Skrivet
Skrivet
Skrivet
Birgitta 12 år proffs-fotograferar sin jätteponny!
Jag kan inte påstå att det kändes särskilt kul att ställa ut Archie i hans lilla men förhållandevis torra hage men vad ska man göra?
Dels vill jag att han ska vara ute så mycket som möjligt och dels hade han aldrig accepterat att bli lämnad ensam kvar i stallet som en del andra hästar gör utan att blinka.
Nej, Archie gnäggar, skriker och ”far rundor” i boxen så det vill jag verkligen inte utsätta honom för.
Pratade en del med en ny tjej som kommit med 2 hästar till vårt lilla stall som nu är fullt och hon verkar väldigt trevlig och vettig, en dressyrtjej dessutom :).
Jag och en whippetägande vän, Åsa, hade sedan länge bestämt att vi skulle rasta våra hundar tillsammans idag och på ett nytt ställe som hon har ”upptäckt” men vi var verkligen tveksamma på grund av vädret.
Vi tog dock tjuren vid hornen och träffades som avtalat och det behövde vi inte ångra för det slutade regna efter bara någon minuts promenad.
Och även om det för mig tar gott och väl 25 minuter (att jämföra med knappt 15 till Dalby) att köra till detta nya ställe så var det banne mig värt körningen.
Detta är (också, precis som Dalby) ett naturreservat vid namn Järavallen, fast inte det Järavallen där vi brukat gå tidigare utan denna delen ligger på andra sidan motorvägen och består mestadels av kuperad öppen mark som dessutom är inhägnad.
Hur det än är så blir det lite mer fart på min lilla kines när hon är med likasinnade och Åsas 3 hanhundar fick verkligen fart på henne.
Det rusades omkring för allt vad tygen höll och Soya såg överlycklig ut.
Problemet med vissa andra whippet-hanhundar hon träffat har varit att dessa varit otroligt ”på” (läs: velat para sig med henne hela tiden) men ingen av Åsas hundar har någonsin visat sådana tendenser vilket Soya, den totalt sex-ointresserade utan snarare livrädda för ”sådant” uppskattar oerhört.
Soya med 2 av sina killar, Gandy och Trillik. Det fanns många kaninhål men inga kaniner och jag tror att Soya kände ”så många hålor…så lite tid”.
Skrivet
Igår fick jag en kommentar från en läsare som tyckte att min blogg var roligare förr och att det nu var tråkigt att läsa om mina dagliga bestyr och de ”speciella annonserna”.
Som jag svarade skribenten kan jag väl hålla med i sak att bloggen kanske inte är så rolig när man inte kommer på så många intressanta ämnen att diskutera kring samtidigt som hästen vilar och det varken finns träningar eller tävlingar att rapportera om.
Men nu är det som det är och jag kan inte påstå att jag känner mig speciellt ”skyldig”.
Jag kan knappast köpa en häst till, börja rida western eller byta stall och tränare bara för att ha någonting att skriva om utan trivs tvärtom när livet inte innehåller så många tvära kast.
Jag har personligen hittills inte stött på en enda blogg som kunnat leverera dagliga hyperintressanta och roliga topics så varför skulle jag :)?
Många som startar en blogg går ut väldigt ”hårt” och skriver både mycket och intressant i början men sedan läggs bloggen ner efter några månader medan andra kanske skriver ett eller ett fåtal inlägg i veckan och då är det säkert också lättare att hålla ambitionsnivån på topp.
Själv känner jag mig inte som någon idéspruta och har inte för avsikt att bli någon heller bara för att någon/ vissa/ alla bloggläsare tycker att jag har blivit ”tråkig”.
Jag vet ju också att min blogg har så otroligt vitt skilda läsare, folk (tex arbetskamrater) som knappt vet fram och bak på en häst, hundägare (framför allt de med whippet) som tycker att det är kul att läsa om Soya och olika debattämnen kring detta djurslag samt ”rena” hästmänniskor varav en del känner mig IRL sedan åratal tillbaka medan andra är fullständiga främlingar.
