Lite om ny boxgranne, mer om ouppfostrade hästar

Idag ska Archie få en ny boxgranne och eftersom detta är ett sto sa jag lite skämtsamt till ägaren (Corre som kommenterar här på bloggen ibland) att jag hoppas att det inte är en ”kärring”.

Jag har själv ägt 2 ston med underbart temperament och som aldrig någonsin visade ”pissemärr-fasoner” (jag visste öht aldrig när/ om de var brunstiga för det märktes aldrig) men däremot har Archie haft lite otur med sina boxgrannekvinnor.

Den första var sådan att hon pep, la öronen bakåt och även kunde sparka i väggen bara Archie TITTADE på henne och den sista är en trägnagare (krubbitare) av enorma mått. När det var som värst kunde den gå fram och bita i trä som jag precis hade sprutat ner med anti-bitspray minuten innan.

Eftersom Archie som ung visade små träkarvningstendenser och när han hade boxvilan pga fången STORA sådana (dock utan att krubbita- han bet ”bara” itu halva boxen….) så kändes det ju inte så kul med en sådan granne men Archie har tack och lov inte tagit efter det minsta.

Det ska hur som helst bli spännande att se Corres nya häst och känner jag min godmodige häst rätt så kommer han inte att bry sig än om den skulle visa sig vara lite eller mycket ”störig”. Det är nog större risk att hans mer lättstörda ägare kommer att ha synpunkter i så fall :=).

På tal om ouppfostrade/ störande hästar har vi haft en del sådana under mina mer än 20 år på ridskolan. I ärlighetens namn har jag ibland förvånats över hur man kan vilja fortsätta att äga en häst som mer eller mindre alltid möter en med bakåtstrukna öron och som tar första bästa tillfälle i akt att ge en ett tjuvnyp eller till och med en spark.

För min egen del tycker jag att hästägande är en för dyr och tidskrävande hobby för att man ska mötas av annat än ett stort LEENDE när man dyker upp i stallgången och själv hade jag inte stått ut med att mötas av motsatsen på en daglig basis. Hästen ska se GLAD ut när den ser mig, så är det bara!

Fast har de av er som är erfarna hästmänniskor gjort samma reflektion som undertecknad, dvs att dessa odrägliga hästar oftast är som mest gräsliga i sitt uppförande mot ägaren medan de kan vara som små lismande ljus när någon annan hanterar dom?

Undrar vad det kan bero på (frågar jag mig ironiskt).

Så klart beror det i min värld på att ägarna inte satt sig i respekt hos sin häst och inte heller betraktas som den självklara ledaren vilket för mig är en självklarhet!

Jag minns en incident för några år sedan med en sådan mycket ouppfostrad häst.

Ägaren stod utanför hästens box och rätt som det var så for hästen ut med huvudet ur boxen med sådan fart att den knockade ägaren i huvudet med sådan kraft att jag än idag inte förstår att hon inte föll medvetslös till marken.

Vad tror ni ägaren gör efter denna jättesmäll?

Hon säger med riktigt daltande röst ”nej men Rudolf…..” och så var det inte mer med det?!?!?!

Hade detta drabbat någon vettigare hästägare hade jag bortförklarat den tama kommentaren med att ägaren både fått en chock och hade för ont i huvudet för att orka reagera men nu var det tyvärr inte så i det här fallet.

Denna hästägare uthärdade mer eller mindre allt från sin häst och hade det inte varit så tragiskt att se henne tex leda hästen så hade det nästan varit roligt.

Ägaren (som, ska ni betänka, hade ägt hästen i över 10 år) såg verkligen ut som att det var hästen som gick med henne och inte tvärtom och den gjorde precis som den själv ville!

Själv anammar jag samma uppfostringsmetoder som hästar gör när de uppfostrar varandra och det tycker jag fungerar utmärkt.

Likt en ledarhäst i en välfungerande flock behöver jag ytterst sällan ”korrigera” mina hästar handgripligen, det räcker ofta med en blick eller en harkling för att de ska förstå vem det är som bestämmer.

Jag får ibland frågan ”gick det att göra si eller så med Archie och Birk” och jag brukar då svara lite raljerande: ”Jamen, självklart…jag skulle slå ihjäl dom annars”.

Nu skulle jag så klart inte just slå ihjäl varken den ene eller den andre men skulle det behövas så skulle jag inte tveka en sekund att klippa till dom. Och eftersom båda hästarna är smarta nog att veta/ ana detta så behöver jag som sagt aldrig verkställa mina hot.

En gång bet Archie mig i axeln och det var enligt min uppfattning helt oprovocerat då jag stod utanför hans box.

Turligt nog för mig och mycket oturligt för Archie hade jag en halmgrep i handen när han fick denna för honom mycket dumma idé för jag dängde grepen rakt i pannan på honom i rena ilskan.

Och se…gossen FLÖG in i en hörna i boxen efter smällen men bara för att i princip sekunderna efter komma farande mot mig IGEN?!?!?!

”Men herregud…han ska väl inte bita mig igen” hann jag tänka, ovan som jag också var/ är vid sådant beteende.

Men icke! Visst for Archie ut med huvudet igen men bara för att lägga det mot min axel och verkligen signalera ”förlåt, förlåt, förlåt” tydligare än om han plötsligt hade fått talförmåga.

Detta var en mycket lärorik och förtröstansfull erfarenhet för mig; Archie betraktade mig inte som den vidrigaste personen i världen för att han hade fått en smäll och han har sedan dess inte gjort fler försök att bita mig.

8 kommentarer Skriv kommentar

  1. Prick

    Instämmer! Man kan dessutom se att hästarna själva är rätt hårdhänta när de tillrättavisar varandra. Ston som fostrar sina föl skulle med mänskliga mått snabbt bli föremål för brottsutredning :).

