fall och den står jag för.
Ska man rida andras styva och kärva hästar ska det ske regelbundet för att det ska ge något annat än träningsvärk hos bägge parter.
Skulle faktiskt aldrig rida på våra lektionshästar pga fullständig avsaknad av LUST helt enkelt och bland privathästarna finns inget som lockar (om jag ens hade blivit tilfrågad) då merparten är ponnys och resten promenadhästar.
Om Archies vila blir mycket lång kanske jag ändrar mig men idag känner jag som sagt inte den minsta lilla lust att rida på andras hästar.
Så din tanke är absolut god men inget för mig ändå.
(Jag rider för övrigt ALDRIG någonsin på våra utlandssemestrar heller även om tillfälle skulle ges- har som sagt ingen som helst lust).
Mvh Tråk-Birgitta