Månadsarkiv: maj 2010

Smaken är som (gris)baken! (hundinlägg)

Här en bild på Soyas nya foder som hon ska få ibland.

Medan hon ratade king-size versionen av dessa kroppsdelar (det finns typ 5 gånger så stora grisknorrar som också säljs på City Gross) så gillar hon denna mini-variant.

Jag skrattade gott åt henne igår då jag gav henne några knorrar i trädgården. Hon slet till sig en knorr- rusade längst bort i trädgården (trodde hon att JAG skulle äta den så trodde hon fel….uärkk)- åt upp den och rusade sedan tillbaka för att få en ny knorr och upprepa samma procedur.

Birgittas hästaffärer, del 2

Folk fortsätter faktiskt att höra av sig om foderhästar och jag märker att det faktum att jag redan HAR en häst har gjort mig mycket mer laidback än då jag stod hästlös.

Nu skenar inte fantasin genast iväg med mig och jag vill inte heller kasta mig in i bilen för att genast provrida det som ofta beskrivs som i princip Guds gåva till (rid)mänskligheten.

Nej, nu vill jag till att börja med i alla fall se film på tilltänkta objekt och jag har också varit ärlig och presenterat mig SJÄLV genom bloggen. Läser man i den bör man ju få ett hum om vad jag är för en person som ryttare och hästägare och jag har ju också publicerat flera ridfilmer över tid.

Ärlighet varar längst enligt mig och man besparar också båda parter tid, pengar och huvudbry om man kör med öppna kort.

Att man sedan har olika preferenser, krav och uppfattningar kring hästar och ridning är tyvärr ofrånkomligt.

Skulle alla annonser stämma rent objektivt hade jag inte kunnat välja mig mätt på alla 100.000-kronorshästar som svävar fram med fantastiska gångarter, som är jättelättlärda och i största allmänhet svårklassämnen.

Vis av andras och egna erfarenheter vet jag att man måste sålla ohyggligt bland superlativen, vi hästägare har i allmänhet en otrolig förmåga att överskatta våra hästars förmåga och också ha ”tusen” bortförklaringar till varför hästen inte är längre kommen, inte har lyckats bättre på tävlingsbanorna osv.

På tal om något heeelt annat är jag nu ute och går med hunden och skriver detta inlägg samtidigt!

Visst är både tekniken och en kvinnas simultankapacitet fantastisk!

Torsdag- inte fredag men fridag

Att jag bara var på jobbet några timmar igår och att det är röd dag idag har gjort
mig smått förvirrad. Vilken dag är det egentligen?

Även imorgon är jag ledig och det säger jag aldrig nej till.

Archie har tillbringat hela dagen i hagen och Soya och jag var ute och gick med honom i 40 minuter på kvällen.

Det är tur att han får skritta- jag vill varken riskera kolik eller framför allt att han blir fet under sin vila. Den mikroskopiska mängd havre som han får när han rids är borttagen men stråfodret vill jag inte röra, jag har alltid haft svårt att neka mina djur att äta (som man känner sig själv känner man andra…. eller hur var det).

I början av promenaden gick vi förbi trädgården där Soyas kille Enzo bor och vi stannade så att hundarna fick leka medan Archie fick stå och beta. Detta gräsätande fick till följd att Archie sedan ville stanna och äta heeela tiden, snacka om att han blev ouppfostrad på 10 minuter!

Promenaden bjöd på en del taktande också, även detta olikt min timida häst och tyvärr inte ett tecken på att han redan är mycket bättre.

Så klart KAN det vara så men jag minns dessa taktnings-inslag även då Archie hade fång så det behöver inte betyda något annat än att han blivit liiite pigg av att inte ha blivit riden på några dagar.

Såg även något lustigt för första gången idag: Archie hingstgnäggade åt sin egen BAJS-hög som han precis hade levererat i hagen?!?

Måste ha berott på att ett sto han inte brukar träffa gick i närheten för min lille gosse har annars inte det minsta hingstbeteende i sig :-)!

Birgittas hästaffärer, del 1

Som jag redan har berättat om tidigare i veckan har jag nu fått för mig att jag ska försöka få tag i ytterligare en häst till mitt menageri.

Jag har satt in annonser om att jag önskar vara fodervärd på några olika hästsidor på nätet och jag har också svarat på diverse annonser, både som rör försäljning och utlåning.

