Månadsarkiv: juli 2009

Skrivet

Har man inte utgifter så får man (åter ett hundinlägg)

Blir kanske lite väl mycket hund på HÄST-bloggen just nu men så är det ibland….

Idag har Soya blivit sövd!!!!!

För att ta det från början så upptäckte min man i förra veckan att en liten kant på en av Soyas hörntänder i överkäken hade brutits av (vi har ingen som helst aning om hur detta har gått till). Det var inte så mycket och hon verkade inte det minsta störd av det men vi ville ändå ta det säkra före det osäkra och kolla upp tanden.

Och nog blev den uppkollad alltid!

Dagens bokade besök på djursjukhuset slutade med att de behöll Soya i flera timmar, röntgade och sövde henne samt lackade hennes tand.

Summa summarum konstaterades att pulpan inte är påverkad och därför görs inget mer idag utan hon ska åter kollas upp om 6-8 månader. Är tanden inte ok då ska den rotfyllas.

Vad tror ni detta lilla kalaset slutade på?

4375 kronor varav 1539 kronor var ”material”?!?!? Materialet förmodar jag var lacken som tanden lackades med samt bandaget runt benet där narkoskatetern suttit för själva narkosen/ sederingen kostade ytterligare 751 kronor.

Ja, det är bara att konstatera att de vet att ta betalt!

Trots att jag är van vid hutlösa häst-veterinärkostnader hickade jag ändå till men vad ska man göra? Det är ju knappast något man kan fixa till själv eller något i alla fall jag skulle våga låta tiden utvisa om det behövs tittas på eller ej.

Soya själv verkar helt opåverkad av dagens händelser, har ätit bra efteråt och verkar inte ”konstig” av narkosen (min schäfertik gick in i dörrposterna flera timmar efter hemgång när hon blev opererad) så det känns i alla fall som en stor lättnad.

Skrivet

Många fler whippetbilder och länktips (hundinlägg)

Om ni inte har tröttnat på att glo på och läsa om de små vesslorna kan ni finna ännu fler bilder och läsa mer på Soyas kompisars bloggar!

http://whippetlili.se/

Här skriver Jonatan om Lilis öden och äventyr och det finns ganska många bilder från tex träffen i Vellinge i helgen.

En annan bloggare är Jeanette som tog initiativet till träffen och om hennes hundar kan ni läsa här:

http://lisabellawhippets.blogspot.com/.

Och om ni inte har fått nog ens efter att ha läst dessa bloggar så finns det från Jeanettes blogg länkar till ännu fler (titta i högermarginalen).

Skrivet

Några bilder från LC-träningen 14/7 (hundinlägg)

Ett litet urval av alla olika vinthundsraser som deltog vid dagens träning.

Från de största……

…..till de minsta!
Just italiensk vinthund tycker jag ser så ”käcka” ut med glad uppsyn. Fast de är nog lite väl ettriga för min smak och med så tunna ben som de har skulle jag vara livrädd att tex ta med dom på uteritter med Archie. Min andra greyhound bröt ju benet på 2 ställen under just en uteritt (troligen av att ha trampat ner i ett kaninhål men jag såg aldrig när det hände så jag gissar bara) så onkeligen påverkas man av en så traumatisk händelse (jag fick bära hem en skrikande hund men hästen i släptåg- det glömmer jag aldrig).

Skrivet

Ny LC-träning i Sjöbo (hundinlägg)

I kväll var det dags för en ny LC-träning i Sjöbo och även denna gången hade vi Jonatan och Lili med som sällskap.

Lili fick springa valp-varianten av LC i 2 omgångar medan Soya agerade stödhund åt en whippethane, Schnapps. Schnapps fick ett godkänt lopp så det var ju roligt att kunna hjälpa till.

Tyvärr är det med dessa träningar som när man tävlar hoppning eller dressyr. Det går aldrig att förutspå hur länge arrangemanget ska pågå och ofta tar det mycket längre tid än man planerat för.

