Som ni kanske förstår var det mer än ett ögonbryn som höjdes vid morgonens möte på jobbet då undertecknad dök upp iklädd dessa:
Gårdagkvällen fördrevs med ett rinnande öga som gjorde ont, ont och under natten vaknade jag x antal gånger av att jag var öm i hela vänstra delen av ansiktet.
När jag åkte till stallet i morse hade jag fortfarande den lapp man hade satt på på sjukhuset för ögat och jag kände mig ganska ämlig måste jag säga.
Att köra vidare till jobbet gick hyfsat och när jag väl dristade mig till att ta bort lappen märkte jag att jag faktiskt hade långt mindre besvär av ögat utan den; det enda problemet var att jag kände mig enormt ljusskygg och helst hade velat sitta i ett nersläckt kontorslandskap.
Eftersom detta inte låter sig göras då jag delar rum med flera kollegor samt givetvis även själv måste kunna SE min dataskärm tex ringde jag till en kollega och frågade om hon inte kunde ta med sig några solglasögon (jag kunde inte hitta mina egna) eller någon baseball-keps som skulle avskärma lysrören.
Och så fort de lånade solbrillorna satt på näsan kände jag mig så gott som vanligt!
Efter jobbet hämtade jag Soya och vi gick därefter en riktig powerwalk med Archie som av och till taktade iväg, for omkring och var allmänt ”störig” (är det ett skånskt uttryck tro?).
Han brukar aldrig bry sig om Soya i vanliga fall men idag for han i luften flera gånger när hon kom springande bakom och jag bad en bön att han inte skulle få för sig att sparka bakut samtidigt- något han aldrig gjort men någon gång kan ju vara den första -och förs Soyas del i så fall den sista :(.
Nu känner jag mig faktiskt i princip till 100 % återställd i ögat och funderar över hur smart naturen är.
Min teori är att ögat gjorts så smärtkänsligt just för att man verkligen ska akta det men om man väl skadar ögat så läker det väldigt fort eftersom man behöver det för sin överlevnad (kanske inte i dagens samhälle men ”i tidernas begymmelse”).
Vad tror ni om den teorin :)?
