Månadsarkiv: maj 2010

Skrivet

Är min blogg en klubb för inbördes beundran?

Tänk vad ”lustigt” (eller inte….) det kan bli ibland.

Jag har ju någon gång raljerat över att jag tycker att vissa andra bloggar är ”klubben för inbördes beundran” där skribenten mest får kommentarer i stil med ”åhhh vad fin din häst är” och” gud så bra du rider” och svarar sina läsare på liknande vis men nu har jag faktiskt själv blivit anklagad för att ha just en sådan blogg?!?!?

I ärlighetens namn är jag tämligen konfunderad då jag inte känner igen mig i beskrivningen men så kan det ju vara ibland; det måste vara upp till varje läsare att få lov att känna och tycka just det som den tycker och känner.

Så här skriver signaturen ”mimmis” till mig:

”Jag tackar för mig att vara på din sida. På grund av saknad respon, jag har som regel att alltid svara mina bloggare tack för visat intersse tycker mest det verkar vara en klubb för inbördes beundran. ”

Till både dig mimmis och andra vill jag förtydliga att jag i görligaste mån försöker svara alla på alla kommentarer de ger förutom om jag kanske verkligen inte har något att tillföra, om kommentaren så att säga ”står för sig själv” eller om jag rent utav glömmer att svara (dvs jag tror att jag har gjort det men det senare visar sig att jag har glömt det).

Om minnet inte sviker mig var det du mimmis som föreslog att jag skulle köpa mig en nordsvensk (!!!) och det svarade jag på men vad du mer känner att jag har ignorerat från dig har jag faktiskt ingen aning om.

Sedan kan jag väl tycka att man, om man väljer att sluta att läsa en blogg efter några veckor för att bloggskrivaren missat att svara på någon kommentar som man har sänt…tja, det säger nog mer om ens eget bekräftelsebehov än om mig som bloggare. Men det är min åsikt det!

Hur som helst….ni som läser får läsa om ni vill, sluta om ni vill och hemskt gärna kommentera allt vad ni orkar.

Som jag redan har berättat flera gånger förbehåller jag mig rätten att inte publicera kommentarer som jag finner oförskämda eller av annan anledning inte värda ”trycksvärta” men det är så sällan sådana kommentarer dyker upp (har nog bara raderat 3-4 stycken genom åren vad jag kan minnas) att vi inte behöver orda mer om det.

Skrivet

Torsdag- å ännu mer dressyr

Även idag blev det dressyr i ridhuset och en kort skrittrunda efteråt.

Efter jobbet blev det också sedvanligt hagutsläpp och en rolig pratstund med Liv, flitig bloggkommentator.

Fick be henne att ändra sina stalltider- är vi på plats samtidigt kommer jag aldrig hem utan vi fastnar i allehanda diskussioner om allt mellan himmel och jord- idag hus och gårdsletande för att anknyta till ett av dagens blogginlägg :-).

Skrivet

En bild på min snabb-snigel!

Min senaste favoritbild på en flygande Black Beauty tagen av Jonathan Hertzberg på en träning i Landskrona för ca 3 veckor sedan.

Om det hade varit Birgitta, 6 år som hade skrivit inlägget så hade hon förklarat för er att man bara genom att titta på Soyas täcke förstår 2 saker:

1. den röda färgen visar att hon är en TJEJ och

2. Siffran visar ju så klart att hon är NUMMER 1.

Vad bilden inte visar att Soya blev 4:a, dvs….hmm…sist i detta träningslopp.

Notera förresten hur otroligt lååååång en whippet in action kan bli- för övrigt även då den sträcker ut sig och tränger ut sina ägare ur sängen….

Skrivet

Speciella annonser, del 86 (nästan drömgården…..)

http://bovision.se/description/description.aspx?guid=101060485

Denna gård verkar det ha gått troll i!

Jag såg att den var till salu redan för ganska exakt 2 år sedan och om jag inte minns fel kostade den då 3, 5 miljoner.