Med LC-träningarna verkar det ofta vara olika bekymmer med utrusningen, dvs den som drar runt ”luren” (låtsasharen).

Idag hann vi inte ens med 10 lopp på 2 timmar medan man om allt fungerar som det ska nästan kan hinna med det dubbla på halva tiden.

Min tanke var från början att låta Soya springa 2 lopp som hon gjort vid tidigare träningar men eftersom klockan började bli mycket och väntetiden lång så valde vi att åka hem efter det första loppet.

Soya var som vanligt fullständigt exalterad under hela tiden vi var i Sjöbo och jag tyckte nästan lite synd om henne där hon drog och slet i kopplet i sin iver att ”hjälpa till” när de andra hundarna sprang. Min vanligtvis så snälla och timida hund är verkligen inte att känna igen under dessa träningar så ni som tror att hon alltid skäller, hoppar runt som en galning och verkar allmänt galen ska veta att detta är så långt ifrån hennes vanliga ”jag” som bara tänkas kan.

En extra rolig dimension till dessa träningar tycker jag är att man får lära känna en del raser som man annars aldrig ser lite närmare.

Hur ofta ser man skotsk hjorthund, irländsk varghund, italiensk vinthund och faraohundar tex? Så gott som aldrig, utom då på dessa träningar alltså.

Det är inte helt lätt att lyckas ta kort medan man håller en sjövild Soya i näven men jag lyckades faktiskt att knäppa några foton som jag kommer att publicera inom kort.

Skrivet

Så njuter jag av ledigheten

Eftersom jag inte har något brännande ämne att diskutera idag tänkte jag vara så tråkig att jag gör som många andra bloggare; jag tänker skriva om hur jag och djuren framlevt en av mina semesterdagar (enligt min åsikt har Soya alltid semester och Archie behöver inte heller han göra för många knop för brödfödan…..dessa lyxlirare…)

Måndag 06.20:

Klockan ringer och eftersom jag nu har semester kan jag unna mig att stiga upp så här ”sent” (hmmm…) i stället för 4.50 som jag brukar.

06.45:

Framme i stallet, ger Arch och Searching kraftfoder.

Noterar att Soya rullar sig i det utlagda ensilaget på gödselstacken och fattar genast misstankar eftersom hon aldrig rullar sig i varken halm, hö eller ensilage.
Efter kontroll visar det sig att den hemska lilla as-ätaren (ni vill inte ens veta allt hon med fröjd stoppar i munnen) rullar sig över en död orm som måste ha åkt med i ensileringen. Detta är faktisk första gången jag hittar just en orm men det är ju egentligen inget konstigt med det, bara äckligt!

07.00:

Vandrar ner med mitt entourage till hagarna där Arch avlevereras i en hage tillsammans med en hög ensilage och Seraching i hagen bredvid med något mindre mat (en kräsen dam).

08.00:

Lämnar in min älskade Volvo till verkstaden för byte av en styrled och något annat jag glömt namnet på. Får löfte att bilen ska vara klar om 1 timme och rekommenderas att ta en promenad med hunden så länge.

08.10:

Eftersom verkstaden ligger 2 minuters gångväg från Spillepengen, som inte bara är en sopstation, går jag dit med Soya. Jag har aldrig varit där förut men modern har begravt sin pekingese på deras minneslund vilken jag snabbt hitta till. Blir förvånansvärt rörd när jag ser alla små minnesplattor över älskade men bortgågna djur och stannar inte så länge. Klappar lite på Rikis gravsten medan Soya snusar omkring (här är det tillåtet även med levande hundar).
Hittar en enorm hundrastplats som med fördel kan användas om man vill träna LC med levande byte (läs: en miljard kaniner som far omkring som yra höns).
Förundras över att inga hundar syns till trots att jag går runt hela Spillepengen i nästan en timme men då jag återvänder till hundrastplatsen har en schäfer med tillhörande ”passare” infunnit sig. Hunden leker lite tafatt med Soya medan kvinnan förklarar att hon varit här varje dag i förra veckan utan att möta en själ. Konstigt!
Efter 5 minuters ”lek” (jagande av en boll som schäfern haft med sig) händer det sedvanliga; schäfern rasar utmattad ihop under en parkbänk medan Soya tycks undra ”jaha…var det här allt”.

