Månadsarkiv: juni 2010

Sommartider hej hej…..sommartider……

Även om jag, på grund av den nästan helt insnöade våren inte riktigt har fattat att det faktiskt är sommar ”för fullt” så märks det på olika internetforum och bloggar.

Det börjar råda stiljte helt enkelt- ett vanligt fenomen då vädret och långa semestrar gör att folk har annat för sig än att både skriva och läsa på nätet.

Själv ska jag inte ha semester förrän vecka 29- dvs det är ett bra tag tills dess.

Huruvida även min inspiration kommer att tryta då eller redan innan dess återstår att se…..

Glöm inte att kommentera- det håller bloggen mer levande tycker jag och ger mig dessutom ofta inspiration till nya inlägg.

Lördag-Soyas första hundkapptävling

När jag vaknade 05.00 i morse var det till en klarblå himmel utan ett moln och solen fullkomligt strålade.

Jag hann tänka att det skulle bli otroligt varmt för Soya att tävla idag men där bedrog jag mig tack och lov.

Redan när jag begav mig ut på en tömkörningsrunda med djuren (Soya i lång lina för att inte riskera några oplanerade kaninlopp så här timmarna innan allvaret) började molnen hopa sig och efter ett tag började det också blåsa lite kallt.

Vår tur avlöpte utan problem och när vi hade lämpat av Archie i en gräshage åkte vi hem för en liten tupplur.

Klockan 11.00 körde vi till Tommarp, en håla ”in the middle of nowhere” i närheten av Simrishamn och hundkappklubben Cimbrias säte.

Det tog nästan på minuten 1 timme att nå destinationen, dvs ungefär max så långt som jag ids köra för att Soya ska roa sig.

Resultatmässigt undrade jag inte vilken plats hon skulle komma på av de 4 hundar som skulle utgöra hennes debutlopp- nej, jag var mer nyfiken på om hon skulle vara 20, 50 eller 100 meter efter de andra i mål :-).

Loppet gick också exakt som jag förväntade mig, Soya gapade och stod i innan defileringen, gick perfekt in i bur nr 2, fick en bra start men hamnade på efterkälken så fort en annan hund trängde henne lite, dvs efter kanske knappa 50 meter.

Loppet var på 310 meter och jag kunde faktiskt inte avgöra hur långt efter hon kom men hon var lika glad som alltid:-).

Jag börjar undra om det inte är snarare hennes ”försiktighet” än ”slöhet” som gör att hon inte vågar ”armbåga”sig fram med de andra hundarna, så har hon betett sig i lek när det har varit många whippets närvarande.

Då har jag benämnt hennes beteende som ”betraktarens” dvs hon står hellre lite vid sidan om och tittar, ungefär som om hon är mobbad fast ingen egentligen har gjort henne något.

Men så är det ju i människornas värld också, alla är inte lika framåt och ”pushiga” även fast de vet att de ibland hade tjänat på det.

Hur som helst var det roligt idag- det tyckte vi båda och nästa tävling är redan om 10 dagar, den 7 juli.

Eftersom jag vägrar att åka långväga lär det inte bli så mycket tävlande för Soyas del och minsta lilla antydan från henne om att hon har tröttnat så blir det inga tävlingar alls mer.

Vinnaren i vårt lopp vann förresten 200 kronor medan det kostade 220 att anmäla sig- DET kände jag VÄL igen från hästtävlandets värld:-)!

Alla har inte samma tur som Archie och jag

Jag ska inte sticka under stol med att det känns otroligt retligt att Archie är halt på grund av något så banalt som att han snubblade till i skritt på lång tygel.

Hade det skett över ett 140-hinder, i full galopp på en stubbåker eller i seriebyten så hade min förståelse för att olyckor kan inträffa varit större samtidigt som det faktiskt är ett ganska välkänt faktum att hästar kan skada både sig själv och sin ryttare mycket allvarligt i just den långsammaste gångarten.

Och hur retligt jag än tycker att alltihopa är så inser jag ändå att jag måste vara mycket tacksam över att det hela inte gick ännu värre än vad det gjorde.

Samma dag som jag var hos veterinären med Archie senast läste jag om en tjej som inte hade samma tur med sin häst som jag.