Att tillfredsställa så olika människors smak på hur en blogg ska vara för att vara läsvärd tänker jag inte ens försöka mig på utan jag skriver som jag vill och så får de som vill läsa. It´s as simple as that.
Ett annat alternativ är att någon anställer mig som heltidsbloggare för säg 30.000 pix i månaden- då ska ni nog få inlägg så ni kissar på er av skratt, debattämnen så att fingrarna värker av kommentarskrivande osv.
I annat fall blir det som sagt som det blir- inte slutbloggat (än så länge i alla fall) men kanske inte heller lika roligt som ”förr” eller som ni skulle vilja.
Skrivet
Eller solen och solen….regnet snarare för solen har ”lyst med sin frånvaro” skulle man kunna säga lite vitsigt.
Däremot har det regnat mer eller mindre mycket hur många dagar som helst och det är ju så klart urtrist.
På Archie-fronten inget nytt.
Det behandlade benet ser jättefint ut, ingen svullnad eller värme alls längre och muggen är i princip borta.
Skrivet
Häromdagen såg jag att någon hade ställt tillbaka en grep på den plats där vi har dessa redskap hängande full av halm.
Jag kunde inte se denna skräcksyn utan att genast rusa fram och rengöra grepen och fick mig samtidigt en tankeställare kring hur olika man kan se på saker i ett stall och hur man också ibland prioriterar på vitt skilda sätt.
Hade mina fd stallkamrater på ridskolan sett mig i full färd med grep-rengöringen hade de nog fått sig ett gott skratt för där var både jag och många med mig otroligt slarviga med både hur vi återställde redskapen, hur stallgången sopades osv.
Andan i DET stallet var, hur hemskt det än kan låta, att ”det finns betald personal som kan sköta stallet” och man kunde ofta direkt se vem som var ny i stallet och vem som var en inventarie.
De nya inackorderingarna var oftast extremt noggranna med att sopa efter sig och hålla rent i början men allt eftersom de märkte ”hur andra gjorde” så förföll de till samma slappa stil. Tyvärr.
Redan innan jag kom till mitt nuvarande stall visste jag mycket väl att den ”låt-gå”-mentalitet som rådde på ridskolan inte är accepterad i de flesta andra stall och dessutom så finns här ingen som städar efter oss så givetvis har jag redan från dag 1 ”skött mig” och skulle alltså idag inte kunna se ett halmstrå på en grep utan att få hemska rysningar.
För jag gillar ordning och reda- tro inget annat även om jag var en ”slappis” förut.
Sedan har jag som sagt märkt att man prioriterar väldigt olika ibland och att olika saker kan ha hemskt olika betydelse/ dignitet beroende på person.
Själv har jag exempelvis ”mani” på 3 olika saker:
*Jag strör väldigt mycket i jämförelse med de flesta
*Jag tåler inte att se bal-band liggande annat än i papperskorgen (på ridskolan var det en del som kunde hänga dessa lite varstans i stället för att slänga dom och min mission var att gå runt och samla ihop dom när jag inte tålde att se eländet längre)
*Jag har aldrig någonsin (jag vet att det låter fullständigt osannolikt men det är helt sant) ställt in någon av mina hästar i deras boxar utan att dessa varit renmockade, dvs det finns ALDRIG (och då menar jag verkligen ALDRIG) en bajshög i boxen när jag ställer in hästen i den oavsett var hästen har varit, hur stressad jag är osv. (Borde jag söka för detta?).
Sedan tycker jag att det viktigaste kring min hästhållning är att min häst blir i första hand riden och i andra hand motionerad på något annat vis.