09.00:

Bilen är klar för avhämtning och som vanligt slutar notan på mer än vad som sagts från början. Tydligen kostade reservdelarna mer än förväntat bla bla bla….Har vi hört den förut?
Hur som helst är jag ändå nöjd med den snabba service jag fått och kostnaden tycks ändå överkomlig så jag är mer än nöjd när jag kör hem.

11.00:

Läser ut ytterligare en lättviktare, denna gången Jenny Leebs ”på grund av Leon”.

13.30:

Åter i stallet tillsammans med Soya för att ta in hästarna eftersom jag ska träna för Ebba. I vanliga fall sköter jag utsläpp och Corre intag; ett utmärkt samarbete som gör att jag kan ha mer eller mindre hela dagen att disponera fritt utan att behöva tänka på när hästarna ska in.

14.00:

Konstaterar att Archie ser ut att ha ägnat sig åt gyttjebrottning så det är bara att ta in honom i spolspilan för en rejäl dusch innan vi ska iväg.
Är fortfarande, efter flera år, bansligt glad över vår spolspilta med varmvatten vilket kanske inte är så konstigt om man vet hur det gick till att rengöra lerhögar innan spolspiltan kom till.
Då fanns det 3 alternativ:
1. Försöka borsta bort eländet = omöjligt
2. Spola hästen i iskallt vatten utomhus= djurplågeri vintertid
3. Fylla flera vattenkannor med varmvatten och stå och tvätta hästen på gödselstacken = omständigt

14.40:

Avfärd med djuren till Ebba-träning. Soya brukar sova i bilen under tiden jag rider.

15.10:

Framme på Hviderups Gods. Det är verkligen jätteskönt att ha så nära till träningarna av flera olika anledningar. Dels är ju inte bensin gratis tyvärr och dels avskyr jag att köra några längre sträckor, med eller utan häst.

15.45:

Lektion för Ebba. Archie spänstar på lika fint som han gjorde på ”genrepet” hemma i ridhuset igår och jag är väldigt nöjd med honom. Även Ebba verkar nöjd och jag åker som allt som oftast hem med en mycket positiv känsla och på bra humör.
Bortsett från att Archie oftast går väldigt bra på träningarna så känner jag mig alltid inspirerad av att omges av välridande ryttare på många gånger mycket fina hästar. Jag känner mig oftast väldigt ensam i mitt dressyrengagemang på ridskolan och ser heller aldrig bra dressyr annat än på tävling så det sporrar extra när jag är på Hviderup och ser alla dessa fina ekipage.

17.30:

Åker från stallet efter att ha spolat av hästen än en gång (idag var det stekande hett på träningen och jag var sååå tacksam över att jag kommit ihåg att ta med en ombytes-t-shirt för egen del eftersom den jag ridit i kunde vridas ut av svett…urk), städat transporten och pratat lite med några andra hästägare.

Från 18.00 och till läggdags:

Kollar mailen, hemnet och lite andra sidor på nätet. Läser, tittar på tv, går ut en sväng med Soya och somnar sedan som en stock till en ny härlig semesterdag!

Skrivet

Jag blir så trött…..(mer om gårdsletande)

Ursäkta att jag tjatar om detta igen men jag blir såååå sur!!!

Hittade ny annons om hästgård idag. Enligt beskrivning skulle stallet vara jättefint och det fanns både ridbana och flera hagar.

Går in och kollar på bilderna…..

Inte EN ENDA bild på något som över huvud taget kan förknippas med ”HÄST” trots att gården annonseras ut som en hästgård????

Jag vet inte hur ofta detta händer….suck…

Hur svårt kan det vara att fotografera ett stall (interiör och utvändigt), en ridbana och några hagar??????

