Månadsarkiv: oktober 2010

Skrivet

Söndag- kallt


Så här såg min bil ut klockan 10 i morse- med andra ord har det varit rejält kallt under natten :(.

Idag får Archie en av sina sällsynta vilodagar även om jag helst vill förlägga dom på vardagarna- det är ju på helgen man har tid att rida i lugn och ro och dessutom kan man rida ut i dagsljus.

Men, nu har det blivit mycket ridning på sista tiden och då kan det vara bra med en paus- helg eller inte :).

Archie såg väldigt nöjd ut när jag körde förbi hans gräshage nyss, även om det är kallt så skiner solen och det finns fortfarande lite gräs att äta.

Själv tycker jag så klart att det är tråkigt med kylan och då inte bara för att jag fryser mer eller mindre konstant.

Den kommer också att göra att den utebana som håller på att anläggas riskerar att stå oanvänd om det fryser på och att rida dressyr på stenhårda grusvägar är inget som jag heller kommer att ägna mig åt.

Återstår då ridhuset och det kunde jag gärna variera lite mer.

Nåja, vi får se hur vädret blir framöver, många gånger är det ju dessutom så att det hinner tina upp och bli varmare under dagen om bara solen tittar fram.

Nu ska jag läsa ut Denise Rudbergs senaste bok ”Ett litet snedsprång”- jag har gillat alla hennes tidigare alster och detta är inget undantag.

Skrivet

Lördag- framåt!

Idag var nog första dagen på måååånader som jag inte åkte till stallet för att morgonfodra utan faktiskt tog mig en så kallade sovmorgon.

Skriver ”så kallad” för en normal människa anser nog inte att man har haft sovmorgon om man går upp 7.30 men men…

Klockan 10.00 gick jag ut och tog in en något motvillig Archie från gräshagen, han ville helst inte lämna varken mat eller vänner misstänker jag.

Idag var det alltså träningstävling hos Lomma ridklubb, en anläggning ca 25 minuters körväg från vårt stall så det passade otroligt bra med detta arrangemang för min del, både ur avståndssynpunkt och för att jag alltså kunde just TRÄNA och inte känna någon tävlingspress.

Jag red först en LB:1, ett program jag inte ridit på säkert 2 år men som är väldigt trevligt tycker jag med ”logiska” linjer som är lätta att memorera.

I denna klassen var Archie inte så seg som i söndags men dock absolut inte till 100 % framme för hjälperna. Med andra ord en förbättring sedan i söndags men inte så att jag jublade.

I klassen därpå, som jag red en knapp timme efter LB:n, en LA:1 hade jag bytt till ett par andra sporrar (stjärnsporrar) och det hjälpte faktiskt väldigt bra och Archie marscherade in på banan i en helt annat takt. Några gånger försökte han lägga in bromsen men jag lyckades bryta detta och det kändes riktigt bra emellanåt vilket domaren också påpekade (det var samma domare som dömde båda klasserna).

Att vi ”vann” klassen på 69 % (endast 3 deltagare) säger för all det inte så mycket men det var skönt att bryta mönstret sedan i söndag i alla fall.

Nu måste jag försöka att verkligen analysera allt runt min ridning för att inte hamna i ”sås-fällan” framöver heller och hoppas att jag lyckas.

Skrivet

Fredag- mycket öppna

Under dagens Ebba-träning låg fokus på högeröppnan som jag tycker har förändrats (läs: förbättrats) aldeles för lite över tid- den är fortfarande för rak medan vänsteröppnan numera utförs med långt bättre tvärning och böjning OCH i bra tempo.

Högeröppnan är däremot alltså för rak, framför allt om jag inte tillåter Archie att dra ner på tempot.

Så idag gjorde vi mycket öppnor för höger skänkel och det blev bättre efter ett tag i trav och riktigt bra i galopp.

Annars hände inget världsrevolutionerande att rapportera om, vi får väl se vad träningstävlingen imorgon ger.

Nu måste jag läsa in LB:1 programmet som jag inte har ridit på 2 år och aldrig mer trodde jag skulle rida heller (inte med Archie i alla fall) men det blir ju inte alltid som man tänkt här i livet.

Och jag vill kunna rida 2 program imorgon så då fick det bli så här (alla programmen går på kort bana pga ridhusets storlek).

Skrivet

Skulle du vilja tävla Totilas?

Efter att ha läst ovanstående artikel var det första som slog mig just frågan i rubriken eller rättare sagt; vem skulle vilja tävla Totilas?

Spontant svar är väl: ”vem som helst, annars vore man väl galen” fast jag tänker faktiskt på ett annat sätt.

Hästen har redan vunnit allt som går att vinna med en och samma ryttare så vad återstår för ”näste man” (eller kvinna för den delen)?

Antingen att upprepa någon annans bedrift, dvs ”rida på någon annans arbete” eller att ”misslyckas” i den bemärkelse att man inte når upp till tidigare gjorda resultat.

Så är det ju förvisso för massor av ryttare som köper, säljer, byter och lånar hästar men detta råkar ju vara världens bästa häst och tror ni inte att man känner annorlunda som ryttare då?

Alla världens ögon på sig och som sagt; misslyckas man så är det på något sätt desto värre för hästen är ju bevisligen så otroligt bra och lyckas man….tja…då har man som sagt ”bara” gjort det som någon annan redan har gjort tidigare.

Skrivet

Klipp till och se sanningen

Som jag redan har påpekat i någon kommentar kring det här med att klippa hästar så finns det en väldigt bra och viktig fördel med att se hästen utan ”hundra” kilo extra hår runt kroppen- man får en fullständigt korrekt bild av hästens vikt-status.

Jag misstänker att det går runt mer än en häst som SER tämligen fet ut bakom sitt skyddande pälslager men om man får bort detta ser man kanske något helt annat.

Sedan är ju inte heller en STOR MAGE alltid ”bevis” på att en häst får för mycket mat och behöver banta- titta på bilder på hur en del barn i u-länder ser ut om du inte förstår vad jag menar!

Men som sagt; en del hästar kan säkert tappa en del vikt efter att det saftiga gräset i hagen börjar tryta och samtidigt som man som ryttare kanske orkar rida mer på hösten efter en varm sommar.

Och om en tjock päls då kamouflerar att hästen faktiskt börjar bli tunn så är det givetvis inte så bra annat än om hästen de facto BEHÖVER gå ner i vikt.

Att JAG sedan tycker att det finns många andra fördelar med att få bort lång päls och ersätta denna med täcke har jag ordat så mycket om så det behöver nog ingen vidare utläggning misstänker jag.

Skrivet

Torsdag- det bådar gott….

…med den nya sadeln.

Jag hoppas att jag inte har sagt för mycket men än så länge verkar allting jättebra trots att Amerigo själva varnar för att hästen kan kännas ”konstig” med en ny sadel i början, att man bör rida in den försiktigt osv.

Igår efter skritt-turen tyckte jag att sadeln hade kasat väl långt bak men enligt sadelutprovaren är detta inte alls ovanligt, tvärtom, eftersom sadeln ännu inte har hunnit forma sig efter hästen och ligger lite ”ovanpå”.

Idag låg sadeln som en smäck och även pälsen under den var helt slät efter mitt ridpass.

Archie verkade inte det minsta besvärad på något vis, i alla fall inte under det lätta och tämligen kravlösa passet som jag genomförde enligt Amerigos rekommendationer.