Ibland kan jag reta mig mer eller mindre på sådant som andra över huvud taget inte reflekterar över vilket jag fick bekräftat när jag och några stallkamrater stod och pratade för några dagar sedan.

Jag vet tex med mig att jag ibland kan störas oerhört av att andra rider i ridhuset samtidigt som jag och jag kan då, i stället för att koncentrera mig på min egen ridning börja reta mig på hur och var andra rider, hur länge de rider osv, allt i sann ”bebis-Birgitta, 12 år”-anda.

Så i stället för att riskera att reta mig väljer jag oftast att rida när jag vet att jag är ensam– skonsammast för alla parter och ingen uppoffring för mig alls!

Nu har jag kommit till en liknande konklusion vad gäller vår GÖDSELSTACK :-)!

Jag har en uppfattning om hur jag tycker att denna borde se ut och skötas av oss inackorderingar men eftersom det bara är min åsikt och ingenting jag kan bestämma över är jag tyst.

Jag avskyr själv när andra försöker tvinga mig till egenpåhittade regler som inte är sanktionerade hos stallägarna (försök har gjorts- tro mig) och vill inte springa runt och leka ordningspolis– det har man ingenting för tror jag mer än att man riskerar att bli ovän med folk.

När jag kom till stallet i höstas försökte jag att föregå med gott exempel och ständigt jämna till gödselstacken både efter mig själv och andra i tron att alla skulle ta efter men där har jag gått bet.

Ett tag struntade jag i vad de andra gjorde och gödselstacken antog snart mycket knöliga och svårjobbade proportioner och då jämnade faktiskt några andra till den vid enstakta tillfällen- dock med mycket kortvariga resultat.

Efter att ha stört mig på detta i månader har den 12-åriga Birgitta konsulterat sitt mogna alter ego (Birgitta, snart 44 år) och fått lösningen på problemet.

I stället för att reta sig i det tysta (för jag vidhåller att det inte är upp till mig att styra och ställa med de andra i stallet) så har jag valt en för mig mycket på alla vis lättare strategi:

Jag låter helt enkelt alla andra tömma sina gödselkärror precis var de vill och sedan jämnar jag ut gödselstacken så som jag vill. Detta tar ungefär 2-3 minuter av min inte så dyrbara stalltid varje dag och det är det absolut värt.

Jag är nöjd, stallägaren (som också har gett upp att ”uppfosta” folk) likaså och det är säkert övriga gödseltömmare också :=)!

Så precis som rubriken säger så gäller det att välja sina strider: sådant man svårligen eller till och med omöjligt kan påverka eller sådant som man egentligen inte har att göra med är bättre att lämna därhän och inte slösa energi på!

Som synes har det lagts ut skivor på vilka man lättare kan köra på gödselstacken. Det ska dock oberveras att det går att köra med kärran flera meter längre än skivorna räcker- i alla fall såvida man inte mockar iförd exempelvis högklackade finskor som man inte vill smutsa ner.

Av någon för mig outgrundlig anledning vägrar folk mer eller mindre konsekvent att köra längre än näsan (eller i detta fallet skivorna) räcker vilket så klart får till följd att det mycket snart uppstår ett gödselberg som man inte kan köra förbi/över.

Här har ”någon” tippat gödseln precis där skivorna slutar- jag vet mycket väl vem eftersom jag såg det men det är som sagt inte upp till mig att ”pekpinna” andra.

Eller….vid närmare titt är gödseln faktisk tömd på halva den sista skivan!

Det komiska med dessa bilder är att jag innan jag tog dom tänke att jag skulle ”arrangera” en gödselhög ungefär så här för att illustrera mitt inlägg (givetvis med bildtexten ”OBS! Just denna bild är arrangerad men så här ser det ofta ut”) men när jag tog fram kameran insåg jag att några arrangemang verkligen inte behövdes- en stallkamrat hade redan fixat detta!