Med tanke på de saftiga provisioner som mäklare tar ut för sitt arbete borde detta vara det minsta man kan begära?

Och hur korkad är man som säljare?

Fattar man inte att det är detta folk som leta hästgård vill se? Inte bilder på en fjäril som landat i en buske eller något annat fjant som inte har det minsta med objektet att göra (böljande rapsfält är förresten en klassiker. Vet inte hur många sådana bilder jag sett….).

Skrivet

Veckan som gått!

Den gångna, första, semesterveckan har tyvärr gått precis lika fort som arbetsveckorna oftast flyger iväg.

Det känns dock som att jag har hunnit med en hel del, både roliga ”projekt” och sådant som är mindre kul men nödvändigt.

Under veckan som gått har maken och jag hunnit med 3 gårdsvisningar. Eller….”hunnit med” är inte rätt beskrivning eftersom det inte funnits fler gårdar som intresserat oss. Hade det gjort det hade vi lätt avverkat ännu fler visningar.

Hittills har inget känts 100 % rätt, en av gårdarna är vi lite sugna på men priset är för högt och lär inte gå att justera till den nivå vi vill.

En Ebba-träning har det också blivit och både under den och då jag tränat på egen hand tycker jag att Archies grundtrav har förbättrats en hel del. Tyvärr/ tack och lov (välj själv) tycker jag att det ofta bli goda och onda cirklar; ju sämre hästen travar desto sämre sitter man vilket gör att hästen travar ännu sämre osv och samma sak när hästen travar ”bra”! Nu är det lättare att sitta korrekt och jag behöver inte ägna lika mycket kraft åt att rida fram en ärlig bjudning.

På hundfronten har det blivit en hel del motion, både uppsuttet och avsuttet höll jag på att säga.

En av dagarna red jag ut på en nästan en och en halv timme lång uteritt med massor av klättring och jag trodde nästan att just klättringen skulle bli för mycket för Soya, men icke! Hennes kondis är utmärkt och hon orkade till och med springa efter en kanin en liten bit när vi var nästan hemma.

Jag är extremt nöjd över att det går så bra att rida ut med djuren, det har ju varit min dröm och målsättning ända sedan jag köpte Soya.

Ska man rida längre måste man korsa en idag mycket trafikerad 70-väg (när jag hade hund för 20 år sedan var det långt mindre trafik) men det har jag löst genom att sitta av, koppla Soya och leda henne och Archie över vägen för att sedan koppla loss henne och sitta upp igen.

När jag inte rider med Soya som sällskap brukar jag och maken gå på långpromenader där vi bor och dessutom följer Soya nu under semestern med mig till stallet varje morgon för att släppa ut ”sin” häst och hans flickvän Searching i hagen.

I lördags åkte vi till en whippetträff i Vellinge där Soya fick springa av sig ordentligt med likasinnade och på tisdag i nästa vecka är en ny LC-träning i Sjöbo inplanerad.

Det är roligt att LC-träningarna verkar ha kommit igång på allvar nu, 3 träningar på 4 veckor, och det är bara att hoppas att det håller i sig.

Jag har ju alltid skrutit om hur vi i Skåne ”har allt” (Vad var det Edward Persson sjöng: ”Ja, låt dom bara gå på…vi klarar oss nog ändå….” så det har ju känts mer än tråkigt att inte kunna träna med sin hund utan att behöva åka till andra landskap!

Jaha…vad har jag mer gjort i veckan?

Jo, läst utan Marian Keyes nya bok ”en förtjusande man”, en rejäl (över 700 sidor) men lättsam och lättläst chick-lit som jag kan rekommendera.

Lite nödvändigt trädgårdsarbete har det också blivit samt en tur till bilverkstaden för en mindre åtgärd.

Under kommande vecka ser jag framför allt fram emot en heldag i Ullared men min lika GEKÅS-tokiga vän Petra och så givetvis fortsatta roliga och avkopplande dagar med min underbara trio maken, Soyis och Arch.

