Månadsarkiv: juli 2010

Min kommentar till fotbolls-VM

Jag är och har alltid varit fullständigt och totalt ointresserad av fotboll och är mycket tacksam över att maken hyser samma känslor inför vuxna karlar som jagar en boll.

Således har jag inte haft någon som helst koll på VM:et som tydligen precis har avslutats och det är jag nästan stolt över. Vem bryr sig liksom….

Det enda intressanta jag läst om detta spektakel hittills har handlat om ett djur (vad annars :)) och sådant här fascinerar mig faktiskt desto mer!

Hur i hela fridens namn har detta gått till?

Kan slumpen ha styrt 8 gånger av 8?

Roligt/ roande är det hur som helst tycker jag:

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/landslagsfotboll/vm2010/article7452569.ab

Måndag- worth waiting for!

Idag genomförde jag och Archie ett strålande (och då inte bara sol-strålande :)) dressyrpass och jag kan bara konstatera att mitt väntande med att inviga vår nya gräsbana ordentligt var som Carslberg-reklamen: ”worth waiting for”!

Medan banan har varit stenhård innan ett befriande ösregn drabbade både den och omgivningen igår kväll så var den nu percis lagom sviktande och jag märkte att underlaget hjälpte framför allt den svagare vänstergaloppen (som när den är som allra sämst är en form av stötig trav-galopp) som var riktigt, riktigt luftig och framåtgripande idag.

Luften var under ridpasset precis lagom sval och jag njöt i fulla drag särskilt som jag dessförinnan nästan storknade av värmen i stallet.

Just stallet har annars varit väldigt svalt under även de varmaste dagarna men det var nästan som att värmen efter gårdagkvällens regn och åska hade valt att flytta in i stallet för det var fullt av tung, varm luft som gjorde att jag var helt genomsvettig redan innan jag var klar att rida.

Efter ridningen var det skönt att vrida upp duschslangen mot Archis svettiga kropp och jag lät faktiskt vattnet stänka lite även över valda delar på mig själv.

Nu får det gärna komma ytterligare lite regn även i kväll så att inte banan hinner torka upp aldeles och så att jag- ridhusälskaren- kan drista mig till fler utomhuspass.

Jag lovar…nu ska jag sluta med samma motiv gång efter annan- no more ”Skugg-Archie”.

Veckan som gått (eller vad Soya och Muhammad Ali har gemensamt)

Även förra veckan känneteckandes av hetta, värme, torka och sol, sol sol!

Efter att så länge ha önskat mig just ovanstående har jag knappt vågat tänka tanken att det ju också kan bli lite för mycket av det goda men ska jag vara helt ärlig så har jag saknat i alla fall regn på kvällar eller nätter för att mjuka upp marken, få bort dammet från vägarna och göra luften i alla fall liiite svalare.

Igår kväll, på veckans sista dag eller rättare sagt kväll blev jag äntligen bönhörd och regnet vräkte ner en liten stund i alla fall.

Jag och Archie är ”på G” igen tycker jag- han känns helt OK och det är bara att fortsätta att träna på där vi slutade innan han slog sig.

Jag kan inte påstå att jag sörjer att det är tävlingsfritt just nu- helgen bjöd på de varmaste dagarna under året och inte ens jag som uthärdar värme bra hade velat sitta till häst iförd kavaj vid sådana temperaturer.

Söndagen tillbringades mestadels i min kära solstol, jag hann läsa ut en hel bok (Viveca Sten- I grunden utan skuld) och få ännu mer färg på kroppen.

Soya valde en betydligt svalare plats; hon tycker säkert att hon redan har tillräckligt med färg på sin kropp :).

På tal om Soya gjorde snigelspringaren sin andra start på hundkappbanan i lördags, även denna gången i Simrishamn.

Här står vi till invägningen/ veterinärbesiktningen.

Observera att det inte är Soya som har svällt till oanade former på bilden utan en greyhoundhanne som enligt ägaren väger ungefär 20 kilo mer än min lilla Mimmi.

Här ett misslyckat försök att visa just skillnaderna mellan en rejäl greyhound och en liten whippet.

