Månadsarkiv: februari 2010

Skrivet

Buhu…. väderleksrapporten stämde!

Tråkigt nog stämde prognosen som varnade för snöoväder idag och därför sitter jag nu framför
min värmefläkt i stället för att vara i full färd med att träna för Ebba.

Om man ska se det från den positiva sidan sparade jag 500 kronor + bensin OCH fick till ett aldeles utmärkt ridpass i det egna ridhuset i stället, mol allena, men jag GILLAR ju träningarna så det känns trist ändå.

Nu får jag bara hoppas att jag kan ta mig ut till stallet imorgon bitti eller i varje fall till jobbet.

Vi får se om vädergudarna (eller snarare snöröjarna) är med mig……

Skrivet

Allt är inte snö som glimmar!

Igår hade vi en diskussion på nätet (http://ryttarfiket.tiger-computing.co.uk/viewtopic.php?f=3&t=1698) huruvida man såg snön mest som en tillgång eller begränsning och de flesta var nog rörande överens om att snön mest var en tillgång även om man såg en del nackdelar också.
Att snön gör att det är ljusare ute, att allting ser ”renare ut”, att man kan konditionsträna i snö och slippa knölig (frusen) barmark angavs som några av fördelarna.
Jag, motvalls kärring, såg mest nackdelar faktiskt och det beror väl främst på att jag rent allmänt AVSKYR vinter och kyla.
Jag bor dessutom i trakter där fallande snö har stora tendenser att fyka ihop i, ibland meterhöga oframkomliga vallar och det är ju inte så trevligt eller praktiskt när man bor 2 mil från arbetsplatsen.
Väl på jobbet, inne i storstan, blir all snö rekordsnabbt smutsig sörja som skyfflas runt överallt och det varken ser trevligt ut eller är trevligt att trampa omkring i.
Som den planeringsmänniska jag är tycker jag inte heller om de överraskningar snöfall kan orsaka, dvs när det snöar så mycket att det inte går att köra till avtalade träningar.
Igår, efter våra diskussioner på nätet blev jag dessutom personligen varse om andra negativa effekter av snön och kylan (det ena är ju nästan en förutsättning för det andra- ingen kyla- ingen snö) då jag kom till stallet.
Det första jag fick höra var att en av hästarna i stallet hade haft kolik på morgonen och även om detta så klart kan drabba hästar året runt och ibland till synes utan förklaring kan jag inte låta bli att spekulera i hur mycket kylan har påverkat i just detta fallet.
Våra vattenkoppar har frusit i flera omgångar när det varit så här kallt och även om vi så klart hela tiden har kontrollerat dessa så är det känt att hästar dricker mindre om vattnet är riktigt kallt och det har det verkligen varit ibland. En dag när jag stack ner handen i Archies vattenkopp flöt det små isbitar i vattnet (!) och att detta inte ska uppstå kan man ju inte bevaka dygnet runt.
Jag hann inte mer än höra om kolikhästen förrän nästa rapport kom, denna gång om odågan Archie som tydligen hade dragit loss handtaget till sin hage. Som tur var hade han inte gått ut ur hagen men han hade ju lika gärna kunnat trassla in sig rejält i elrepet som handtaget sitter fast i.
Och anledningen till denna lek är förmodligen att strömmen inte fungerar så bra med all snö i hagarna OCH att hästarnas tjocka täcken skyddar dom från att KÄNNA den lilla ström som kanske ändå lyckas passera i trådarna.
När jag sedan, ”som lök på laxen” fick höra att en nytt snöfall är på ingång och att det är utfärdat klass 1 varning i Skåne till morgondagen (dvs idag- då jag skulle TRÄNA) kände jag verkligen att jag vill slippa den förbanande snön NU, GENAST eller varför inte MED DETSAMMA!

Skrivet

Är skånska hästar ovanligt klena?

Jag, och många med mig har sedan länge konstaterat att skåningar är ett ”lustigt” folk vad gäller vinter och snö som tycks överraska dom lika mycket varje år.
Ja, tänk att det kan snöa och tänk att vägarna då kan bli hala och inte lika lättframkomliga! Otroligt va´?!?!?

Varje gång detta händer är det mycket vanligt att

1. Skåningen kör så vårdslöst ”för han/ hon har ju vinterdäck” att han/ hon drattar i diket.

2. Skåningen vägrar att sätta på vinterdäck för ”bara några dagars vinter” och därför
a) drattar i diket
b) kör i 20 kilomter i timmen och skapar ändlösa köer med vansinnesomkörningar till följd.