Efter att ha stått tom och osåld i över 1 år sänktes priset något och därefter har jag inte sett den på annons förrän nu igen då man begär 2, 9 miljoner.

Av bilderna att döma har något bott på gården sedan i somras/ höstas (kanske har den bara varit uthyrd och inte såld?) men nu är objektet alltså åter till salu.

Det jag hela tiden har tänkt med denna gård är att det måste vara en säljares värsta fasa att själv hitta ett nytt boende men att sedan inte få det gamla sålt.

Jag menar….hur många har råd att månad ut och månad in betala för lån i miljonklassen?

Och man kan ju inte bara skänka bort ”eländet”….som givetvis inte blir i bättre av att stå tomt under tiden….

Det som känns så himla retligt för mig är att just denna gård i så gott som alla avseenden skulle passa mig och maken perfekt om det inte vore för en liiiiten detalj som man säkerligen inte noterar när man tittar på mäklarens bilder.

Gården och utebanan ligger typ 50 meter från samma väg som vi bor utmed nu; en otroligt trafikerad 90-väg.

Idag har vi där vi bor höga träd, häck osv som dämpar vägljudet som i sanning inte upplevs som störande alls av oss ( vi är väl vana) men därifrån till att sitta och rida dressyr så nära en väg…nä….

Jo, jag hade säkert klarat av det på alla vis men frågan är hur irriterande jag då hade funnit trafiken och framför allt är väl frågan vem jag hade kunnat ha som inackordering på sådana premisser?

Har väldigt svårt att tro att vem som helst vill/ vågar rida så nära lastbilar som dundrar förbi osv?

Att man dessutom inte äger marken som hagar och utebana ligger på känns ju inte det minsta säkert; vad gör man om det skulle ”skita sig” med arrendet?

Nej, jag är övertygad om att både detta och kanske även annat är orsaken till att en så här fin gård är så svårsåld, jag har sett objekt i otroligt sämre skick som kostat det dubbla.

Det som känns ännu retligare idag än då jag såg gården för första gången är att det sedan dess har byggts ett stort ridhus på andra sidan vägen, dvs typ 500 meter längre bort.

Detta ridhus tillhör den fina anläggningen där Archie och Birk stod 2 somrar i rad och jag kan inte tänka mig annat än att jag, hade jag köpt gården, hade fått lov att rida där- bara jag hade lyckats ta mig över vägen vill säga.

Men inte ens jag med min stensäkra häst skulle faktiskt få för mig att rida över och utmed en 90-väg- där går till och med min gräns och att lasta för att köra en halv kilometer skulle kännas minst sagt märkligt.

Nej, jag får glömma denna gård och trösta mig med att man bör sky så svårsålda objekt som pesten. För skulle man köpa det och sedan själv behöva sälja en dag- tja…då vet man vad som väntar….

Skrivet

Dagens LC- träning

I kväll har Soya och jag varit på LC-träning i Sjöbo och som vi hade hoppats på var Soyas kille Ville den förste vi stötte på.

Som vi redan hade bestämt i förväg sprang kärleksparet det första loppet ihop och det gick väl hyfsat. Soya tog en väl stor omväg efter luren i starten men sedan rättade hon sig och som den gentleman Ville är lät han henne komma först i mål.

Det andra loppet sprang Soya med sin väninna Lilli som därmed fick sin licens.

Att just Soya hjälpte Lilli till licensen kändes extra roligt eftersom Jonathan var den första whippetägaren jag lärde känna efter att vi skaffat Soya.

Vi lärde känna varandra genom ett vinthundsforum där jag efterlyste kompisar till Soya. Jonathan skulle då precis köpa en valp, Lilli och nu är hon alltså så stor att hon har tagit licens.

Känns lite som att cirkeln har slutits….

Lite roligt var det att domaren tyckte att båda hundarna sprang mycket bra och hans kommentar om Soya ”hon är ju så SNABB” fick mig att le och tänka på snigelfarten hon har på hundkappträningarna.

Men LC är ju lite annorlunda och kräver inte sådana överljudshastigheter som just hundkapp.

