Månadsarkiv: september 2010

Skrivet

Tisdag- lite hoppning

Idag flexade jag ut en hel timme tidigare för att hinna hoppa lite innan ridhuset skulle fyllas av dressyrtränande ekipage.

Eftersom jag varken hade tid eller ork att släpa fram så mycket hindermaterial blev det bara några cavallettis och en kombination.

Archie kändes inte det minsta ringrostig trots att vi inte hoppat ordentligt på en evighet men det blev inte så jättemycket hoppat idag heller.

Avslutade med trav och galopp i mycket låg form där Archie verkligen fick sträcka ut.

Efter vårt pass stannade vi kvar och tittade på Liv som övade på galoppombyten under sin lektion och det gjorde mig mycket sugen på att göra detsamma så det ingår i schemat för imorgon tänkte jag.

Nu står Arch och Ri och dåsar i solen och jag gör detsamma i soffan.

Skrivet

Hundar som anfaller hästar!

På dessa bilder är Archie bara några dagar gammal men har redan fått stifta bekantskap (hmmm…kanske lite väl intensivt kan jag tycka) med arten HUND. Inte konstigt att han sedan dess inte bryr sig om dessa fyrfotingar det minsta och även i det stall där han växte upp tills jag köpte honom hade ägaren 2 hundar, en rottweiler och en jack russel.

Jag vet inte om det är en tillfällighet men jag har de senaste månaderna (bl.a. i Ridsports nätupplaga) upprepade gånger läst om hundar som jagat och till och med attackerat hästar.http://www.tidningenridsport.se/Article.aspx?m=45207&a=508589

Förfärligt givetvis och jag kan inte låta bli att spekulera i vad det handlat om för raser och varför det hänt.

MIN erfarenhet är att hundar och hästar oftast går oerhört bra ihop och lever sida vid sida utan större drama och det är ju otroligt vanligt att hästägare har en eller flera hundar.

Soya och Archie är riktiga praktexemplar men även mina tidigare hundar (3 stycken) gjorde aldrig någonsin ens ett FÖRSÖK att bita de MÅNGA hästar jag tog hand om, red och körde på den tiden.

När jag är hos Ebba ligger det alltid en eller flera hundar i ridhuset och om Ebba rider Archie är Soya en av dom.

Jag har aldrig sett en häst ens höja på ögonbrynen åt dessa ofta helt obekymrade doggysar som verkar anse att det är HÄSTARNA som får flytta på sig och det gör de också :).

Skrivet

Måndag- vi FLYGER (nästan i alla fall)

Mina och Ebbas försök att få bättre fart på Archie artar sig hitills riktigt bra!

En nyinköpt körpisk från Jägersros trav-shop har hjälpt mig att få igång Archie utan att behöva sitta och smådriva med flaxande ben mer eller mindre konstant och jag hoppas att det inte bara känns bättre för mig utan även för Archie.

Pisken är lite längre och når nästan runt Archies bak- utmärkt när man behöver väcka bakbenen i tex sidvärtsrörelserna.

När passet led mot sitt slut bad Ebba mig att öka galoppen allt jag kunde utmed långsidorna och när jag tryckte på och höjde pisken EN gång svarade Archie som aldrig förr och sköt iväg i en aldrig tidigare skådad (eller varje fall av mig upplevd) galopp med spetsade öron.

Och sedan bara fortsatte han att hålla detta härliga tempo i varv efter varv, ivrigt påhejad av den mycket belåtna ryttaren.

Om jag ska reta upp de av er som stör er på oss som rider utan hjälm (det brukar lyckas varje gång ha ha) kan jag nämna att jag för första gången på en evighet (någonsin med Archie?) hann tänka ”går Archie omkull i denna farten DÖR jag”.

Fast då hade jag i allà fall dött lycklig för det är precis den bjudningen jag har saknat men nu äntligen fick känna på!

Och var lugna- imorgon är det hjälm på igen trots att huvudet enligt vissa läsare är tomt och därmed inte så viktigt att skydda :)!

Skrivet

Det kom ett brev!

Ibland får jag så otroligt roliga/ bra/ kloka kommentarer som gäller bloggen att de förtjänar ett eget inlägg och eftersom nedanstående är ett exempel på ovanstående 🙂 så ska ni strax få läsa.

Låt mig bara få säga att denna skribent (en arbetskamrat faktiskt) mer eller mindre på pricken har fångat mycket av det jag själv tyckt och tänkt om facebook även om jag , till skillnad från just denna person, fortfarande är medlem.