Om ni är lika nyfikna som jag tycker ni kanske att det skulle vara roligt att följa mig på min häst-letarväg och jag tänkte därför då och då och med ojämna mellanrum delge er hur det går.

Av respekt för de som jag på olika sätt kommer i kontakt med kommer jag att vara ytterst restriktiv med hur mycket information jag lämnar ut kring de olika hästarna, det hoppas jag att ni förstår.

Jag vet att inte alla önskar figurera oemotsagda på folks bloggar, så hade jag dessutom själv känt och tycker väl då att man får agera enligt devisen ”som man känner sig själv känner man andra”.

Hur som helst, i denna del 1 av gud vet hur många kommande inlägg har jag att berätta följande extremt märkliga sammanträffanden (har vi hört den förut):

Jag har hunnit svara på en annons där en kvinna som har en ”7-årig Akriborivalack uppstallad utanför Malmö” (hjälp…har jag annonserat ut min egen häst i ett anfall av senilitet, hann jag tänka) sökte fodervärd.

Som ”lök på laxen” i detta märkliga sammanträffande visade sig hästen stå uppstallad i samma stall som Sally (!!!!), vad ger ni mig för det?

Hur som helst hade kvinnan redan löst sitt fodervärds-sökarproblem när jag svarade på annonsen.

Jag har också blivit kontaktad av en kvinnan som OCKSÅ har en Akribori-häst, denna gången ett 6-årigt sto. Sammanträffandet här består förutom i Akribori-biten i att hästen står uppstallad i Borås. Var köpte jag Archie? Just det- utanför Borås. Observera att denna person inte hade en aning om att jag också hade en Akriborihäst när hon hörde av sig.

På saluhästsidan har jag fått några negativa besked- en del hästar som jag mailat på och frågat mer om har visat sig precis ha blivit sålda eller så ”blir den nog såld snart- annars återkommer jag”, typ.

Har en häst jag ska titta på om knappt 2 veckor men det är allt jag säger om den i dagsläget. Jag kan i alla fall avslöja att det handlar om en mycket välutbildad häst som jag i så fall skulle köpa.

Ska jag vara ärlig så är jag förvånad över att folk över huvud taget hört av sig om foderhästar då det finns massor av människor som söker dessa och mina krav dessutom inte är à la ”jag tar vilken häst som helst bara den går att rida på” typ. Så det är en positiv överraskning, sedan får man ju se om det ger något resultat i slutändan.

Jaha…mer får ni inte i detta inlägget men jag hoppas och tror att det blir mer att rapportera om snart!

Onsdag- mer om veterinärbesöket och lite om min hund

Bekännelse:

Idag har jag varit en dålig hundägare och knappt varit ute med min hund.

Till mitt försvar får jag väl anföra att det har spöregnat stora delar av dagen och vi vet ju alla vad Soya tycker om detINTE!!!

Däremot har Soya varit med på jobbet och som vanligt stulit all uppmärksamhet från allting annat. Ja den hunden…..hade man haft hennes popularitet hade man kunnat kandidera till vilken post som helst…

Jag har idag haft fullt upp med Archies veterinärbesök som ni kan läsa om i föregående inlägg och all anspänning kring detta har verkligen tröttat ut mig.

Glömde att berätta en ”lustig” grej som vi noterade under besöket och det var när veterinären skulle göra böjproven.

När det onda benet böjdes stod Archie med huvudet lutat mot veterinärens axel som den godmodigaste häst man kan tänka sig och detta fick mig genast att dra en suck av lättnad.

Vi har nämligen konstaterat att när Archie har haft problem med ledinflammationer har han blivit jättearg när vi har böjt honom och det har inte gått att ta miste på hans totala humörsförändring. Han är ju annars precis så mild och god mot alla människor som han var vid dagens besök men när lederna spökar ser han allt annat än nöjd ut och vägrar dessutom att stå stilla.

Nog pratat om detta- nu hoppas jag på att Archie snabbt slutar att ha ont i sitt ben och blir ohalt.

Nu börjar det snart bli läggdags och jag har nyss pratat med en god vän som också har häs(ar), fast i utlandet.

Hon berömde bloggen och betonade särskilt att det var så roligt att läsa om hundenkattmänniska hon är och det var verkligen roligt att höra.

Så även om bloggen heter Birgittas hästsida får även ni hundointresserade fortsätta att plågas med diverse Soya-rapporter och dito bilder :=).

