Månadsarkiv: februari 2010

Skrivet

Hästar som leker

Har ni sett detta roliga klipp från nätet?

http://www.youtube.com/watch?v=qrm16UNvSmE

Väldigt gullig häst och harmlös lek i just detta fallet men jag kommer ändå osökt att tänka på en tjej jag kände för många år sedan som ”lekte” med sitt travar-föl.

Hästen sprang bland annat efter pinnar (apporterade som en hund) och kunde lägga sina framben på hennes axlar.

Säkert ur-sött när hästen var föl men mindre roligt då den ville göra samma sak som fullvuxen hingst!!!!

En annan bekant lärde sin häst (också en travare faktiskt) att stegra på kommando. Också jättekul för henne (antar jag) men mindre roligt om någon annan skulle rida på hästen och ”råkade trycka på fel knapp”.

Ibland gäller det att tänka sig för innan man lär hästen olika trick med andra ord!

Här en favorit i repris; ingen lek som JAG uppmuntrade men ni vet väl hur karlar är: lättroade! (sade hon fördomsfullt):

http://www.youtube.com/watch?v=JcrDdmPIGBg

Det var en tjej i stallet som råkade ha kameran framme precis när Archie roade sig på detta vis!

Skrivet

3 hinder räcker långt (hoppträningstips)

För det mesta får ni här på bloggen tips som har med dressyr att göra och Archie är tveklöst endast köpt utifrån att han ska ägna sig åt denna ridsport-gren men för den sakens skull skadar det inte med variation varför ni nu ska få lite tips gällande hoppning.

Säkert tycker ni, som jag, att det är både tråkigt, tungt och tidsödande att plocka fram en jäkla massa hindermaterial bara för att ta några skutt så tipset idag handlar om hur du snabbt och enkelt och med minsta möjliga bommar och stöd kan bygga upp en hel bana som du kan hoppa från alla möjliga håll och kanter :=).

På skissen ovan syns ett räcke och en oxer på långsidan och ett räcke på diagonalen.

Till denna byggnation behövs:

oxer- 4 stöd och 3 (2) bommar
räcke 2 stöd och 2 (1) bommar
räcke 2 stöd och 2 (1) bommar

Således: sammanlagt 8 stöd och 7 bommar

Om du är riktigt skicklig (har en lätthoppad häst)eller du är lat = 8 stöd och 4 bommar

Om vi kallar räcket på långsidan för 1, oxern för 2 och diagonalräcket för 3 så kan du tex hoppa:

1,2,3, 1:an från andra hållet eller

1,3,2, 1:an från andra hållet eller

2,1,3,1 eller

3,1,2,1

På bilden ovan har jag byggt upp en oxer (1) på den ena långsidan, ett räcke (2) på den andra långsidan och så ett räcke (3) på diagonalen.

Även här kan man hoppa hinderna från flera olika håll.

Exempel på hinderföljd/ bana:

1, 2, 3, 1:an från andra hållet, 2:an från andra hållet= 5 språng.

Ja, variationerna är många beroende på hur många språng man vill hoppa i taget, detta är bara några förslag i all enkelhet.

Skrivet

Speciella annonser, del 27 (hundinlägg om kloklippning)

http://www.haromi.se/dbbutik/butik/info/bilbur/quickfinder.htm

Visst låter det fantastiskt lätt och bra med denna kloklippare som skulle göra livet behagligare för både många rädda hundar och deras osäkra ägare?

Tyvärr har jag nästan bara läst dåliga omdömen om produkten, många som provat säger att lampfunktionen och sensorn ”lever sina egna liv” och absolut inte är tillförlitliga och det är väl det som är hela ”vitsen” med denna tingest, dvs att de ska gå att lita på?

Himla synd för annars hade det nog som sagt skonat många som idag antingen klipper sin hunds klor lite på vinst och förlust eller lämnar bort hunden för att få klorna klippta, ibland med alltför långa intervall så att hunden går omkring med otäckt långa naglar.

Själv tillhör jag den förstnämnda kategorin och det beror framför allt på att alla Soyas klor är svarta som natten- försök att se någon pulpa där om ni kan!

Tack och lov är hon väldigt snäll och vi brukar ägna oss åt denna sysselsättning (som, eftersom Birgitta 12 år ofta pratar bebis-språk med sin hund , heter ”klippa naglisarna”) en gång i veckan.