Läs och njut av de otroligt roliga formuleringarna:

Hej B.
Nu har jag suttit och retat upp mig och plitat ner ett svar till ditt inlägg om Facebook (Mobbning 9/04/2010)…när jag försöker posta får jag bara ett felmeddelande (sidan går inte att laddas).
Men huvudsaken är att du får läsa mitt arga svar=)

Hrm…Jag förstår vad du menar med omoget beteende och ”bebis-nivå”, men i ärlighetens namn så framkallar Facebook de där dåliga sidorna hos människor.

Vad jag menar är att jag har fått en helt ny, och oftast negativ, syn på flera av mina vänner genom Facebook. All denna ”attention whoring” som förekommer får mig att spy. Jag har t.ex. vänner som är sambo eller gifta som tycks ha missat innovationen vi andra dödliga kallar för SMS. De för alltså privata konversationer (som alla kan läsa) på FB om t.ex. middagsförslag…
-älskling, vad ska vi äta idag?
-hej sötizzz…oxrullader på en bädd av kantarellsås serverat med pommes chataeu och haricots verts?
-nä, jag är så trött på att äta dyrt kött. kan vi inte bara göra amerikanska pannkakor?
-älskling, pancakes blir fucking great.

DÖÖÖÖÖÖ!!!
Vilket intresse har jag av att läsa om deras privata skitsnack som de hade kunnat sköta via telefon eller sms??
Jag har alltså problem med ”Attention Whores” och jag blev väldigt besviken på många jag känner när jag såg hur de betedde sig på nätet. Jag har ju i alla år varit lyckligt ovetandes om dessa människors mindre trevliga sidor.

Men givetvis handlar det inte bara om middagsförslag…det är ju allt från att uppdatera sin status tio ggr/dag med helt jävla onödig info…”jobbar”, ”är i duschen”, ”borstar tänderna” o.s.v. till att skriva otroligt pinsamma kommentarer för att ”locka till sig” empati, frågor och givetvis uppmärksamhet.
En tjej jag KÄNDE (klarade inte av att ha kontakt med henne efter att jag såg hennes FB-manér) uppdaterade sin status 10 ggr/dag med t.ex.
”Jag kommer aldrig att förlåta dig”, ”Fan, vad kul vi hade i lördags!!”, ”Är deppig idag” o.s.v.
…allt för att vi stackars läsare och låtsaskompisar skulle skriva ”Gumman, vad har hänt??”, ”Vad gjorde du i lördags?” och ”Gumman, vad har hääänt?”…i helvete heller jag skriver ngt sådant skit. Är man en sådan pajas förtjänar man sannolikt att vara deppig.

Det finns mer…jag stör mig på kvinnor/män som lägger upp foton på sig själv i bikini, underkläder…foton tagna med webcam (JISSES!!! VAD B), mobilfoton liggandes i sängen…så många meningslösa foton. Det handlar oftast om att visa upp tuttarna, den fantastiskt trimmade kroppen, tatueringarna, navel-piercingen, festsminkningen och Fan och hans moster. Attention whoring de luxe.

Kortfattat, jag hatar FB och därför är jag inte längre medlem. Jag hade kunnat skriva mkt, mkt, mkt mer än så här…men med risk för att bli en Attention Whore låter jag bli 😉

Birgitta, du är ta mig fan ingen attention whore!!=) …så känn INTE dig träffad. Du är inte ngn sådan som jag syftar på.

Skrivet

Veckan som gått

Ännu en vecka har rusat förbi allt för snabbt!

Vädermässigt är det fortfarande ganska varmt, inte under 10 grader en enda morgon och ofta mycket varmare mitt på dagen men det har blåst ganska rejält i flera dagar och då tycker i alla fall jag att det genast känns kallare.

De otäcka myggen har äntligen försvunnit och endast kvarlämnat diverse bulor lite varstans på mig medan hund och häst kom lindrigare undan.

Efter massörens besök hos Archie i måndags har vi fått till flera fina pass och jag är nu rätt så övertygad om att det varit ”något” med hästen dessförinnan. VAD har jag ingen aning om och det gick över av sig själv så det är bara att blicka framåt.

För Soyas del går livet sin gilla gång, hon har varit ute och ridit med sin häst, nosat omkring i Dalby och hundkapptränat i Landskrona.

Vad gäller just hundkappträningen börjar i alla fall hennes ägare, till skillnad från ur DET perspektivet fullständigt oberörda Soya, tappa intresset rejält.

Jag har fått medge för mig själv att jag tydligen är för mycket tävlingsmänniska trots allt för att tycka att det är roligt att äga Sveriges i särklass segaste whippet på rundbana.

