Idag var Archie och jag och red en LA:1-klass och även om resultet rent objektivt inte är något att yvas över, tvärtom, (13:e bäst av 28 startande) så kände JAG mig nöjd med ritten även om domaren upenbarligen inte delade min åsikt.
Jag har nu ridit 3 klasser i år och kritiken efter de båda föregående har varit ”saknas bjudning” och ”mer framåtbjudning” vilket jag också har kunnat hålla med om. Framför allt senaste gången jag tävlade red jag i, som det kändes, 5 olika travtempon men utan att knappt få en ärlig bjudning en meter av ritten.
Jag tycker att jag den senaste veckan verkligen har fått skjuts på Archie, han är mer självgående och jag behöver inte påminna honom om att ”hålla tempot”.
Jag hoppades att jag skulle kunna rida likadant idag och tyckte att jag lyckades, både på framridningen och inne på banan. Det KÄNDES bra och självgående, jag tyckte inte att jag behövde driva alls men kritiken blev på flera punkter ”springigt” och slutomdömet var ”Trevlig och vacker häst men ni har för bråttom, hittar inte balans och bärighet. Glöm inte halvhalterna”.
Så klart är det ju trist att jag missbedömt tempot så kapitalt men ska jag vara ärlig så tar jag tusen gånger hellre kritiken ”springig” än ”seg” eftersom Archie i valet mellan dessa båda ALLTID hade valt det sistnämna om han fick bestämma. Det finns liksom inte i hans värld att rusa omkring så för mig är det mycket lättare att ta ner tempot om det nu skulle behövas.
Jag ska be Birgitta titta lite på detta på tisdag för det känns som sagt inte springigt men samtidigt tror jag absolut att jag skulle kunna få ner tempot lite men ändå bibehålla schwung och kadens.
Ja, ja…vi tar nya tag om 14 dagar!
Måste förresten berömma arrangerande klubb som redan en knapp timme efter avslutad klass publicerade resultaten på nätet! Så ska det skötas och inte som vissa klubbar som drar på detta i flera dagar!
Och som en liten rolig sidohistoria kan jag också berätta att jag idag lyckades med konsten att skada mig själv på ett mycket knäppt sätt!
Jag skulle dra ut ett grimskaft från transporten och drog i det så häftigt att den enorma karbinhaken dängde mig över panna och ena ögonbryn med full kraft. Jag trodde banne mig jag skulle svimma! Hur lyckas man?
Enda gången jag gjort något ännu värre var då jag skulle böja mig ner och ta upp reklam som delats ut i min brevlåda när jag bodde i lägenhet och lyckas sticka mig själv i ögat med kanten på ett av papperna. Fy tusan vad ont DET gjorde och mitt öga rann i flera dagar (jag gjorde väl hål på hornhinnan kan jag tänka)!
Tror du inte att det kan vara just avstämningarna/halvhalterna som saknades?
Domarna brukar uppskatta ett fräscht tempo, tycker jag, men vill då se tydliga avstämningarna och en nyanserad ritt?
Hoppas du har rätt för i ärlighetens namn blev det inga halvhalter precis :=).
Skulle ju vara trist om hästen verkligen såg ut att bara ”springa omkring” även fast jag inte hade den känslan.
Hur som helst fick jag något att tänka på.
Du som tävlar så mycket, har du inte ridit för denna domare tidigare? Ta i så fall ett gammalt protokoll och jämför! Det är alltid kul att se vad som förändrats från förra gången. Tror också som Anonym att det kanske är just halvhalter och avstämningar som saknas. Hur som – kul att du ”fått fart” på pålle =).
Du Prick…det ”lustiga” är att det var SAMMA domare som dömde mig gången innan igår! Så igår tyckte hon att det var ”springigt” och gången innan ville hon ha mer bjudning (det ville jag också, ha ha).
Ja, ja…dressyr är en bedömningssport helt klart!
Jag fick ungefär samma poäng som några ekipage som såg ut att SOOOOOVA inne på banan och för egen del föredrar jag i så fall hellre en häst som gasar på :=)!