Månadsarkiv: september 2010

Fredag- ingen fridag

Idag har jag haft fullt upp och jag är inte färdig än trots att det snart är läggdags.

Jag har ägnat kvällen åt att rensa bland mina kläder och trots att jag inte anser mig vara någon ”samlare” blev det en hel del att slänga.

Det känns alltid skönt när man är färdig med sådana projekt tycker jag och det är ju inget man behöver göra särskilt ofta.

Innan utrensningen hann jag skritta ut med hund och häst i 1 1/2 timme och det var en skön runda som endast renderade ett myggbett för min del.

När jag åkte tillbaka till stallet senare på kvällen för att ta in hästarna från hagen insåg jag att det är då de jäkla myggen kommer fram så det gäller att anpassa sig därefter.

Archie stod lugnt i hagen men Alfresco, ”fullblodskänslig” som han är höll på att hoppa ur skinnet trots regntäcke!

Nej, nu har jag inte tid med er längre- måste fortsätta med min städning!

Dagens (häst)fråga med följdfrågor

Hur ska man få hästägare att förstå att hästens basföda utgörs av stråfoder och att det inte är detta som ska minskas framför kraftfodret om hästen bör gå ner i vikt?

Varför drar man ner på hö/ ensilage till ett minimum så att hästen står hungrig stora delar av dygnet och äter upp exempelvis morgongivan på 20 minuter medan man fortsätter att ge hästen kraftfoder?

Varför förstår man inte att en konstant hungrig häst inte är en nöjd och glad häst?

Varför förstår man inte att en ekande tom mage ökar risken för stereotypa beteenden, magsår och kolik?

Varför slösar man pengar på dyra kraftfoderblandningar samtidigt som hästen inte ens får den rekommenderade givan av stråfodret?

Ramlade över en tråd om just detta i Bukefalos men har tyvärr stött på det MASSOR av gånger IRL genom åren också:

http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=1068327

Tillbakablickar: Birgitta får en märklig hundgåva

Så här ser ett stackel ut!

Idag tänkte jag berätta om den gången jag fick ett stackel i present- en minst sagt märklig gåva fast ”tanken var god” får jag väl ändå säga.

Om ni aldrig har sett ett stackel är det inte så konstigt, det är verkligen inget som gemene hundägare använder tack och lov och jag har genom åren hört rykten om att dessa inte ens är tillåtna.

Jag vet inte exakt hur det är med den saken; de går att köpa på nätet i alla fall men det behöver förvisso inte betyda något.

Hur som helst, så här var det:

På den tiden jag hade min långhåriga schäfer Ketty, dvs för mer än 20 år sedan, kom min mamma tillbaka från en resa till Polen med en present åt mig.

Presenten visade sig vara just ett stackel och jag blev minst sagt förvånad.

Ketty var en ohyggligt snäll hund och enormt vek mot andra hundar. Jag kan som exempel berätta att vi på en promenad kort efter att jag fått henne (hon var då över 1 år gammal) mötte en pudel på vår vandring. Ketty råkade stå i en vattenpöl just när pudeln närmade sig och hon blev så förskräckt (?) att hon la sig rakt ner i vattnet!

Så otroligt försiktig var hon inte under resten av sin levnad men som sagt ohyggligt snäll på alla sätt och vis att ett stackel till henne var ungefär det sista man skulle behöva, särskilt då hon dessutom, precis som mina andra hundar alltid sprang lös och knappt visste hur ett koppel såg ut.

På min fråga till modern vad hon tyckte att jag skulle använda stacklet till svarade hon att detta skulle skydda Ketty mot dumma hundar!

Ehhh?!?!?!

Vid närmare utläggning framkom det att modern trodde att man hade stacklets piggar utåt(ungefär som nitarna på en punkares halsband) och att en eventuellt anfallande hund skulle ”backa” om den såg piggarna runt Kettys hals.

Ja, jag säger då det….