Precis som jag (experten) förutspådde (ooooh så otippat ha ha) blev Soya 3:a i sitt lopp och hamnade således på pallplats och tjänades dessutom 100 kronor.

Vi behöver kanske inte orda så mycket om hur många hundar som deltog i loppet men en ledtråd är att det var fler än 2 och färre än 4 :).

På bilden Soya med sitt sällskap till tävlingen, Åsa Tapanis Gandalf som vann loppet.

Snigel eller ej men nog gör hon sig bra på bild den lilla svarta.

När jag ser denna bilden och den nedan så tänker jag faktiskt på filmen om Muhammad Ali i vilken en låt som jag tycker passar såååå bra på Soya spelas:).

Detta ska hädanefter bli ”Soyas sång” för i alla fall för mig är hon absolut ”the world´s greatest”!

http://www.youtube.com/watch?v=ssqOJ0s71S0

Söndag- redan hemma!

Klockan är nu 07.00 och jag är faktiskt redan hemma från stallet.

Vis av gårdagens monster-hetta ville jag motionera djuren innan denna satte in igen- framför allt Soya vill inte springa i gassande sol.

Idag red vi ut, av förklarliga skäl (läs: betong-mark) blev det till 80% i skritt.

Jag skrattade åt Soya efter en längre galoppsträcka då hon, så fort vi bröt av till skritt GÄSPADE stort.

”Var det allt du hade att komma med” tycktes hon säga :).

Nu går Archie och betar gräs (läs: gulnade strån i marken), huruvida jag släpper ut honom en vända till i eftermiddag återstår att se.

Igår fick hästarna faktiskt bara gå ut en vända- det var för varmt när vi hade tänkt släppa ut dom igen vid 4-snåret.

Stallet är tack och liv svalt och behagligt och då står dom nog bättre där.

Själv ska jag göra som förra helgen: inta solstolen med en ny bok och sedan ska vi grilla till middag.

Soya har tjänat pengar!

Idag har det varit årets varmaste dag misstänker jag och i denna hetta åkte jag och Soya till Simrishamn för att tävla.

Vi fick skjuts till dagens tävlingar med vårt stora stöd i hundkapptävlandes värld, Åsa Tapani och hennes whippet Gandalf som skulle starta i samma lopp- jätteskönt att slippa köra själv och dessutom kunna prata hela resan ha ha (det passar ju snackemostern Birgitta).

Tyvärr visade sig varken Gandalf eller den andra hanhunden som deltog i Soyas lopp som några gentlemen, båda sprang ifrån henne tämligen snabbt efter en jämn start.

Gandalf vann loppet (stort grattis) och Soya kom på en….. ska vi säga hedrande tredjeplats :).

Otroligt nog fick alla 3 startande pris i detta lopp så nu är Soya 100 kronor rikare!

Jag och maken har beslutat oss för att låta henne behålla pengarna så delar han och jag på startavgiften på 220 kronor.

Fast kanske att vi kräver att Soya ska använda sina egna pengar när jag åker till Ullared om 10 dagar.

Det vore kanske på tiden att hon pröjsade för sina grisöron…..eller inte…., vi får se :).

Lördag- duktig häst i värmen

Som jag berättade igår var det otroligt varmt till och med på kvällen och värmen höll sedan i sig ganska bra kunde jag konstatera i morse då jag kollade på bilens temperaturmätare- 21 grader klockan 05.30!

Jag hann bli svettig långt innan jag satt i sadeln men valde ändå ridhuset för ett dressyrpass.

Archie jobbade på riktigt fint, idag blev det lite mer galopp och den kändes väldigt bra, både den förvända och den rättvända. Vänster är inte riktigt lika bra som höger men skillnaden är långt mindre idag än för några månader sedan.

Lite skolor och skänkelvikning blev det också men jag kräver inte så mycket i dagsläget utan nöjer mig med att bjudningen finns där även om samlingen och böjningen inte är tillräcklig.

Efter ett kort skrittrunda ute och en svalkande dusch blev det hagutsläpp, persedelvård och lite allmänt pyssel i stallet innan jag körde för att veckohandla.

