Idag har jag haft fullt upp med mina djuraktiviteter och har också som rubriken meddelar fått uppleva 2 världssensationer.
Den första inträffade på hundkappbanan i Landskrona där Soya inte varit på ett par veckor pga löp.
Idag fick hon springa ett träningslopp på 480 meter med sin jämngamla väninna Lisa och undernas under: Soya vann loppet överlägset efter en ledning från start till mål.
Nu ska man inte dra för stora växlar på segern, båda hundarna är nog de i särklass långsammaste som beträtt en rundbana. Tyvärr….
Efter träningen var vi några stycken som åkte till Järavallen för att hundarna skulle få springa lösa och Soya hade som vanligt fullt upp med att kolla igenom ”sina” kaninhålor.
Var dess invånare håller hus kan man verkligen undra för jag har aldrig sett en enda kanin på Järavallen trots att flera ton bajs och så hålorna då vittnar om motsatsen.
När hundarna var rastade körde jag i ilfart hem för att lämna av Soya, leriga hästar stod och väntade på mat och intag.
När detta var avklart fick jag själv stå och vänta på Lena, Birks ägare, med vilken jag hade avtalat en uteridning.
Lagom till att Lena med häst kom kom även ett jätte-ösregn och detta i kombination med ganska mycket åskmuller gjorde världssensation nummer 2 till ett faktum:
Jag, Birgitta som aldrig ändrar uppgjorda uteridningsplaner om så himlen håller på att rämna fick instämma i att det nog var bättre att skjuta upp guidningen av ”Grevie till häst” till ett annat tillfälle.
Archie såg inte aldeles förtvivlad ut över en oväntad vilodag och precis som man hade kunnat räkna ur med….. så slutade det regna i samma sekund som jag körde hem från stallet!
Grattis till Soyas vinst. Var hon ännu gladare än vanligt när hon fick komma först i mål? Hilda ser man stor skillnad på om hon kommer först eller har någon för sig i mål. Ändå tycker hon att det är roligt att bara springa. Men har hon kommit först blir hon nästan självlysande. 😉
Zahra tycker hon har haft en eländig helg. Att ha varit nere på banan i Påryd och bara fått springa TVÅ gånger, detä ett skämt och sedan har Hilda fått springa FEM gånger. Dessutom har Zahra fått sitta i bilburen för att jag har inte kunnat vara på två ställen samtidigt. Så nu har hon sprängt trumhinnorna på alla som varit inom 50 meters avstånd. Undra hur man får dit en volymkontroll på en whippet? På kapplöpningsbanan behövs det, eller snarare när de är vid sidan av och inte får springa. 😉
Hälsningar
Görel, Hilda och en sur men mycket rar och söt Zahra.
Som tur är verkar Soya lika glad om hon kommer först eller sist, jag undrar om hon förstår skillnaden?