Min raserade värld håller på att byggas upp på nytt!

I väntan på veterinären….

….fanns det saker att undersöka i boxen….

Dagens veterinärbesök avlöpte så bra som jag bara kunde önska, förvisso var Archie inte ohalt (vilket hade varit ett mirakel- dvs hur jag hade kunnat se något som inte fanns) men veterinären bedömde inte heller hans skada som särskilt allvarlig.

För att ta det från början så inleddes besöket på sedvanligt manér: Archie fick, som alltid, beröm för sitt utseende :=).

Därefter följde longering på en parkeringsplats med hårt underlag och där tyckte veterinären att Archie markerade lite i framför allt det ena varvet.

Böjprovet som följde visade samma sak; en liten böjprovsreaktion på vänster fram, dvs där såret sitter men ingenting på övriga ben (pust….).

För att utesluta en spricka i hoven eller dylikt röntgades denna efter att veterinären klämt igenom hela hoven med visitertång utan reaktion.

Inte heller röntgen visade något som inte skulle vara där och vi konstaterade att det inte heller finns några spår efter Archies fång för 1½ år sedan (men det visste jag redan eftersom båda hovarna röntgades då).

Ordinationen utifrån teorin om att Archie måste ha fått ett hårt slag på benet (troligen av sig själv eftersom han går ensam i hagen) är Metacam i 4 dagar, en inflammationshämmande salva på såret 2 gånger om dagen och hagvistelse och skritt för hand i 10 dagar.

Därefter trodde veterinären att Archie skulle vara helt återställd och något återbesök tyckte han inte behövdes.

Jag skrattade gott åt veterinärens kommentar ”salvan bör strykas på 2 gånger om dagen men du kanske inte är i stallet så ofta” och informerade honom om att jag utan problem skulle åka ut till stallet 15 gånger om dagen om det behövdes.

Därefter var vi redo för avfärd med orden från assistenten om att jag var en mycket rolig kund (Jag…rolig??? Vafalls???) och Archie en av deras snällaste patienter.

Själv tackade jag för snabb besökstid men konstaterade också att jag hoppades slippa se dom allihop på väääääldigt länge och helst inte förrän det är dags för vaccinering eller ett besök av hästtandläkaren.

Hejdå Mulle- välkommen Woody!

Det är kanske inte så konstigt att jag går i hästanskaffningstankar, flera vänner och bekanta gör detsamma och har eller ska köpa/ sälja häst.

Först ut i år blev Sally som har ”bytt upp sig” från en c till en d-ponny.

Jag har ännu inte sett underverket men får göra det inom kort på den sedvanliga vecko-träningen.

Även denna ponny är tänkt att ta Sally till hoppningens höjder och Mulle ska fortsätta med sin hoppkarriär med en annan ryttare.

Preliminära rapporter säger att Woody, som nyförvärvet kallas, är hundvan och det vill nog till om han ska co-tränas av Soya som Mulle alltid gjorde :=).

Fast å andra sidan har jag i princip aldrig varit med om hästar som inte accepterar hundar och de flesta hästmänniskor har ju en eller flera i släptåg alltsom oftast så jag hoppas och tror att det ska gå utmärkt.

Det ska bli både roligt och spännande att följa detta ekipage framöver och ni kommer säkert att få lite ponny-rapporter då och då :=).

Soya och jag tog farväl av Mulle förra helgen…..

….och ser nu fram emot att lära känna en ny hopp- (eller dressyr????) stjärna!

Tisdag- många glada skratt

När jag kom till stallet för hagintag sent i eftermiddags infann sig äntligen den efterlängtade vårkänslan.

Det var vindstilla och solen värmde otroligt skönt utmed den stallvägg där jag satt med Soya och några stallkamrater.

Vi skojade och flamsade, både jag och bloggkonkurrenten Liv har en ibland knäpp humor och framför allt den sistnämnda är mycket lättroad och har nära till skratt så jag lyckades faktiskt glömma Archies hälta för en stund vilket var skönt.

Den svarta gossen tackade mig för att han fick gå ute utan täcke genom att rulla sig så att han numera är grå- får se om jag hinner bada honom representabel innan veterinärbesöket imorgon.

Först ska Pippi och jag åka och jobba i några timmar på morgonen så att inte allt för många timmar på flexen går till spillo och sedan bär det av till veterinären. Håll tummarna!