I eftermiddag ska lilla Pippi tävla i Simrishamn- hur ska det gå tro?

Ja, svaret på denna extremt intressanta fråga får ni i kväll- jag förstår om spänningen är olidlig men ni får hålla ut!

Fredag- inomhusdressyr

I morse blev det ett dressyrpass i ridhuset- regnet hängde i luften ett tag men tyvärr föll inga droppar.

Konditionsmässigt märker jag inget negativt på Archie efter veckor av skritt men så rider jag inte för fullt heller än och dessutom tappar inte hästar konditionen i första taget.

Jag var väldigt glad att ha ridningen avklarad medan det fortfarande var hyfsat svalt för allt eftersom dagen fortskred blev det bara varmare och varmare.

Jag dristar mig faktiskt till att gissa att detta var årets varmaste dag här för till och med strax efter sju på kvällen när jag och Soya promenerade till stallet för att ta in Archie från hagen dröp jag av svett i det fortfarande gassande solskenet.

Varför är många hästtjejer så osjälvständiga?

Efter att ha läst något på nätet som irriterade mig mäkta måste jag bara skriva av mig lite….

Jag har många gånger berört det faktum att många hästmänniskor (läs: till 90% kvinnor) tillhör de mest självuppoffrande i människosläktet som gärna skulle svälta för egen del bara den lilla hästa-ponken hade det mysigt och bra.

Dessa entusiaster går utan sorg eller reflektion i trasiga gamla kläder, bor i råttbon och unnar sig aldrig något för egen del men se hästen…den lever ofta ett liv i sus och dus med det senaste inom hästmodet.

Jag har lite svårt att förstå detta totala utplånande av allt som inte har med hästen att göra men faktiskt blir jag nästan ännu mer förundrad och störd över den andra ytterligheten; tjejer som bygger stora delar av sitt ”hästeri” på att andra är med och sponsrar deras intresse.

Det är inte att undra på att hästtjejer av ”normala människor” (läs: de som inte sysslar med hästsport) ibland betraktas som omogna.

För nog är det väl höjden av omognad och osjälvständighet att inte med egna medel och som vuxen kunna finansiera sitt intresse fullt ut utan att vara helt eller delvis beroende av någon annans plånbok?

Sedan kanske man ska anse dessa tjejer som smarta i stället för korkade– smarta så till vida att de har någon som låter sig utnyttjas, av vilka skäl det än må vara, så att lilla tjejen (läs: oftast en vuxen kvinna) kan fortsätta att leka med sin häst.

Hur föräldrar kan fortsätta att betala för vuxna barns hobbys eller make/ sambo för fruns/ flickvännens intressen är för mig en gåta faktiskt och själv skulle jag aldrig känna mig bekväm med detta.

Jag vill aldrig ”stå och falla” med min makes pengar eller behöva gå till honom för att kunna träna, betala en skoning eller vad det nu må vara.

Hästen är mitt självvalda intresse och inget vi delar och för mig är det därför också fullkomligt främmande att kräva/ önska att han ska vara med och sponsra detta.

Igår undrade en läsare varför vissa tycks anse att det är en rättighet att ha barn eller djur.

Jag undrar ofta detsamma och skulle i sammanhanget också vilja veta varför vissa människor anser att de ska ha vissa saker (en häst tex) oavsett om de kan betala de kostnader detta medför eller ej.

Sedan kan man väl tycka att det inte spelar någon roll om man är en ”utnyttjare” så länge det finns de som utan protester och kanske till och med med glädje är med och pröjsar för att man ska kunna unna sig det som man egentligen inte har råd med.

Men jag har sett flera fall där det efter ett tag inte slutat så bra.

Föräldrar som hela sitt liv burit det vuxna barnet på sina axlar och som plöstligt inte längre finns, en make/ sambo som tröttnar/ flyttar och vad lämnas kvar:

Jo en på pappet vuxen människa som aldrig behövt fundera över hur vi andra löser olika problem med ekonomin i livet och som också ibland landar väldigt hårt i verkligheten.