Som avslutning ska ni få ett mycket enkelt men lika gott efterrättstips, nu när jag är självförsörjande på hallon genom min lilla odling här hemma.

Ta en näve hallon, färska eller frysta, kör i mikron tills de smält ihop och blanda sedan ut denna sörja med vaniljglass. Ät och njut!

Skrivet

Whippetträff i Vellinge! (hundinlägg)

Delar av gänget in action!

Vem vinner denna dragkamp? Ska Soya visa att ”gammal är äldst” eller låter hon en snorVALP vinna?

He he…I´m the boss!

Jag brukar faktiskt alltid tycka att min egen Soya är vackrast av alla whippets vi möter men den här får nog dela förstaplatsen med henne! Jag blev oerhört förtjust i denna 3 år gamla tik (Java) från Sommarhagens kennel.
Mindre förtjust blev jag av att höra att Java planeras bli mor. Hur i hela fridens namn ska jag kunna stå emot den frestelsen? Vi ska ju bara ha en hund har vi bestämt! Fast man bestämmer ju så mycket här i livet…..

Här agerar Soya fotomodell för ett täcke som jag misstänker att en av mina arbetskamrater skulle dö för. Hon är en älskare av allt som är rosa, även vad gäller hundtillbehör :=). Själv delar jag inte denna passion :=)!

Och detta är Soya, redo för combat. Min egen lilla soldat!
 
 
Idag har Soya och jag varit på en spontant arrangerad whippetträff ordnad av en annan whippetägare boende i Vellinge som helt riktigt tyckte att det kunde vara roligt för våra små rejsare att träffa likasinnade.
Det blir ju sällan någon riktig lek mellan en whippet och en hund av annan ras eftersom den andra hunden oftast inte orkar springa ens hälften så fort och länge som en vinthund.
 
Idag samlades 8 whippets och bekräftade till fullo det jag hävdat med bestämdhet: man kan sammanföra en bunke vilt främmande whippets utan att så mycket som ett hårstrå kröks, någon man definitivt inte kan göra med alla raser.
 
Soya kände bara en hund sedan tidigare, valpen Lili som åkte med oss till träffen tillsammans med sin ägare Jonatan och som nog snart har växt om henne- Lili alltså, Jonatan är redan lång så det räcker :=). Lili gör alltså inte skäl för sitt namn, snarare borde hon kallas för STORI :=).
 
Det blev mycket lek och jagande av varandra och diverse leksaker och alla verkade ha hur kul som helst.
 
Vi, fotfolket, ägnade oss åt lite utbyte av tips och erfarenheter kring allt från tikskydd till olika täckesmodeller (dvs precis som då hästfolk träffas) samtidigt som vi avnjöt en god fika.
 
Efter 3 timmar åkte vi nöjda hemåt med en ny träff inplanerad om bara 2 veckor.

Skrivet

Gårdsletandet, del 467 (av 796 misstänker jag)

För de av er som nyfiket (?) följt mitt och makens gårdsletande tänkte jag avge en liten rapport om hur det har gått (snarare inte gått) hitills.

För att inte göra gårdssäljarna sura över mina högst personliga åsikter kommer jag inte att ange var aktuell går finns eller vad den kostar. Ni får nöja er med informationen om att alla gårdar ligger inom en 8 mils radie från Malmö och kostar från 3,8 till 5 miljoner.

Gård 1:

Positivt:

Ligger närmast Malmö av de gårdar vi tittat på.
Bra hagar i tillräcklig mängd.
Jättefint stall med 6 boxar.
Eget ridhus (ca 22×22 meter) som kändes större och som man absolut hade kunnat rida i som nödlösning.
Egen, rejäl ridbana med bra underlag som såg ut att tåla mycket vatten.
Med största sannolikhet möjlighet att använda ett privat 20x 50 ridhus som ligger mkt nära.