Typ….

Lika handfallen som skåningen i allmänhet tycks vara inför hur man handskas med vinter och snö lika ovana är många skånska hästägare vad gäller hästens handhavande under denna årstid.

I Skåne börjar man rida med ländtäcke långt innan temperaturen nått ”nollan” och att rida med detta tygstycke i ”full karriär” (dvs även efter framskrittning) i ridhuset är heller inget ovanligt.

Vintertäcket (det man har inne i stallet) tas inte av förrän det är typ 15 grader varmt utomhus (läs: näst intill sommar) och då med stor tvekan.

Kommer ihåg en händelse för några år sedan då en annan hästägare, med över 30 års erfarenhet, tyckte synd om min ”fina tävlingshäst” då hon stod utan täcke i stallet (alla andra var täckade) när det var plus 12 grader ute, sol och vindstilla. Suck….

Vid minsta minusgrad sätter man gärna på 2 täcken ovanpå varandra, inte bara i hagen utan även i det uppvärmda stallet.

Minns att några på ridskolan till och med hade TRE täcken på hästarna vintertid, detta i ett stall med hermetiskt tillslutna fönster och nästan alltid stängda dörrar på vintern (läs: mycket varmt stall för att vara vintertid). Nu var detta i och för sig typ 20 år sedan men vi hade inte kallare vintrar då heller…(möjligen täcken av sämre kvalitet…)

Man kan ju fråga sig hur dessa täckesinvirade skånska hästar hade överlevt en vinter i Norrland, särskilt om de hade tvingats vara ute längre än de 2-3 timmar de är vana vid hemifrån för längre tid än så är hästarna sällan ute på ”min” gamla ridskola.

Själv är jag glad så länge min häst kan slippa täcken även om jag också använder dom flera månader om året.

Just nu står även Archie med 2 täcken på sig, dock bara utomhus. Dels har han sitt inne-vintertäcke på sig och dels har han ett regntäcke utanpå detta, mest för att jag ska vara säker på att innetäcket inte blir genomvått vid eventuell nederbörd. För mig är detta mer praktiskt än att byta mellan 2 olika vintertäcken men det är ju en smaksak vilket man tycker är enklast att hantera.

Och vad gäller broddar så har jag en fråga till alla er som inte bor i Skåne:

Tar ni av broddarna efter varje ritt?

Nä…tänkte väl det!

Vem skulle orka hålla på med detta i och ur-skruvande dag ut och dag in i flera månader?

På min gamla ridskola var/är broddar vintertid ett näst intill okänt fenomen och jag har upplevt många vintrar med regelrätt isgata ner till hagarna (ett par hundra meter bort från stallet) och lika isigt underlag I hagarna utan att en enda häst varit broddad. Ingen har heller broddat vid uteridning och då jag och en hästägare till (Birks ägare) började använda fasta broddar (sådana som inte går att skruva ur) var det många som dels inte förstod VARFÖR vi hade det och dels sa att de aldrig skulle VÅGA låta sina hästar stå broddade dygnet runt.

I mitt nya stall vet man väl vad broddar är och här skruvas det i och ur ständigt. Man skruvar i broddarna när man ska rida ut och skruvar ur dom när man är hemma i stallet igen.

”Lustigt” nog har man hästen obroddad i hagen (trots att 90% av hästarna går ensamma (= ingen risk för sparkskador precis) trots att i alla fall jag, och andra med mig, anser att skaderisken för en häst är mycket större när ingen sitter på och ”kontrollerar” den och då den kan springa runt i frihet och halka, snubbla, osv.

Min uppfattning grundad på ovanstående iattagelser under mer än 20 års tid är att skånska hästar ÄR ovanligt klena eftersom de

1. Måste kläs i så otroligt mycket tyg för att hålla värmen vintertid
2. Inte kan stå med broddar i stallet/ hagen för då riskerar de att skada sig allvarligt

Eller kan det vara så att det är hästarnas ägare som klemar bort dom mer än nödvändigt? Och gäller det bara skånska hästar eller förekommer sådant här daltande även i andra delar av Sverige?

VAD TROR NI OCH VAD ÄR ERA ERFARENHETER?

Skrivet

Hejdå hatten- det var ju katten…..

….också att man går in och ändrar i dressyr-TR ”hur som helst”.
Många har nog sett fram emot att få klä på sig den stiliga hatten i stället för fula hjälmen när de gör sin debut i medelsvår men det lär de få vänta med efter årets ändring.
Enligt nya regler ska alla rida med hjälm till det är dags för debut i Msv A-klass!
Min hatt lär med andra ord få vila sig ytterligare några år i alla fall….

