Idag slutade jag lite tidigare för att kunna rida ut med Soyis och Arch innan det blev mörkt.

Rubriken syftar till att vi på vår ridTUR hade TUR så tillvida att jag INTE blev av med Soyas täcke.

För att ta det från början så upptäckte jag när vi hade ridit en stund att Soya inte längre var strax bakom mig och när hon kort därefter kom springande hade hon inte längre sitt regntäcke på sig.

Hur detta extremt välsittande täcke som hon haft på sig ”tusen” gånger på våra uteritter hade kunnat ramla av henne var för mig en gåta men glad var jag då jag red samma väg tillbaka och hittade täcket liggande i gräset.

Det hade varit retligt att bli av med det just för att det sitter så bra och tänk så förvånade andra ryttare eller promenerande människor hade blivit av att hitta ett täcke liggande ”mitt i obygden”.

Nu var det bara till att hoppa av, plocka upp täcket och sedan hitta något att sitta upp på igen.

Att svinga sig upp i hoppsadeln tillhör inte mina starka sidor, visst hade det gått om jag hade ansträngt mig lite men nu låg det en skopa (!) i närheten (alltså en lös skopa tillhörande en grävskopa) som jag kunde ställa mig på och även om Archie från början tyckte ”ska jag verkligen stå bredvid det där monstret” så lät han sig snabbt övertalas, jag kunde hoppa upp och vi kunde rida vidare :).

Några bilder från….
…..eftermiddagens promenad i närheten av stallet….
…med den ständiga följeslagaren :).

Idag har jag avverkat den första av mina 10 inplanerade semesterdagar de kommande veckorna.

Vilket bra idé och så skönt det har varit!

Jag kan inte påstå att jag har gjort så mycket ”speciellt” utan faktiskt mest varit med mina underbara djur (och det är ju inte så lite det) men det är nog mer psykologiskt att det har känts så otroligt befriande.

Trots att jag trivs oerhört bra med mitt jobb så ska det ändå bli mycket skönt med dessa mikro-ledigheter mitt i den vidriga hösten, skönt att slippa rida i mörker, gå ut med hunden i mörker, komma till jobbet i mörker osv.

Även dagens ridpass avhölls i ridhuset och Archie kändes väldigt mjuk och fin. Fortfarande skulle jag önska ännu mer egen bjudning från hans sida och fortfarande blir jag ganska trött (flåsig) under våra pass men jag tycker ändå att det går åt rätt håll.

Efter ridningen tog jag en långpromenad med Soya och nu ska jag bara kura i soffan med Ridsport som kom i brevlådan och slötitta på tv- härligt!