Negativt:

Boningshuset var från slutet av 70-talet men såg utvändigt mycket slitet ut för sin ålder.
Ett stort garage/ förrådsbyggnad ingick men vi hade inte haft något behov av den eftersom det även fanns andra garage/ förråd.
Ridhusunderlaget såg väldigt stumt ut, ungefär som en cykelbana av grus.
En damm med smutsigt vatten låg bredvid huset = ful, oanvändbar och kanske ”insektsmagnet”.
Ett av de dyraste objekten och för det priset vill vi inte börja byta vindskivor, fixa putssläpp på muren runt huset osv.

Gård 2:

Positivt:

Underbara ridvägar.
Möjlighet att nyttja ridhus som håller på att byggas ca 1 km därifrån.
Troligen väldigt lätt att anlägga en egen ridbana utanför boningshuset.
Fullständigt underbara hagar varav en med en ligghall.

Negativt:

Flera baracker/ förråd som vi inte hade haft någon nytta av men som man ändå måste hålla hyfsat uppvärmda för att de inte ska ”sunka igen” helt.
Direktverkande el = megadyrt för att värma upp både hus och dessa förråd.
Hela ovanvåningen i boningshuset var täckt av en (fläcklig) heltäckningsmatta.
Mest negtivt: maken ville inte alls bo där!

Gård 3:

Positivt:

Mycket bra enorma hagar.
Interiört väldigt snyggt och bra renoverat boningshus i vår smak.

Negativt:

Väl enkelt stall som saknade indraget vatten.
Sadelkammare som man ej kunde gå in i via stallet. Gav ett fuktigt intryck.
Loft från vilket det hängde plastskynken (pga att det annars regnade in????)
Helt uppruttnad trappa till loftet från vilken jag föll handlöst och kunde ha slagit ihjäl mig.
Många sprickor i fasaden, putssläpp från grunden vilken på ett hus från 1700-talet känns oroväckande (ska det stå i 100 år till eller rasa om en månad?).

Gård 4:

Positivt:

Eget välbyggt 20 x 40 ridhus som endast var 10 år gammalt.
Lika stor ridbana i anslutning till ridhuset.
(För) många hagar med rejäla staket.
Mycket bra stall med 2 storhästboxar och 3 ponny-dito.
Vackra omgivningar utan störande grannar i närheten.

Negativt:

Massor av utrymme i och kring boningshuset som vi inte skulle nyttja.
En urläbbiga källare av råbetong under delar av huset där det stod en avfuktare i full gång pga ett påstått skyfall som hade gjort att det kommit vatten ner i källaren (enormt varningsfinger höjdes för mitt inre öga).
Husets interiör passade inte riktigt vår smak (hade bla valv mellan vissa rum vilket är något av det fulaste jag vet).
Ridhuset var ej använt på 2 år och hade en botten som såg ut som öken ungefär (gul, torr, djup sand). Enligt säljaren räckte gårdens eget vatten ej till för att vattna ridhuset utan man fick beställa dit en tankbil som en gång om året dränkte in hela ridhuset (???).
Ridbanans underlag var svårbedömt eftersom den var harvad och sedan oanvänd sedan länge. Ytan var som en hård skorpa.
Driftskostnaden var uträknad utifrån att ridhuset inte användes.

Gård 5:

Positivt:

Stor, belyst utebana.
Mycket bra stall med 4 boxar, varmvatten mm.
Huset var i mångt helt i vår smak.

Negativt:

Vägen (smal grusväg som går till ett fåtal hushåll) går mellan stall och boningshus = risk för att Soya kan bli överkörd.
Hagarna (2 stora kuperade varav en med en ligghall) innehöll mängder med knähögt ogräs men inget gräs (???).
Ett av de dyraste objekten. Hade det varit ett av de billigaste hade vi nog slagit till direkt trots allt.

Ja, detta var alltså en sammanfattning av det bästa och sämsta med gårdarna. Så klart fanns det massor av annat både mer eller mindre bra och/ eller dåligt.

På söndag ska vi titta på gård nummer 6 som också den, liksom dessa verkar lovande på pappret :=).