Jag har på flera hundsidor läst att whippetägare säger att just denna ras klor växer osedvanligt snabbt och det är tydligen väldigt vanligt att man klipper klorna just en gång i veckan som jag gör.

Nu gör jag det så ofta mest för att slippa ta så mycket varje gång och därmed riskera ett felklipp in i pulpan (då kan det ”pissa” blod kan jag lova….).

Kloklippning är, har jag förstått, tämligen ”traumatiskt” för många hundar och deras ägare och det beror säkert på allt möjligt men framför allt, tror jag, på att ägaren dels blir nervös och överför detta på hunden och dels att man faktiskt råkar klippa fel någon gång vilket gör mer eller mindre ont på hunden beroende på hur pjoskig den är.

Minns ni att jag berättade hur jag i somras klippte fel i en av Soyas klor och hela huset dränktes i blod!

Nåja…riktigt så illa var det inte men nästan :=).

Jag fick våttorka och tvätta allt möjligt som Soya hann bloda ner inom loppet av sekunder, där hon for omkring!

Det misstaget hoppas jag verkligen inte göra om!

Min första hund, schäfern Ketty måste ha råkat ut för något traumatiskt i samband med kloklippningen innan jag fick henne för bara man satte kloklipparen bredvid tassen (!!!!) så började hon ”skrika”.

På den tiden bodde jag och min dåvarande sambo i lägenhet och jag minns att han sa till mig att gå ner i tvättstugan när jag skulle klippa Kettys klor så att inte grannarna skulle tro att jag misshandlade henne. Så lät det!

I Kettys fall blev jag faktiskt av en annan hundägare rekommenderad att fila ner klorna med en människo-fotfil och då skrek hunden tack och lov inte!

Skrivet

En vanlig ridvecka i mitt och Archies liv


Archie vid hagarna på ridskolan, april 2009. Fotograf: Lina Stigendal

Eftersom flera har uttryckt att de tycker att det är roligt att läsa om ”vad jag gör med Archie” (rent ridmässigt då) tänkte jag berätta om hur en vanlig vecka ser ut hos oss just nu.

Som ni kommer att se är det mycket fokus på ren dressyrträning och detta beror väl dels på att jag har köpt Archie för ändamålet ”att träna och tävla dressyr” och dels att tävlingsssäongen börjar närma sig med stormsteg.

Dessutom gör både vädret (mycket snö, isigt där denna inte är meterdjup) och att det inte är ljust så länge efter min arbetstid att jag för tillfället bara rider ut en dag i veckan.

Jag kommer att börja hoppa en gång i veckan igen snart men just nu har jag som sagt valt att fokusera mycket på dressyren.

Måndag: vilodag. Archie går i hagen mellan ca 8 och 14 (samma tider varje dag) och släpps sedan ut i 1½-2½ timmar igen när han har varit inne och ätit lite.

Tisdag: träning för Ebba 18.00 dit vi kör (tar ca 30 minuter). Just nu rider vi mycket skolor, skänkelvikningar och tränar på att förbättra galoppens kvalitet genom skolor även i galoppen. Annat vi tränar på är galoppfattningar från skritt och avbrott från galopp till skritt.

Onsdag: egen dressyrträning i ridhuset på eftermiddagen. Jag brukar fortsätta med de övningar vi gjort under gårdagen så att Archie ska ”känna igen sig”. Har vi ridit mycket trav under gårdagens träning rider jag mest i galopp och vice versa. Ett pass tar allt från 40 till 60 minuter inklusive skritt före och efter själva träningen.

Torsdag: tömkörning på morgonen så som jag beskrev i ett inlägg för några dagar sedan. Jag tömkör över höga cavalletti och tränar på att samla både traven och galoppen på små volter. Försöker även få till lite tramp utmed långsidorna.
Eftersom jag motionerat Archie på morgonen får han gå ut i hagen en sväng till någon timme efter ordinarie intag.
Just nu är han bara ute till ca 17.30 då jag inte vill ha honom stående i mörker och det inte finns något att äta i hagarna men planen är att utöka hagtiden allt eftersom det blir ljusare, varmare och lite gräs att knapra på.

Fredag: åker vi till Ebba igen och då är det hon som rider vid 16.30. Ebba rider ungefär som jag då jag tränar för henne, dvs skolor, skänkelvikningar och galopp-förbättrande arbete. Ebba brukar rida i 40-45 minuter och då är Archie ordentligt genomarbetad.