Detta kan låta som en konstig kommentar men tro mig; jag har stött på MÅNGA hästägare som har kunnat stå och rykta i timmar, mocka boxen med förstoringsglas eller ta isär huvudlaget i minsta beståndsdel för puts flera gånger i veckan men se RIDA….nja….det har kommit ganska långt ner på ”to do”-listan.
Givetvis kan man ”drabbas” av olika saker som gör att man inte kan/ vill/ hinner rida men det är konstigt hur vissa drabbas av dessa händelser så ofta medan det tex i princip aldrig händer mig.
Jag kan inte annat än tro att det ofta handlar om rena undanflykter- mitt eget motto är att ”det man vill det hinner man”.
Jag kände en gång en person som i mångas ögon gjorde allt för att slippa rida och man fick nästan känslan av att personen letade småskavanker på hästen för att avstå ridningen.
Minsta lilla sår förstorades upp till oanade proportioner, hade hästen en tiondels förhöjd temp någon dag fick den vila i veckor och råkade den sätta något i halsen och hosta till så spreds genast ryktet om värsta influensan hos detta djur.
De gånger hästen faktiskt HADE någon mindre skada såg ägaren nästan nöjd ut- nu var det ju legitimt med en längre vila för hästen och den fick ju givetvis en avsevärt längre ”semester” än någon annan ens hade övervägt för SIN häst.
Ja, som sagt- vi är alla olika….sedan vet jag inte om jag alltid instämmer i det som de flesta brukar tillägga: ”och tur är väl det”.
Skrivet
Skrivet
Jag skulle kunna raljera och säga att om alla hästars småkrämpor läkte lika snabbt som Archies så skulle många veterinärer gå i konkurs eller så skulle jag kunna göra en jämförelse och konstatera att om Archie hade samma FART när man rider som den hastighet med vilken muggen och strålrötan läkt så skulle han skena fram men eftersom det är dumt att reta högre makter nämner jag bara att läkningsprocessen går ”framåt”.
Veterinären ringde om det blodprov som togs igår (snacka om snabbt svar) och detta visade absolut ingenting.
Så nu fortsätter vi som planerat- vila och lite skritt- och sedan vill jag RIDA!!!!
Skrivet
Fick denna galet roliga annons av en läsare:
http://www.hastnet.se/hastmarknad/sok/annons.php?aid=410211
Vem fasen har hjälpt människan med översättningen; ”han är pank att rida”.
Har sällan skrattat så mycket åt en annons….
Skrivet
Sagt och gjort och när vi hade gått en lång stund kom vi till ett villakvarter där vi vanligtvis inte går.
Eftersom det även här var mycket dåligt upplyst såg jag knappt var vi gick eller vad Soya gjorde men flexikopplet och selen gjorde att jag kände mig trygg i alla fall.
Rätt som det var och från ingenstans känner jag hur Soya tar ett hopp framåt och grabbar tag i något och när jag drar henne emot mig inser jag att hon håller en levande kanin i munnen!
Hjäääälp!!!
Jag lyckades otroligt nog få henne att släppa taget om det stackars djuret som skrek för sitt liv och så fort Soyas käftar lättade så rusade den förskrämda kaninen iväg för allt vad tygen höll.
Därmed kunde detta lilla äventyr ha varit över om inte Soya med blixtens hastighet lyckades tas sig ur sin sele och springa efter.
Selen marknadsförs som ”rymningssäker” och om detta vill jag bara säga ”rymningssäker- my ass” för det tog som sagt en sekund och sedan såg jag bara bak-kärran på min hund som skenade efter kanin-eländet.
Än en gång var turen med mig och jag lyckades springa ikapp min elaka hund, eller rättare sagt så sprang hon inte så långt innan hon började nosa efter kaninen i ett buskage.
Och det var som sagt tur för hade hon sprungit längre hade hon sprungit rakt in i kompakt mörker och därefter ut på obelysta 70-vägen!