Men det är sååå mycket som ska stämma tycker vi, i alla fall när man pratar om ett boende för upp emot 5 miljoner, enormt mycket pengar för oss!

Våra krav är numera:
1. Billigt uppvärmningssystem (helst jordvärme)
2. Stall med minst 3 boxar
3. Minst 2 gräshagar
4. Närhet till ridhus som går att disponera utan större ”restriktioner” alternativt egen vettig ridbana.
5. Inget behov av några större reparationer

Vi vill helst slippa:
1. Grannar väldigt tätt inpå
2. Källare = oftast fuktdrypande utrymme
3. Smala, slingrande vägar för att komma till större väg
4. Valv
5. Våtrumstapeter
6. Bubbelbadkar (min man har sålt sådana en gång i tiden- en mycket överreklamerad produkt som bara slösar el och vatten och måste rengöras noga). Tyvärr otroligt vanligt badrumstillbehör.
7. Kräftdammar (vad ska vi med dessa till- ingen av oss äter kräftor och min man är allergisk mot alla typer av fisk och skaldjur). Också otroligt vanligt tillbehör vilket jag inte hade en aning om innan vi började leta gård.
8. Furu
9. Heltäckningsmattor (förvisso bara att riva bort och bränna upp men vem har sådana nu för tiden? Hemma hos mig som barn hade vi det i alla rum, till och med i köket– herregud!!!!- men det var för 30 år sedan).
10. Trädgård med allt för många rabatter och annat som kräver mycket ogräsrensning.

Ja, ja…vi får väl se hur det hela slutar. Misstänker att vi kommer att få ge avkall på både det ena och det andra om vi någonsin ska lyckas genomföra en flyttning men man kan ju få önska :=)!

Skrivet

Bakom varje framgångsrik ryttare står en hängiven….förälder!

Minns ni att jag för ett tag sedan i bloggen hävdade att ridning var en orättvis sport så tillvida att man oftast behöver mycket pengar för att komma någon vart i större tävlingssammanhang?

Härom dagen slog det mig att de som lyckas oftast inte bara har pengar, de har väldigt ofta en eller två otroligt hängivna föräldrar som stöttepelare också.

Det är inte ovanligt att variablerna pengar och hängivna föräldrar går hand i hand, snarare är det väl det som är vanligast förekommande men det finns också exempel på familjer där man som vanliga medelinkomsttagare offrar mer eller mindre allt för barnets intresse (läs: ridning).

Och även om det är väldigt vanligt att en elitryttare har föräldrar som själva en gång i tiden ridit mer eller mindre framgångsrikt (eller på annat sätt varit involverade i hästsporten genom tex uppfödning) så finns det även de vars föräldrar aldrig suttit i en sadel men ändå vill och har möjlighet att hjälpa barnet att nå sina drömmar om en ryttarkarriär.

Om man tittar bland eliten i Sverige finns det hur många exempel som helst på ryttare som både coachas av föräldrarna, sponsras av desamma och till och med bor tillsammans.

Jag vet inte hur det är idag men tex Maria Gretzer bodde i vart fall tills för några år sedan på samma gård som sina föräldrar och Malin Baryard gör detsamma.

Eftersom mina egna föräldrar är totalt ointresserade av hästar vet jag inte riktigt hur jag skulle känna inför ett liknande arrangemang?

Skulle jag bli tokig av att bo så nära mina föräldrar eller skulle jag uppskatta gemenskapen och den hjälp de hade kunnat erbjuda?

Jag gissar att det för min egen del lätt hade kunnat bli för mycket av det goda eftersom jag trivs med mycket privatliv och lugn och ro men där är man ju verkligen olika.

Om man tittar på andra idrotter så verkar det även där väldigt vanligt med hängivna föräldrar.

Titta på Anja Pärson och hennes pappa, Stefan Holm med sin pappa och alla tennisstjärnor med sina fäder.

Så ridsporten är på inget sätt unik i detta hänseende och som jag redan konstaterat kan man ha enorm nytta av sina föräldrars tid och plånbok även långt upp i vuxen ålder.