Lördag: ny dressyrträning på egen hand efter hagintag och ungefär så som gårdagens men åter med fokus på att rida mer i galopp om Archie fått trava mycket under gårdagen osv.

Söndag: uteridning efter hagtintag i hoppsadel och med hack. Jag tar detta tillfälle i akt att byta betsling så att Archie får vila munnen/ tänderna, så som exempelvis ”min” hästtandläkare Torbjörn Lundström rekommenderar (dvs att man ska försöka byta bett på sin häst regelbundet, tom oftare än vad jag gör). Uteridningen brukar vara ganska kravlös och jag sitter inte precis och ”jobbar” Archie utan nöjer mig med att han går i form, gärna i en lägre sådan. Jag tar alltid med mig Soya på uteritterna och anpassar vägvalet därefter, dvs jag rider inte på trafikerade vägar. Rider i ca 1 timme, ibland något mer beroende på hur mycket vi har skrittat.

Just nu rider jag som synes inte på morgonen, det som annars varit lite av mitt signum genom åren.
jag nöjer mig med ett morgonpass då jag tömkör, detta mycket beroende på att det hos oss är hoppträning i ridhuset på torsdagarna och då kan man givetvis inte stövla in med en häst som ska tömköras :=).

När det blir ljusare kanske jag rider något mer pass på morgonen men eftersom det är så pass lugnt i vårt ridhus på eftermiddagarna ser jag ingen anledning att släpa mig upp i ottan bara för att få rida i lugn och ro. Detta var ju den största anledningen till att jag var tvungen att göra så på ridskolan, där var ridhusen helt enkelt oftast upptagna efter min arbetstid.

Ja, detta var lite om vår ridning just nu, har ni frågor så ”bring them on”!

Skrivet

Dick Francis död

Ur Ridsports nätbilaga hämtar jag dagens urklipp som kort meddelar att en av mina absoluta favoritförfattare, Dick Francis avlidit:

”Författaren Dick Francis har avlidit

Den brittiska författaren Dick Francis som skrivit 42 romaner med deckarintriger i galoppmiljö har avlidit 89 år gammal.

Dick Francis var steeple chase-jockey som i början av 1950-talet rankades bland de främsta i England. Efter en svår störtning i ett Grand Nationallopp övergick han till att skriva deckarromaner och har fått ett flertal prestigefyllda pris för sitt författarskap.”

Själv började jag läsa Dick Francis böcker redan som tonåring och jag har förblivit en trogen läsare sedan dess.

Böckerna, som alla på något sätt har hästanknytning- ”deckare i hästmiljö” skulle jag väl närmast beskriva dom som- kan verkligen rekommenderas.

Dick Francis har en egen hemsida där man kan läsa mer om hans författarskap:

www.dickfrancis.com

Skrivet

Veckan som gått

Även den gångna veckan har varit tämligen lik den föregående.

Väderleksmässigt längtar både jag och många med mig efter en förändring till varmare temperaturer och ”hejdå till snön”, det tycker jag mig kunna utläsa av både kommentarer på nätet och i dagliga samtalsämnen kollegor och stallkamrater emellan.

Förändringar på ridfronten önskar jag dock inte; jag är mycket nöjd med hur allting flyter på just nu och vill inte ”gapa efter mycket” utan är som sagt helt tillfreds med sakeras tillstånd.

Det jäkla vädret till trots kom jag iväg till bägge träningarna denna veckan; red själv i tisdags och Ebba red som vanligt på fredagen.

Som med mycket annat som innebär en förändring i mitt liv tänker jag nu då jag ser Ebba rida: ”varför gjorde jag inte detta tidigare”- dvs varför kom jag inte på den briljanta idén att hon skulle rida och utbilda min häst för länge sedan?

När vi pratar om förändringar i allmänhet handlar det i mitt fall oftast om ett MOTSTÅND; jag brukar ju skoja och säga att jag är enkonservativ och förändringsobenägen bakåtsträvare, men i just fallet med Ebba handlar det faktiskt inte om detta utan att jag helt enkelt inte ”kommit på” denna idé tidigare.

Eller…ska jag vara helt ärlig så var det faktiskt så att jag från början (dvs innan jag lärde känna Ebba) hade en vän som red för Ebba och som sjöng hennes lov.