Tjejen hade ridit sin häst dagen innan. Efter avslutat ridapss ville tjejen skritta av hästen utomhus och medan hon gjorde detta snavade även hennes häst till.

Till skillnad från Archie blev denna häst, 19 år gammal, mycket halt omedelbart och tjejen fick som tur var en veterinärtid redan nästa morgon.

Väl på klinik röntgades kotan och veterinären kunde inte annat än konstatera att hela kotan bestod av ett enda splitter invändigt!!!!

Det var ”bara” till att ringa efter nödslakten och så fanns inte den hästen mer!

Jag tycker så otroligt synd om tjejen!

Tänk själva….ena dagen är man ute och skrittar i godan ro och morgonen därpå har man ingen häst!

Tyvärr är det ju precis sådant här som kan inträffa när man har djur så därför är jag som sagt ändå tacksam över att Archie står på benen!

Fredag- de glada vandrarna!

I morse gjorde vi som så många gånger förut- begav oss på en skön tömkörningsrunda i vackert väder och lika vackra omgivningar.

Efter 1 timme var vi tillbaka i stallet- välmotionerade alla tre.

Jag har av en mycket duktig hundkapptränare fått rådet att gå raska promenader med Soya hellre än att låta henne springa ”vind för våg” och även vad gäller både hästar och människor är raska vandringar erkända motionsformer.

Att skritta är bra för hästens kondition och för människor som vill gå ner i vikt rekommenderar man gång framför löpning, det bränner mer kalorier.

Jag njuter av att det nu är så vackert väder utan att de eländiga flygfäna har invaderat oss. ÄN ska kanske tilläggas fast eftersom jag inte stått i detta stallet sommartid (flyttade ju hit i oktober) så vet jag inte om och i så fall hur besvärande flugor, knott och annan skit är.

Som det är nu går Archie i hagen ungefär 10 timmar om dagen, först ca 7 och därefter ytterligare 3 efter en matpaus. Det känns helt lagom med detta upplägg och Archie verkar trivas utmärkt.

Att det är midsommar hade gått mig spårlöst förbi om det inte vore för ett helt öde Staffanstorp i eftermiddags.

Själv är varken jag eller maken några högtidsfirare, vi behöver inga ”ursäkter” för att äta gott och eftersom jag är helnykterist så behöver jag inga skäl att supa till heller :-).

Vi grillade lax, fläskfilé och lite korvar, åt god glass som efterrätt- det var vårt ”firande” av en extra ledig dag.

Ni kan kalla mig COACH om ni vill :=)!

Härom dagen fick jag en skriftlig bekräftelse på att jag numera kan titulera mig B-tränare vad gäller kapplöpningshundar.Nu är detta inte alls som att vara B-tränare i hästsammanhang men utan B-tränarlicensen så kan man inte tävla hundkapp med sin whippet vilket var anledningen till att jag var ”tvungen” att ta den.

I jämförelse med hästvärlden skulle jag närmast vilja jämföra B-tränarlicensen med ryttarnas ”grönt kort”, dvs man ska visa och veta hur man tävlar och känna till de regler som omgärdar detta.

Proven man skulle göra bestod av både en skriftlig och en praktisk del som var tämligen omfattande men med hjälp av min mentor Bengt Held gick det vägen.

Om någon annan är intresserad av att ta licens finns det en bra information om hur detta går till på nätet:

http://www.shsracing.se/talicens.html och annars svarar jag gärna på frågor (om jag kan).

Mvh tränar´n

Dödgrävaren (hundinlägg)

Idag när jag kom hem och släppte ut Soya i trädgården sprang hon iväg och såg ut att leka med en pinne.

”Konstigt, Soya leker aldrig med pinnar” tänkte jag och gick för att kolla vad det var.

Det visade sig vara en av hennes råa grisknorrar som hon fick i söndags och som nu såg ut som att den hade blivit rullad i intorkad lera.

Jag slängde den äckliga knorren i soporna- någon måtta på asätandet får det vara- och fattade ingenting men lite senare på dagen klarnade bilden.

När jag och maken hade grillat gav maken Soya en hamburgare som jag trodde att hon åt upp.