Skrivet

Onsdag- mer dressyr

Dressyrpass på morgonen- gick bra men jag rider ännu inte ”för fullt”. Första träningen blir på tisdag så tills dess ska jag väl rida lite mer varje pass.

På kvällen åkte jag och Soya till hennes LC-träning (mer om detta i separat inlägg) så Brötas ägare fick ta hand om intaget medan jag skötte hagutsläppet.

Skrivet

Det finns rättvisa ibland :=)!


Ett ridläger kan säkert ge både härliga minnen och vänner för livet….

Då och då beklagar sig mina klienter och säger argt och/ eller ledsamt att livet är orättvist.
Eftersom jag hatar både försköningar och lögner kan jag inte annat än instämma; livet är många gånger orättvist och ju förr man fattar detta desto mer huvudbry kommer man att bespara sig under livets resa, det är i alla fall en av mina levnadsregler.
Nu finns det ju förvisso massor av saker man kan göra själv för att påverka/ förändra sin livssituation men ibland går det bara inte och that´s it- sedan kan man tycka vad man vill om det….
Drabbas man av lungcancer utan att ha rökt en cigarett i hela sitt liv kan man säkert tycka att livet är hur orättvist som helst, liksom man ibland ser människor som har misskött både sig själv och allt annat hela livet och ändå så tycks lyckan och turen le mot dom ständigt.

Häromdagen fick jag i alla fall bevis på att det ibland är just den som förtjänar något bäst som får det och det gjorde mig väldigt glad.

En vän berättade redan förra året om att hennes dotter, som är i de nedre tonåren och mycket hästintresserad, ville åka på ridläger.

Ridlägret lät i mina öron otroligt dyrt- nästan 6000 kronor för en vecka men det verkade också mycket seriöst utifrån det jag hörde berättas om det.

Flickan skulle själv få vara med och betala lägret och ni kan tro att hon jobbade och stod i. Dels sålde hon jultidningar för ca 8000:– (vet inte hur stor provisionen var på det men det brukar inte vara några större summor) och dels rastade hon någons hund 2 gånger i veckan för vilket hon fick 40:–/ gång.

Just det där med att själv tjäna ihop lite fickpengar känner jag så väl igen från min egen barndom och om ni vill veta min åsikt (den får ni förvisso oavsett) så borde fler föräldrar inpränta pengars värde i sina barn på detta vis.

När sommaren var över och jag träffade min vän igen berättade hon om det otroligt lyckade ridlägret och allt jag hörde bekräftade det jag tidigare hade trott, dvs att det verkligen var ett bra läger på alla vis.

Flickan ville absolut återvända nästa år, dvs denna sommaren och jag hoppades av hela mitt hjärta att familjen skulle kunna avvara pengar för ytterligare ett läger även om som sagt kostnaden är skyhög.

För några dagar sedan mötte jag vännen som glädjestrålande visade mig ett papper som bekräftade att just hennes dotter, och 4 andra barn vunnit var sin vecka på detta ridläger genom att delta i en tävling.

Tävlingen hade gått ut på att barnen skulle föreslå olika aktiviteter som man kunde anordna vid årets läger (förutom den självklara ridningen så klart) och min väns dotter hade suttit och klurat på detta en hel kväll tills hennes bidrag var författat.

Och nu har hon alltså en hel vecka på ridlägret att se fram emot och min vän behöver inte fundera på kostnaden.

Visst är livet härligt ibland!

Skrivet

Tisdag- kalla vindar

Imorse var jag ute och red och tyvärr var det mer höst än försommar ute. 9 grader kallt och hårda otäcka vindar.

När Soya hoppade ut ur bilen för att följa med på ridturen såg hon ut som den mest misshandlade hund ni kan tänka er, hon kröp ihop, darrade och såg helt förskrämd ut.

Vi fick dock upp värmen allihop efter en stund, det blev både en hel del trav och 4 mysiga galopper- så härligt att se hund och häst springa bredvid varandra i total harmoni.

Även på eftermiddagen blåste det men jag släppte ut hästarna ändå och körde hem för att vila:-).