Skrivet

Veckan som gått


Jag tror att både Soya och Archie tyckte det var skönt att vila benen på de korta sträckor som var plogade under ridturen igår…..

….innan det var dags att pulsa fram igen!

Under den gångna veckan har det kommit en hel del snö i mina trakter och i onsdags var det till och med en liten snöstorm.

Då var jag glad att jag hade varit hos Ebba dagen innan för inte ens dumdristiga Birgitta hade faktiskt vågat köra i den piskande vinden och vräkande snön.

Redan nästa dag var det strålande solsken och på fredagen var det inga problem att köra till Ebba igen.

Däremot började det åter snöa när jag skulle köra tillbaka och vi hann hem med blotta förskräckelsen.

Har hört rapporter om att det ska snöa imorgon också så träningen då lär ju tyvärr bli inställd- men vad gör man?

Jag har med avund fått rapporter om ryttarkamrater som länge kunnat konditionsträna i djupsnö och i veckan fick jag prova detta så att det räckte och blev över.

I torsdags kväll var jag ute på promenad med hund och häst och hamnade ibland i sådana snödrivor att jag knappt kunde stå på benen. Min puls var minst sagt förhöjd under stora delar av promenaden och jag flåsade som en blåsbälg, svettig och med hettande kinder.

Archie och Soya verkade inte lika tagna tack och lov och igår var det dags för en ny tur i snön, denna gången med mig på Archies rygg.

Det var ganska mysigt att pulsa fram i snön men när Archie sjönk ner så att denna nästan nådde hans bogblad (!) vände jag och tog mig fram på en plogad väg i stället.

Någon måtta på plöjningen fick det vara, särskilt som Archie inte är van vid så djup snö.
Jag vill verkligen inte riskera någon överansträngning och tänkte även på Soya som fick hoppa fram som en kängru för att kunna ta sig fram.

Det myckna snöandet och kylan märks för en gångs skull på tävlingsanmälningarna, skåningar brukar annars inte ”banga” utan åker och tävlar i alla väder (min erfarenhet).

En tävling jag hade lösa planer på att anmäla till avhölls i lördags med 5 startande i den klass jag hade tänkt rida (LA:4) och i klassen före kom bara 10 av 26 anmälda till start.

Denna lördagens tävling hos en grannklubb har inte heller fått många anmälningar och i den högsta klassen, LA:1 är hittills och då anmälningstiden gått ut endast 11 anmälda så inte heller den tävlingen blir av för min del.

Jag tycker inte om att tävla om det är för få (säg under 15) startande och tänker (kanske fånigt) att jag inte skulle bli glad/ nöjd varken om jag blev placerad eller om jag inte blev det.

Hade jag inte blivit placerad hade jag tänkt ”så dåligt att inte ens kunna placera sig när det är så få startande” och hade jag fått en rosett hade jag tänkt ”ja, ja…det var nog för att det var så få startande”. Positiva Birgitta i ett nötskal :=)! Sällan nöjd!

Jag skrev ju om det förkylningshämmande naturpreparatet Esberitox för ett tag sedan och känner att jag åter måste sjunga dess lov.

Kände en förkylning komma krypande i måndags kväll, svalde genast 3 mirakeltabletter, fortsatte med detta under 2 dagar då jag kände mig mikroskopiskt ytte-pytte liiiite förkyld och sedan var jag åter fullständigt helt återställd.

Faktiskt smått otroligt då jag inte känner någon som blir så drabbad av förkylningar som jag.

Dels är jag kass i flera veckor (minst 2, oftast 3) och dels måste jag missbruka nässpray i kopiösa mängder för att över huvud taget kunna andas så det är verkligen otroligt skönt (om än mycket förvånande) att jag svarar så bara på dessa tabletter.

Då jag provade rosenrot, som många vittnar om gör en mycket piggare (DET är något jag verkligen önskar mig) fick jag NOLL komma NOLL effekt trots att jag knaprade detta preparat i flera veckor :=(.

I veckan hann jag läsa ut den mycket omskrivna ”Hypnotisören” av pseudonymen Lars Kepler, en i mitt tycke överreklamerad och något för mastig bok (572 sidor). Visst, boken var läsvärd men inte någon världssensation precis.

Vad gäller bloggen kan jag glädja mig med att läsarna blir fler och fler och att jag just nu har en hel del material att publicera. Ett tag tröt inspirationen rejält men det går ju upp och ner- konstigt vore det väl annars efter snart 1000 inlägg!