Jag hade just då (förra våren) en del problem i ridningen och slogs av tanken att jag kanske skulle lämna bort Archie på tillridning till just Ebba men då jag diskuterade detta med min vän så tyckte hon att det var bättre att jag började rida för Ebba i stället; det skulle bli mycket billigare och jag skulle inte behöva vara utan hästen.

En med facit i hand utmärkt idé bortsett från att den kunde ha kompletterats med något ännu bättre, dvs dagens koncept!

Nåväl…gjort är gjort och nu är jag hur nöjd som helst i alla fall.

Det känns faktiskt mycket bra att se att även Ebba har exakt samma problem som jag med vissa saker i ridningen även om hon ”reder ut” det bättre, snabbare och lättare och även om problemen inte yttrar sig lika tydligt då hon rider.

Det absolut svåraste för Archie är tex att gå i höger sluta i galopp och det är faktiskt en lättnad och lite självförtroendehöjande att inte ens Ebba bara kan hoppa upp och flytta hästen åt sidan hur lätt som helst.

Idag är det alla-hjärtans-dag och maken och jag har varit ute och ätit, fast kanske inte just för att fira denna kommersiella dag utan för att vi brukar göra detta tämligen ofta på helgerna.

Ett restaurangtips förresten: bor ni i Malmös närhet och tycker om att äta gott och mycket och dessutom älskar efterrätter bör ni absolut besöka S:t Markus Vinkällare. Deras buffé och alla efterrätterna man kan äta efter maten går inte av för hackor :=)! Och även om den kostar ca 400:–/ per person så blir det ändå långt billigare än om man beställer förrätt, varmrätt och efterrätt på en ”vanlig” restaurang.

Etfer en god måltid har jag nu varit och ridit med djuren- 3:e söndagen i rad med snö upp till knäna eller vad man ska säga.

Snöträningen är i princip det enda positiva jag kan se med det vita eländet och för att försöka få bort skiten så fort som möjligt har jag till morgondagens skoning åter beställt skor med fasta broddar- en bokstavlig life-saver denna vinter känns det som då det just nu är rena isgatan på många ställen där jag går med Archie utomhus.

Jag brukar bara sko med broddar en skoperiod (7-8 veckor) men tänker att om jag nu tar broddar IGEN så kommer de inte att behövas medan vi lär ha is och snö in i maj om jag låter bli. Så brukar det ju vara med tingen här i världen…..eller hur?

Så blir det värme och strålande solsken inom kort vet ni vem ni ska tacka: undertecknad och Archie som traskar runt med broddar i sommarvärme :=)!

Skrivet

Dyr bild

Som ni måste ha märkt är jag väldigt förtjust i att jag kan ta kort med min mobil (I-phone) även om både motiv och kvalitet på korten ibland lämnar ganska mycket i övrigt att önska.
Ovanstående är väl ett exempel på detta och jag tog egentligen kortet bara för att visa att det i en av våra rasthagar finns ett skjul (som ibland används som lösdrift) och som Archie tycker är kul att stå i.
Enligt vittnesmål från några som sett honom är han mer i skjulet än utanför när han går i denna hage och detta ville jag ta kort på men då skulle gossen givetvis INTE gå in i skjulet.
Varför rubriken lyder ”Dyr bild” är för att jag, i min iver att ta kortet råkade tappa 2 tjugokronors-sedlar som jag hade i samma ficka som telefonen. De måste helt enkelt ha slunkit ut när jag drog fram telefonen och detta märkte jag inte förrän efter en lång stund då det givetvis var för sent.
Försök att leta efter 2 ljusa sedlar i snö och när det blåser *GARV*!
Nej, dom pengarna får vi nog sätta upp på förlustkontot och långt mer än själva beloppet så retar det mig oerhört att jag ens kunde göra något så klumpigt.
Ta i trä är det väldigt, väldigt okarakteristiskt för mig att tappa bort saker så när det väl händer kan jag liksom nästan inte acceptera att det KAN hända MIG :=)!
Att andra råkar ut för sådant finner jag inte speciellt konstigt men när jag själv råkar bli av med något kan jag lägga obegripligt mycket energi på att reta mig.
Nåväl…är ni i behov av en liten penning så vet ni ju var ni kan leta; i trakterna kring Grevie hästcenter…för där flyger det omkring pengar kan jag lova :=)!