En stund senare ser jag dock hur hon ser ut att försöka gräva ner något vid mina lavendelplantor och vid en närmare kontroll var det just hamburgaren hon tydligen planerade att konservera till ett senare tillfälle.

Jag har faktiskt aldrig sett Soya gräva ner mat men kan inte påstå att jag är förvånad.

Hon äter ju aldrig när hon redan är mätt så då är det säkert naturligt för henne att lägga undan maten till ett senare tillfälle.

Och det var nog det hon hade gjort med grusknorren också och därför den såg så ler-balsamerad ut!

Ännu en veterinärrapport

Jaha…dags för ännu en veterinärrapport!

Som ni förstår hade jag gärna varit utan veterinärbesöken som alltför många blogginlägg handlat om men nu är det ju som det är….

Om man ska finna en tröst i eländet så har det ju i alla fall vid de 2 senaste skadetillfällen varit rena olyckshändelser som skulle ha kunnat hända vilken häst som helst höll jag på att säga och hellre det än att man ska fundera över om man har överansträngt eller ”felridit” hästen på något sätt.

Hur som helst så var det veterinären själv som föreslog att jag skulle komma så här pass snabbt (jag ringde igår)- han trodde ju att Archie skulle vara ohalt redan och eftersom han inte var det ville han röntga hoven för att utesluta sprickor.

Innan röntgen klämdes Archies ben igenom ordentligt och han visade inga som helst reaktioner när man klämde på senorna men verkade däremot lite irriterad över sitt sår.

Böjprov visade ingen förstärkt hälta- skönt!

Röntgen var också helt ua- om inte annat har jag vid det här laget en hel drös med plåtar på klinken på alla möjliga delar av Archies ben och alla plåtarna är hur fina som helst.

Ordinationen blev fortsatt skritt-vila i en vecka, sedan LOVADE veterinären att Archie skulle vara fit for fight och de orden kommer han att få äta upp om de inte stämmer :=).

Skämt å sido men det är så otroligt skönt att ha en så väletablerad klinik-kontakt som dessutom förstår hur hispig jag blir när Archie inte mår bra.

Archie är tydligen dessutom en av klinikens mönsterpatienter och det är ju alltid roligt när ens djur uppskattas.

Nu ska vi tömköra på i det förhoppningsvis fortsatta sommarvädret och som sagt verkligen hoppas att veterinärens spådom slår in till 100 %!

Inget hetsar upp min gosse. Han passar på att ta en tupplur i väntan på undersökning.

Lilla Pippi väntar också på att hennes häst ska bli undersökt.

Det skadade benet.

Speciella annonser del 120, mer pengar än smak eller?

Ovanstående lampa har blivit omskriven på många olika håll och har till och med renderat de som designat den ett pris på en miljooooon:

http://www.tidningenridsport.se/Article.aspx?m=45207&a=448496

Själv måste jag säga att jag tycker att lampan är rent ut sagt FUL och då ska det ändå sägas att jag i sak inte har något emot föremål som på ett eller annat sätt involverar hästar eller hundar.

Men att lägga ca 50.000 pix på denna tingest skulle inte falla mig in, inte ens om den kostade 50 gånger så lite.

Sedan vill det nog till att man har PLATS också för detta ”schabrak”- lampan är tydligen lika stor som just en häst!

http://www.4myhome.se/sh/2009/03/11/hastlampa-fran-front/

Jag kan nog bara se en enda fördel med en hästlampa för 50.000 i stället för en riktig häst för samma pris och det är att lampan kan sättas på och stängas av efter behag och torde kräva minimalt med skötsel däremellan :=)!

Speciella annonser del 119, gratis är godast!

Om du är snål, fattig, händig, smart eller bara intresserad av att handla på annons rekommederar jag dig att, vad du än söker, kolla på Blocket och använda sökordet BORTSKÄNKES.

Det finns ingen måtta på vad folk vill ge bort!

Bland de vanligare grejerna man kan hitta finns diverse soffor, tv-apparater, pianon, takpannor och marksten.

Vill man ha ett husdjur finns det gott om marsvin och kaniner men faktiskt då och då även någon häst (främst travare).

Även ovanliga ting annonseras ut eller vad sägs om exempelvis en flaggstång, ett torp, en flygresa med Ryan Air eller en high chaparall-kaktus :=)!