    En annan sak som jag också noterar är att hästar ALDRIG ger varandra beröm/belöning. Fast de är snabba att förstå en belöning. Det gäller väl förvisso de flesta tamdjur och är en rätt bra egenskap.

    Svara
  2. Birgittas hästsida

    Jag vet ju att det finns hästägare som inte skulle DRÖMMA om att slå till sin häst och som säkert hade läst en del av mitt inlägg med AVSKY men frågan är vem som är den mest nöjda hästägaren (”Våld-Birgitta” eller ”mes-Per”) och vem som är den mest nöjda hästen ”Harmoni-Archie” eller ”Arg-Brunte”?

    Om jag ska generalisera så har de hästar som jag stött på och som har varit sura och ouppfostrade sällan eller aldrig VERKAT glada oavsett om de har stått i boxen, ridits eller stått på stallgången. Inte heller har deras ägare egentligen varit särskilt glada för deras handhavande av hästen har varit så komplicerat och omgärdat av en massa konstigheter att det mest har blivit jobbigt (fast alla skulle inte erkänna det högt). I de fall jag sett så finns det SÅÅÅ mycket som ”mes-Per” inte kan göra med sin häst för att inte trigga det arga/ ouppfostrade beteendet och denna begränsning gör i många fall ägaren ledsen/sur innerst inne, särskilt när han ser oss med ”normala hästar” och hur roligt och avslappnat vi har det med dom.

    Att exempelvis stå och muta en häst med morötter för att den inte ska sparka andra hästar som går förbi på stallgången är för mig fullständig IDIOTI och kommer ALDRIG att förändra hästens beteende (har det inte gått över på flera år lär det aldrig gå över enligt mitt sätt att se det). Att däremot KLIPPA TILL en häst som uppvisar sådana här fasoner hade SÄKERLIGEN gett bättre effekt, det är jag fullständigt övertygad om men lär aldrig få möjligheten att bevisa då ägaren förespråkar anti-våldsmetoden (och därmed har just en VÅLDSAM häst som gör utfall mot både människor och djur).

    Svara
  3. Paula

    Jag har ägt en valack som var väluppfostrad MEN han hade ständigt öronen bakåstrukna och ogillade all hantering av oss människor. Man såg hur det riktigt kröp i honom.. Vad hade du gjort om du ägde en sådan häst? Sålt den för att den inte log mot dig på morgonen? 🙂 Jag vet inte riktigt varför han hade den inställningen, för pressad som unghäst kanske (?). Var sådan tills han dog 18 år gammal. Det var många hästägare som inte vågade gå in till honom, men han var glad och bussig vid ridning! Skulle dock inte köpa en sådan surkart igen, för visst är det trevligare med tillgivna hästar.

    Svara
  4. Minstral

    Jag håller med, tolererar inget tjafs. Många brukar fråga när jag spolar Misty hur jag har gjort för att lära hennen att bli spolad i huvudet. Vadå gjort? Jag gör det bara, vill hon kasta sig bakåt så varsågod, hon kommer bara in i en vägg, och jag spolar.

    Håller däremot inte riktigt med om att föluppfostran är supertuff i hästvärlden alltid. Jag menar stoet tillåter ofta fölet att göra saker som att klättra, bita, sparka på henne. Jag har ju chansen att iaktta detta ganska ofta. Vissa sto är lite tuffare när det gäller sin mat men i övrigt tycker jag att sto tillåter väldigt mycket som jag aldrig skulle drömma om att tillåta.

    Men det är klart, sen börjar ju allvaret när de ska lämna mamman, då det blir rejält uppfostrade.

    Svara
  5. Birgittas hästsida

    Tja, ingen regel utan undantag eller vad säger man?

    Huruvida jag skulle ha sålt en icke-leende häst eller ej kan jag inte svara på med 100 % säkerhet. Det skulle bero på flera olika faktorer faktiskt.

    Kan som jämförelse berätta om Tredje Mannen, en svårklasshäst i hoppning som stod på vår ridskola i många år. En GRÄSLIG häst ansåg jag då (och skulle tycka detsamma idag) då den dels var FUL (i mitt tycke) och dels konstant sur och arg i stallet. Att klippa den medförde fara för livet tex och även i övrigt fick man vara lite på sin vakt. MEN….och detta är ett stort MEN: hästjäkeln gick svår hoppning i mer än 10 år!!!! Och det med stora framgångar.

    Och då får man kanske ta det onda med det goda? Det hade nog jag själv gjort tror jag, i alla fall så länge inte hästen var direkt FARLIG att hantera.

    Men en helt ordinär häst som inte hade några ”förmildrande egenskaper” hade jag kanske sålt?

    Svara
  6. Birgittas hästsida

    Hej Minstral!

    Ha ha…ja, det där med att spola känner jag igen :=)! Skulle gjort exakt som du!

    Vad gäller föluppfostran har jag inga åsikter i frågan då jag aldrig hanterat föl för egen del (tur för fölen- jag hade kramat ihjäl dom…älskar alla ”bebis-djur”).

    Svara
  7. Lina

    Jag spolar alltid Archie i huvudet, och han har heller aldrig fått något annat alternativ än att bara genomlida det hehe 😉

    Svara
  8. Birgittas hästsida

    Hej Lina!

    Nu tror jag förvisso inte att gossen precis LIDER av tvagningen men än om han hade gjort det så skulle han få uthärda, i alla fall så länge JAG betalar stallhyran. Den dagen Archie börjar pröjsa så lovar jag att lämna större förhandlingsutrymme vad gäller både spolning och annat :=).

    Svara

Skriv en kommentar till Birgittas hästsida

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>