Historien tar inte slut där för då jag berättade om den ”lustiga” gåvan för några i stallet var det genast en tjej som hajade till och ville köpa stacklet av mig.

Jag ska i ärlighetens namn säga att jag inte hade några betänkligheter mot att ge henne stacklet trots att vi redan på den tiden trodde att det var förbjudet att använda det.

Tjejen hade en fullständigt vidrig hund som var stark som en björn (jag ska berätta mer om denna hund i ett kommande inlägg) och var det något som skulle kunna stoppa dess framfart så kanske det var ett stackel tänkte jag.

Tjejen fick stacklet och efter ett tag berättade hon att detta hade gått sönder?!?!?!

Hur hennes best till hund hade lyckats med detta konststycke kunde jag inte förstå tills hon berättade att hunden varit bunden vid ett träd iförd stacklet då den sett en katt komma förbi. Hunden hade ryckt så efter katten att stacklet gått i tusen bitar- själva hunden var dock lika oberörd som alltid!

Torsdag- härlig ridprestation och förfärlig mygginvasion

Idag var jag och Archie hos Ebba för ett nytt dressyrpass och detta visade sig bli ett av de bästa på länge.

Galoppen forstätter att förbättras och jag tror att den gymnastik Archie får när vi galopperar runt Ebba på små, små volter har hjälpt till att stärka honom och fått honom att ”mjukna” i benen och inte galopperar så ”styvbent” och ibland obekvämt.

Efter galopparbetet följde skänkelvikning utmed långsidor och på diagonal, öppna utmed långsidorna och sist även öppna i galopp på samma vis.

Ebba hjälpte till att driva på från marken till att börja med men denna hjälp behövs mindre och mindre för varje ridpass och jag hoppas att Archie börjar förstå att det blir lättast för oss båda om han driver själv hela tiden och inte försöker falla i sömn som han nästan höll på med ett tag i somras.

Mitt mål är att han ska vara som alertast när han kommer till Ebbas träningar- inte såsa ihop som han alltså tyckte att han kunde göra för ett tag sedan.

När vi kom tillbaka till vår anläggning gick jag över till det stora stallet för att prata lite med folket där och insåg snabbt att mygginvasionen är över oss igen.

Förmodligen har dagens riktigt varma och soliga väder gynnat förökningen av dessa livs-förpestare och då jag tittade ner på lilla Soya som stod och gnagde på en morot såg jag säkert 5 mygg på hennes kropp.

Tyvärr tillåter hennes klena kroppskonstruktion inte att man daskar till henne i syfte att döda en mygga eller två- gör man så på Archie tror han bara att man klappar honom men Soya hade nog blivit mer förskräckt än något annat.

Nu är det bara att hoppas på många minusgrader i natt (dream on) eller något annat som gör att alla mygg är utplånade tills imorgon- då har jag planerat en uteritt med hund och häst och vill inte ha myggornas sällskap!

Tillsammans igen!


Lina och jag på promenad med våra hundar i naturreservatet vid Dalby för några veckor sedan.

Härom dagen blev det definitivt bestämt; Lina ska vara medryttare på en häst på anläggningen där jag har Archie.

Det är fullblodet Alfresco i stora stallet som ska få del av Linas omsorger framöver och det ska bli jättekul tycker jag.

Lina har ju hjälpt mig med både Décima och Archie i många år och det känns trevligt att vi åter kan träffas lite oftare än vad vi gjort sedan Archie flyttade ifrån ridskolan.

Jag drog förhastade slutsatser (hundinlägg)

Som jag redan har berättat flera gånger har jag mycket svårt att förstå varför man klär på ”robusta” tjockpälsade hundar täcken till vardags och jag har tolkat detta som att:

1. Man överför sin egen frusenhet på hunden och fattar inte att den inte alls fryser på samma sätt med sin tjocka päls och eftersom den är i rörelse.

2. Man tycker att det är roligt att spöka ut hunden i olika outfits och skiter i att hunden kanske blir hur varm som helst i dessa.