När jag dessutom varken kan skylla på (och således göra något ÅT) hundens ålder, foder, kondition eller motivation….tja…då känns det helt enkelt tröstlöst och lönlöst.

Nu återstår en tävling för Soyas del innan jag bestämmer mig för om vi ska lägga detta på hyllan så vi får se vad som händer.

Soya är- snigel eller ej- det bästa maken och jag har och det är det som räknas för oss!

Skrivet

Om ni vill plåga era öron (hundinlägg)

Dagens motståndare- tiken Zelda. I ärlighetens namn bjöd Soya inte mycket till motstånd- Zelda ledde från start till mål.

En greyhound-valp som redan väger dubbelt så mycket som Soya och som jag snabbt döpte till ”Jätte-Soya”.

På väg till bilen vid Järavallen hittade vi detta äppelträd så även Archie fick glädje av promenaden.

Och när vi körde hem kunde Birgitta 12 år inte motstå frestelsen att köra en liten omväg på någon minut/ kilometer för att från bilen titta på sin häst….

Idag var Soya och jag på hundkappbanan i Landskrona och där var det inget nytt under solen för vår del kan man väl säga- Soya Sprang, Sågs och Segrade (NOT).

Medan jag väntade på hennes tur och kände hur det började värka i mina trumhinnor kom jag på att jag ju kunde föreviga detta gapande för eftervärlden- de som inte sett Soya annat än hemma hos oss eller i stallet skulle nog inte känna igen det gäll-skrikande monster som ni kan beskåda på filmen.

Och då ska ni ändå betänka att hon hade hunnit gasta sig liiiite trött när jag väl kom på att jag kunde filma henne så hon kan ”bättre” (läs: värre) än så här om hon vill :).

Denna 30-sekunders film illustrerar om inte annat att man absolut inte bör rekommendera någon som går i whippetköpar-tankar att åka till en LC eller hundkappträning, i alla fall om detta då kommer att bli ens första möte med rasen.

Blir man inte avskräckt av detta gapande så är man nog döv sedan tidigare eller så köper man någon annan vinthund i stället för det är i ärlighetens namn nästan bara whipparna som hörs.

Jag fnyser då jag minns makens fråga till mig när vi hade haft Soya i några månader och innan vi började med dessa träningar.

”Tror du hon kan skälla” frågade han då helt berättigat för dittills hade hunden varit tyst som en mus.

Nu VET vi att hon både kan och vill skälla, tack och lov aldrig till vardags- då hade jag gjort mig av med henne.

Är det några ljud jag aldrig kunnat uthärda så är det när småbarn ”kinkar” eller hundar gnyr/ gnäller.

Pinsamt nog stavade jag fel på min egen hunds namn på Youtube och vet faktiskt inte hur man ändrar det igen. Får skylla på att jag höll på med detta samtidigt som jag vandrade omkring på Järavallen.

Efter träningen åkte Soya och jag och tog en timmes promenad på Järavallen- det gäller att passa på när vi ändå hade vägarna förbi och det är så skönt att vara på ett ställe som man vet är inhägnat eftersom det dräller av kaniner.

Idag dök de alla (kaninerna) snabbt ner i sina hålor när de såg oss så Soya roade sig mest med att dyka ner i dessa och kolla läget.

Skrivet

Söndag- det börjar bra

Klockan är inte ens 8 på morgonen och jag är redan hemma från stallet.

Har mockat, gjort i ordning foder, gått ner med alla hästarna (5) till gräshagarna och framför allt ”avnjutit” ett super-tömkörningspass.

När jag stod och tittade på mitt stora svarta djur som galopperade runt mig förstår jag varför nästan alla mina dressyrprotokoll innehåller kommentaren snygg/flott/ vacker/fin häst.

Nu ska vi bara ge domarna skäl att ÄVEN tycka ”energisk häst med härlig bjudning” och om han på tävling går som tex idag så ska det inte vara omöjligt :).

Archie är oftast härlig och lätt att tömköra, till och med om man bara håller tömmarna i en hand jobbar han på bra.

Idag fortsatte arbetet med galopp så nära mig att jag kunde sträcka ut handen och röra honom, efter detta krävde jag så mycket ökning som det bara gick på stora mittvolten.

Sidvärtsrörelser blev det också, både på volt och utmed spåret och även detta såg lätt och bra ut.

Nu kom min rättvisehund och rullade ihop sig hos mig- hon har ju varit med sin ”pappa” hela morgonen (hade inte hjärta att släpa ut henne i ottan och blåsten) så nu vill hon vara med ”mammi” lite.

Om någon timme kör vi till hundkappbanan- en liten rapport kommer senare.