Som svar på frågan i rubriken skulle jag nog vilja svara: JA!
Jag tycker ofta att man som ”gemene ryttare” betraktar longering som främst ett sätt att snabbt och tämligen kravlöst rasta av en häst som man inte har tid att rida. Typ…
Och visst går det oftast snabbare att longera än att rida, i alla fall om man bara tränsar hästen och hakar i en longeringslina och sedan ”sätter igång”.
Jag tycker att det är synd att det oftast är så jag ser longering användas och att jag dessutom sällan ser hästen komma till ett riktigt arbete när den longeras. Detta i sin tur beror på att den som longerar inte spänner in hästen utan låter den springa ”vind för våg”, oftast i ett övertempo och med sänkt rygg och huvudet rakt upp i skyn ibland ackompanjerat med diverse bakutsparkar, ruscher osv. I min värld är detta enbart ett sätt att utsätta hästen för en ökad skaderisk än om man skulle suttit på och ridit kontrollerat och jag har svårt att förstå syftet med sådan ”motion” (läs: avrastning).
Man kan faktiskt göra mycket arbete med hjälp av longering och både samla hästen, flytta den sidvärts, öva ökningar och minskningar, avbrott och igångsättningar osv.
Själv longerar jag sedan en tid tillbaka en gång i veckan och har då valt att inrikta mig på att försöka stärka och förbättra galoppen. Archie behöver komma mer in-under sig med bakbenen och skjuta ifrån bättre utan att bli lång och jag tycker att jag med longeringen kan uppnå detta. Dels kan jag se hur hela hans kropp och alla benen rör sig och dels kan jag påverka bakbenen genom att driva på med pisken samtidigt som Archie slipper tyngd på ryggen. Jag gör rejäla ökningar varvat med väldigt samlad galopp på små volter och tycker att jag ser resultat av detta arbete.
Det finns ryttare/ hästägare som trots att de har ridit/ haft egen häst i mer än 10 år inte kan tömköra och detta i sig kan man ju tycka mycket om eftersom jag anser att det är en del av en ryttares utbildning och kompetens som faktiskt inte är särskilt svår att förvärva men som man kan ha stor nytta av.Men om man nu av olika anledningar (kordinationssvårigheter- svårigheter att hantera 2 longeringslinor samtidigt verkar vara den stora stötestenen) inte kan/ vill tömköra borde man i alla fall lära sig att longera en häst ordentligt inspänd och därigenom få longeringen att göra mer nytta än som en ren avrastning.
Bortsett från att det är bra att kunna longera om man tex har ont i ryggen eller av andra anledningar har svårt att sitta i en sadel så har man ju, då man longerar möjlighet att studera hur hästen rör sig och man har också verkligen möjlighet att påverka dess bjudning utan något på ryggen som stör.
Longering är avslutningsvis också en form av ledarskapträning vilket blir väldigt tydligt då man ser hur en del hästar ”bär sig åt” när ägaren ska försöka att longera :=)!
Nackdelen med longering, tycker jag, är att man inte kan påverka yttersidan på hästen så som kan vid tömkörning. När man samlar hästen gör man ju det för ytterhjälperna och det blir ju svårt när man longerar och bara har en lina på innersidan. Öht är det svårt att variera hästens form under longering även om den är inspänd. Isf får man ju stanna den för att justera inspänningstyglarna och då blir ju effekten i många fall förmodligen den att det är inspänningstyglarna som drar ihop hästen framifrån ist för att den kortar sig bakifrån och därmed blir högre/kortare fram. Vid tömkörning kan du, precis som vid ridning, variera hästens form helt efter behov.
Visst är det lättare att tömköra då man har tyglar (dvs tömmar) på bägge sidorna men jag upplevar att i alla fall min häst går nästan lika bra att longera.
Han är aldrig inspänd vid tömkörning och då jag longerar har jag bara en fast tygel på utsidan som inspänning (jag spänner alltså inte in innersidan utan där har jag bara longeringslinan. Håller med om att formen är svår att påverka men tack och lov tycker jag att min häst nästan alltid går i en bra form (den jag önskar).
Men det är så klart olika från häst till häst vad som fungerar bäst/ lättast och också vad hästen accepterar.
En del hästar ”kryllar” ju tex jättelätt ihop halsen (både vid tömkörning och longering) medan andra spjärnar emot nästan hur kraftiga inspänningar som helst.