Nu återstår endast en vecka kvar av min semester och som säkert de flesta andra sommarlediga börjar jag redan få lite ångest över att tiden har gått så fort och att det snart är dags för att arbeta igen.
Även om jag i grund och botten trivs oerhört bra med mitt arbete och är väldig tacksam över att jag just trivs (det finns så många andra stackare som tvingar sig till jobbet bara för lönens skull) så kan jag inte förneka att jag trivs ännu bättre med att vara ledig.
Veckan som gått har inte innehållit några större sensationer.
I måndags var jag och tränade för Ebba och åkte därefter till ett 30-års kalas där jag blev påmind om hur fort åren går. Folk som jag inte hade träffat på många år och som var typ gymnasiestuderande då vi sågs senast var nu gifta, hade barn osv.
I tisdags besökte jag en vän som precis köpt en gård. AVUND AVUND säger jag bara….och det sa jag till henne också :=).
Gården är jättefin på alla vis och jag hotade med att flytta dit Archie om hon inte försöker hjälpa mig att hitta något till maken och mig också!
En intressant parentes med det besöket var att jag fick veta att vännen själv varit och tittat på en av de gårdar jag och maken kollat på nyligen. Fast vännen kollade på samma gård för mååååånga månader sedan! Så det är precis det jag har anat: gårdar är mycket mer svårsålda än hus vilket jag hoppas är en fördel för oss eftersom vi ju först måste sälja vårt hus innan vi kan köpa något annat. Av de 6 gårdar vi tittat på de senaste månaderna är i alla fall 5 fortfarande till salu.
Resten av veckan har jag mest fördrivit hemma eller i stallet med ett kortare avbrott för tävling i lördags.
Soya har ägnat veckan åt att hjälpa till med Archies hagutsläpp och motion samt även roat sig med likletande och asätande. Mums!
Annars är hon omåttligt populär var jag än tar med henne och det är så klart väldigt smickrande och trevligt.
Vi har varit på 2 whippetträffar under den gångna veckan och sedan har Soya sovit gott kan jag lova :=). Det är helt underbart att titta på whippets som leker och springer omkring i full fart och jag kommer att försöka att se till så att Soya träffar sina kompisar så mycket som möjligt.
För veckan som kommer finns inte heller några högtflygande planer, vi fortsätter att njuta av ledigheten och tar dagarna lite som de kommer.
