Igår innan jag skulle åka till träningen tog jag av Archie täcket och kunde inte låta bli att beundra hans ”nya” fina hårrem.
Tydligen var jag inte ensam om detta för en av de andra inackorderingarna frågade till och med om hon fick borsta lite på Archie (!!!!) eftersom han var så blank.
Själv har hon en skimmel och vi enades om att det, hur det än är, aldrig går att få samma skimmer på en vit häst som på exempelvis svarta eller mörkbruna dito.
Jag kände att jag var ”tvungen” att föreviga denna skimrande päls: håll tillgodo *SKRATT*!
Även Rigoletto är sanslöst blank och fin (och trind) :o) Igår när jag borstade honom kunde jag inte sluta klappa hans blanka hårrem. Och ja – håller med, en skimmel får tyvärr aldrig samma glans. Men däremot måste jag säga att jag såg en skimmel på tävlingen i Torns. Det var det mest blanka jag sett. Det var helt ofattbart!!! Hårremmen såg nästan svettig ut, du vet sådär nybadad att den nästan övergick till blått skimmer. Det var heeeelt fantastiskt vackert! Och det var ju en skimmel… Humm.. får hem och putsa på Aramis :o)
Du skulle ha gått fram och gjort en ”pälsintervju” Liv! Man undrar ju hur pälsen fåtts så blank?