Jag har en arbetskamrat som har en rejäl labrador och härom dagen började hon prata om att hon ville köpa ett täcke till hunden.

Jag började genast resa ragg (lämpligt va…eftersom vi pratade om hundar) men innan jag hann köra min sedvanliga utläggning om vad jag anser om påklädda byrackor så förklarade min kollega att det var ett regntäcke hon ville ha till hunden och att detta absolut inte var för att hon tror att han fryser utan för att hon helt enkelt inte vill ha in en, vid regn, dyngsur hund precis innan hon ska sticka till jobbet.

Och se DET kan faktiskt till och med jag förstå trots att min egen Soya är som en sämskinn som torkar på 5 minuter inomhus.

Att ha en våt hund inomhus som inte torkar på lång tid luktar BLÄÄÄÄ och dessutom kan hunden få fukteksem om man inte lyckas få den riktigt torr.

Det problemet hade jag själv med min långhåriga schäfer och vid något tillfälle fick vi raka bort pälsen på nästan hela ryggen (sååå fult) för att kunna lufta huden och stoppa ekesemet. Jag vet även andra hundägare som råkat ut för detta trots att de inte på något sätt misskött sina hundar så det förekommer tyvärr.

Så; i detta fallet får jag medge att jag tidigare dragit förhastade slutsatser angående täckesanvändande hundägare; det behöver inte vara anledningarna 1 och 2 enligt ovan för att man klär på sin hund utan faktiskt för att man är berättigat rädd om hunden.

Onsdag- inte som förBYTT (än)

Inspirerad av en dressyrträning innehållande en massa galoppombyten som jag tittade på igår (Liv red) gjorde jag detsamma i morse- provade att göra lite byten alltså.
 
Det gick väl ganska bra även om det inte är något jag skulle vilja visa upp på tävling än.
 
Svårigheten för mig är fortfarande att ge hjälperna tillräckligt distinkt för att Archie ska byta DIREKT och inte 1-2 galoppsprång senare men samtidigt  bibehålla en korrekt sits (inte dras med framåt) och inte låta Archie komma utanför sin ram.
 
”Hoppryttarbyten” kan jag få till enklare men det är ju inte så det ska se ut även om man kanske får börja där och nöja sig med det initialt.
 
Men nu har vi ändå kommit så långt att jag måste vara mer precis och det är precis (notera ordvitsen) vad jag planerar att vara framöver.
 
När passet var nästan slut och jag och Archie likaså kändes han så som jag skulle önska att han gjorde redan från början- väldigt lösgjord och med framåtbjudning men tyvärr är vi inte riktigt där ännu- men vi jobbar på det.  

Dagens (häst)fråga

Varifrån kommer uttrycket att man ska ramla av minst 100 gånger innan man blir en bra ryttare?

Var hästar kanske mer opålitliga förr (för detta uttryck har florerat så länge jag kan minnas)?

I min värld är man en ryttare med extremt dålig balans alternativt rider man på just mycket ”dumma” hästar för att lyckas med bedriften att ramla av 100 gånger- eller vad säger ni?

Speciella annonser del 173, en myt?

Läs ett stycke ner i annonsen!

Alla som har hört talas om att man kan knäcka en hästs nosrygg med ett traditionellt hack räck upp en hand!

Alla som de facto SETT DETTA MED EGNA ÖGON???

Näää…tänkte väl det.

Hur man skulle lyckas med denna ”bedrift” än om man drog och slet för allt vad man är värd övergår mitt förstånd men vet ni någon så berätta gärna!

Annars undrar jag hur denna myt har uppkommit?

Speciella annonser del 172, begagnat

En affärsidé som säkert kan funka i större städer.

Jag har själv en del saker jag inte ids annonsera ut på nätet, skicka iväg till folk osv men kunde man smidigt lämna in dom till försäljning så why not- även om man inte får lika bra betalt som om man säljer själv.

Och en del småsaker är ju knappt lön att skicka iväg, portot kan ju kosta mer än själva saken liksom.