Det är verkligen inte ofta jag blir arg på Soya- ni som har träffat henne IRL instämmer nog i att det inte går att bli förargad på en sådan sötnos men ikväll var jag faktiskt riktigt ilsken på henne eftersom hon efter infångandet gjorde allt för att försöka att ta sig loss igen, hon riktigt satte hälarna i marken och vägrade att gå åt motsatt håll till var hon hade jagat kaninen.
Jag fick verkligen DRA henne i säkert 100 meter innan hon till slut insåg att jag inte skulle ge mig och vi kunde därefter fortsätta vår vandring utan vidare incidenter.
Men där ser man! Inte ens ett koppel hjälper alltid när en kaninälskare är i farten och jag får bara hoppas att den (kaninen) inte blev allvarligt skadad.
DET är i alla fall en fördel när en lös whippet (läs: Soya) tar en kanin: det tar 2 sekunder och sedan är nacken knäckt och kaninen stendöd. Been there- seen that…
I natt var det ett jäkla gläfsande i sängen- jag misstänker att jakten fortsatte för Soyas del för så lätt ville hon inte ge upp :)!
Skrivet
Idag har Archie varit hos ”sin” veterinär och även om i alla fall jag helst vill slippa dessa besök över huvudtaget så är jag oerhört tacksam över den eminenta service som just denna klinik ger oss.
Bara att jag fick tid till idag när jag ringde i måndags är för mig värt GULD, jag minns med fasa hur det var i början av min hästägarkarriär då ingen veterinär kunde ta emot en förrän om 2-3 veckor!
Egentligen fattar jag inte ens att vi hästägare accepterade detta fast å andra sidan- vad skulle vi göra?
Nä, det var bara att tiga och lida, tacka och ta emot och ibland valde man veterinär snarare efter just väntetiden än kompetensen för vem orkade stå och titta på sin halta häst i veckovis- inte jag i alla fall.
Hur som helst, Archies veterinär tar inte bara emot oss snabbt utan har även de övriga kvalitéer som jag kräver av någon med den proffessionen; bra bemötande och en förmåga att ställa korrekta diagnoser.
Att Archie sedan är oerhört populär på kliniken med sitt godmodiga sätt gör ju inte saken sämre :)!
Nå, om jag ska komma till saken så longerades Archie ua och därefter gjordes böjprov på alla 4 benen.
Då jag såg Archie luta huvudet mot veterinärens rygg på sitt vänligaste vis förstod jag att han inte kunde vara speciellt illa däran, har han ont blir han jättestörd när man böjer hans ben och det syns lång väg att något är fel.
Nu hade han faktiskt en liten reaktion i kotan vänster fram och dessutom var han störd när veterinären började peta i hans mugg på samma ben.
Muggen är ytterst lindrig och har kommit de senaste dagarna men Archie har tidigare visat att han är rätt så känslig för sår i karleden (min ”hårding”, jo pyttsan….).
Såret han blev halt av i somras (på det andra frambenet) satt också i karleden (ett ärr finns fortfarande kvar som ett minne) och jag minns hur förvånad jag var att ett sådant förhållandevis litet sår kunde göra att Archie var halt i över 2 veckor.
Då hade han också rejäl puls i benet, idag är han bara liiite varm och lika lite svullen kring kota/ hovled.
Eftersom mitt största bekymmer är att jag tycker att Archie har gett ett trött och ämligt intryck den senaste tiden togs ett blodprov som jag får svar på om några dagar.
Direktiv från veterinären är nu en veckas hagvistelse samt att jag kan gå med Archie om jag är rädd för kolik pga för mycket stillastående i hagen samt därefter en veckas uppsutten skritt och återbesök därefter.
Muggen ska stävjas genom insmörjningar med ett bakteriedödande medel 2 gånger om dagen.
Jag är mycket nyfiken på vad blodprovet visar (ingenting gissar jag) och så får jag se om Archie kvicknar till av att vila sig lite.
Senaste kommentarer