Idag dristade jag mig till att åka till Skryllegården, ett rekreationsområde med många elljusspår av varierande längd.
Eftersom vädret var lite ostadigt (risk för snö och någon minusgrad) hoppades jag att jag skulle vara mer eller mindre ensam så att jag skulle få vandra ostört med en lös Soya.
Och jag hade tur; både med vädret som höll sig på mattan medan jag var där och med att få gå mer eller mindre ensam.
Jag valde den längsta slingan, 10 kilometer, och gick denna i rask takt på plogade vägar.
Nästa gång kommer jag att springa samma sträcka tänker jag- nu när jag har bekantat
mig med hur den går.
På eftermiddagen åkte jag till stallet med 2 mål som båda uppfylldes, att skritta i ridhuset och att klippa mammuten Archie.
Den absolut enda fördelen med att Archies päls vuxit ut så mycket har varit att jag har kunnat strunta i länd/ridtäcke trots att jag bara skrittar men det uppväger inte på långa vägar nackdelarna (ser gräsligt ut, svårt att borsta ordentligt, svårt att avgöra ”hullstatus” osv).
Det var en fröjd att klippa med min stora klippmaskin som nu hade nyslipade skär och fungerade perfekt efter att jag fått hem den reservdel som gjorde att den bröt ihop vid senaste klippningen och jag fick stå och fibbla med den lilla Oster-maskinen.
Nu rasade håren i rask takt och det blev snyggt och prydligt utan att hästen blev flådd in på skinnet (en trist ”biverkning” av den lilla saxens skär).
Jag klippte hela huvudet inklusive öronen (sååå luddiga) och benen ända ner till hovarna.
Förhoppningsvis räcker det med denna tredje (!) helklippning, trots bra sax och underbart snäll häst är detta en syssla jag gärna slipper.
