Då och då läser jag minst sagt väldigt förundrande berättelser på nätet och den här känner jag bara att jag måste delge er. Ska man skratta eller gråta förresten?
”I stallet där jag har min haflinger finns ett äldre par med varsin häst. Tanten ifråga är delvis pensionär, gubben är en framstående advokat. De är i stallet varje dag, mockar ordentligt, ger hästarna mat, är snälla och trevliga på alla sätt. Så långt allt väl.
MEN. Det här paret hade bara ridit en (!) termin på ridskola innan de köpte varsin häst. De har med andra ord ridit ett par månader, en gång i veckan, och sen köpt sig varsitt halvblod.
De har inte ens galopperat på ridskolan innan de slutade där eftersom de inte tyckte att de lärde sig så mycket. Och istället köpte de sig alltså varsin häst.
Hästarna är inte några lämpliga nybörjarhästar alls. Gubbens valack är visserligen snäll men kan småbocka lite emellanåt. Gubben har ingen balans överhuvudtaget och ramlar av i trav.
Valacken är runt 170 hög och dominant. Runt 10 år och rejält ouppfostrad.
Stoet som är tantens häst är en historia för sig. Tanten köpte henne från en ridskola eftersom hon inte funkade på lektionerna. Hon är 8 år och ett riktigt nervrak som hoppar till för minsta lilla. ”-Hon är väldigt orutinerad men det är ju jag också så det passar ju bra!” som tanten uttryckte det.
När tanten var och provred (hon hade för övrigt tittat på 24 hästar innan hon till slut köpte stoet!!!) så fick hon hon rida i ridskolans manege när andra ekipage var inne samtidigt. Såhär i efterhand har det visat sig att stoet stressar upp sig så fort hon blir ensam i ridhuset – något som ridskolan inte upplyste om. (Hur man nu kan sälja en sådan svår häst till en total nybörjare är ju ett mysterium i sig…)
Hursomhelst, tanten har nu ramlat av sin häst så många gånger att hon inte vågar rida henne längre. (Även om hon vägrar inse att hästen faktiskt har olater: ”-Vissa säger att hon kastar av mig, men jag ser det som att jag ramlar av själv för att jag har så dålig balans!”)
Gubben har aldrig ridit sin häst speciellt regelbundet heller, absolut max en gång i veckan och då skrittar han bara i ca en kvart.
Tanten har fått för sig att hon ska få hästen ridbar genom att göra ledövningar. Som att det skulle kunna få hennes häst att bli en lugn nybörjarhäst.
Ledövningarna går ut på att hästen ska stanna när hon säger till och liknande. Även stoet är ouppfostrat och drar iväg med tanten varje gång hon går förbi maten i stallgången. Tanten vill inte säga ifrån på skarpen, eftersom hon ”inte förespråkar våld” som hon uttrycker det.
Gården vi står på är en superbra anläggning – men med små rasthagar. Parets hästar går ihop i en av hagarna och blir sällan ordentligt aktiverade. Paret ifråga ger dessutom hästarna kraftfoder trots att de för det mesta bara går till och från hagen.
Vi andra i stallet har försökt prata med de om det hela men de hör bara det de vill höra. Till en början red tanten lektion för stallets ägare, men till slut sa ägaren ifrån genom att berätta att hon inte trodde de skulle komma så mycket längre med stoet och att tanten borde sälja henne och köpa en annan.
Tanten ifråga vände det hela till att stallägaren inte ville ge henne mer lektioner eftersom hon nu är gravid och inte har tid….?!
Gubben har inte tagit någon lektion än, som han uttryckte det till mig:
”-Ja, min fru har ju tagit en del lektioner men själv anser jag inte att jag behöver några.” Sagt av en ryttare som ramlar av i trav alltså…
Kan ju även säga att de innan de köpte varsitt halvblod hade pratat med en i stallets bekant och diskuterat raser. Bekanten hade frågat vilken sorts häst de hade tänkt sig att köpa, varav de glatt svarade:
”-Ja, vi har ju tittat lite i böcker och så… och en fullblodsarab vore ju fint!” Ingen självinsikt alls!
Jag vet inte vad jag ska göra. Ger man de råd så vägrar de lyssna, och försöker man ge de en snäll utskällning så blir de bara irriterade.”
Ja herregud vad ska man säga. Det värsta i såna här situationer är ju att en dag blir det farligt, hästen tar över kommandot och någon blir allvarligt skadad, hästen klassas som idiot och slaktas eller nåt. Jag trodde man blev mer självkritisk och fick lättare för att erkänna sina svagheter när man blev äldre men så är tydligen inte alltid fallet.
Personligen tycker jag att det är otroligt att det inte redan har hänt värre olyckor så lite som hästarna motioneras!
Sedan håller jag med skribenten som förundras över hur man som ridskola kan sälja en så olämplig häst till en nybörjare men jag har tyvärr sett något liknande på nära håll. Bara man själv blir av med ”skiten” så bryr man sig tydligen inte vad som händer därefter….typ…Hemskt!
hej jag har tidigare försökt att lämna en kommentar. Tycker det är viktigt att se det positiva i saker och ting och att hästar är farliga djur och får inte förmänskligas. Jag tycker det var väldigt sunt och riktigt att paret tagit reda på de allra viktigaste med hästar. Det vill säga ledövningar är A och O och att inte våld hjälper utan att det snarare förvärrar och kan ställa till med hemska olyckor. En häst lyder inte den följer bara sin ledare som den respekterar och den kan inte respektera någon som den är rädd för. Lär man sig bara hästspråket tillräckligt bra så löser det sig fast man inte är den bästa ryttaren i sadeln. Det är bara genom att kunna flytta på hästen utan våld som man är accepterad som ledare aldrig med våld. Jag förstår att de inte vill lyssna till människor som inte kan behärska sin ilska även om den skulle komma från rädsla och är inte illa menad eller andra ’hästmänniskor’ som inte alls pratar hästspråk och förmänskligar sina hästar. Visst hästar är enormt tåliga och kan klara av det mesta men tycker ändå att för hästens skull att hålla sig till hästspråk. Att lära sig rida tar tid men går absolut lättare, snabbare och säkrare om man har gjort lite ledövningar/markövningar. Själv skulle jag aldrig sitta upp på en annan häst än mina egna längre utan att först gjort lite led och markövningar.