På tal om kastrera eller inte-diskussionen som vi hade kring hundar igår så väcktes en liten genus-fråga vad gäller HÄSTAR hos mig :):
Av erfarenhet vet jag att det finns ryttare som medvetet väljer bort ston vid hästköp, främst beroende på den potentiella risken att få tag på en lynnig hona (”pissemärr” kallar vi dom i Skåne :)).
Hingstar finns de inte så många av och en majoritet vill inte heller ha en sådan- inte heller en del inackorderingsstall.
Är en valack för de flesta det ”självklara” valet?
Jag har ju själv haft 2 ston och 2 valacker och kan nog säga att könet var av mycket underordnad betydelse då dessa djur inköptes.
Båda mina ston har varit underbara individer där brunsten gick i alla fall mig obemärkt förbi så mina egna erfarenheter är bara goda även om jag vet att andra haft långt större otur.
Jag myntade redan för väldigt många år sedan uttrycket ”ett bra sto är mycket bättre än en bra valack men ett dåligt sto är mycket sämre än en dålig valack”.
Tycker ni att det stämmer?
Om jag ska säga något generaliserande utifrån mina egna erfarenheter så tycker jag att ston ANTINGEN är mer ”laid-back” i hagen och kontakten med andra hästar eller så riktiga sur-muppar som andra hästar knappt får titta på utan att öron ska läggas bakåt och bakben ska riskera att komma flygande.
Ston verkar inte så mycket för att ”leka” som valacker som jag ofta tycker är ”flabbiga” (skånskt uttryck det med??).
Valackerna vill ofta stå och pilla med allt; hagmaterialet, de andra hästarna i hagen och deras grimmor och täcken- ett barnsligt beteende som ston inte alls lika ofta verkar vilja nedlåta sig till.
Om jag idag skulle köpa en ny häst skulle jag nog helst se att det var en valack ändå- har man haft ”tur” med 2 ston finns ju risken att det blir ”tredje gången gillt”.
Och skulle jag köpa ett sto skulle jag helst på något vis försöka försäkra mig om att det inte är pissemärrs-varianten, hur man nu skulle kunna ta reda på det? Möjligen om man köpte en vuxen häst som folk kände till och ”kunde gå i god för”?
Hur har ni resonerat när ni köpte er häst?
Var könet ett medvetet val eller avgjorde slumpen? Skulle ni resonera annorlunda idag?
För många år sen när jag skulle köpa min första häst som vuxen (hade ju en fullblodsvalack som jag fick av föräldrarna när jag bodde hemma) så sa jag att jag ALDRIG skulle ha ett sto. Hur gick det då? Tja, i stallet står 5 ston och en valack:) Och är det nån som driver mig till vansinne mellan varven så är det ju han; snygg men puckad typ 😉
Jag är en sto-människa. Gillar helt enkelt ston bäst. Men kanske jag hade ändrat mig om jag fått en ”pissemärr”, men jag tror inte det.
Har alltid föredragit valacker då jag har tyckt att dessa verkar vara jämnare i humöret. Vår första foderponny var ett sto ett litet russ som hette Myran, men kallades för ”Pissemyran”. Anledningen kan du säkert räkna ut! Därefter följde ett antal nya foderponnier och lånehästar som alla var valacker. Lugna och fina och inga pissefasoner. Så när det blev dags för eget hästköp för mig och döttrarna var ett av kriterierna att det skulle vara en valack. Bidragande var också att det fanns en del riktiga surtanter på vårt dåvarande stall. Ändrat åsikt om ston har jag väl inte gjort överlag, men visst finns det underbara individer som t ex min nuvarande foderhäst Gold, som just alltid är god som guld. Ytterligare ett hästköp har det sedan blivit. Också det en valack, men det berodde nog mer på individen än på könet.
Skulle nog kunna tänka mig ett sto igen nån gång, men efter två mycket bestämda sådana på raken så ska jag ha en valack härnäst!!
Själv var min första häst en hingst, och har sedan blivit en till
http://www.bw-photo.se/markiz/.
Underbara individer. Har nu tre ston och har aldrig upplevt några sura miner från mina ston. Talade om just detta med en god vän häromdagen och skall man ha en sporthäst är kanske en valack idealiskt. Hingstan var alltid med när vi var ute med stona och red inga problem.
Nåväl nöjd med mina ston och kommer att fortsätta att ha ston. För mig blir en valack en det men alla har vi olika uppfattningar de är ju trots allt individer.
Alla:
Vilken tur att vi alla har olika tycken och smak:)!
jag har bara haft hingstar och valacker. Skulle jag köpa en ny häst idag skulle det bli något av dessa. Har tyvärr varit med om en del ston som blivit totalt odrägliga under brunst. Bland annat ett sto som gick medelsvår dressyr med sin ägare som har haft häst i över 40 år och tävlat mycket samt har egen ridskola. Försökte man lägga in en tävling under brunst slutade det med uteslutning då hon förr eller senare la in backen under programmet. Och slutade inte innan hon fick gå från banan. Detta skulle aldrig ske ”en vanlig” dag…
Jag skulle ha en femårig valack utbildad ca LA när jag skulle köpa häst för snart sex år sedan.
Blev ett treårigt sto…,inriden visserligen och visad på treårs men kunde ju inte något..hmm Men hon är väldigt trevlig och jag märker knappt av några brunster heller för den delen så jag ångrar mig inte. 🙂
Tror inte det spelar så stor roll för min del utan det handlar nog mest om individen.
Anna:
Så kan det gå!
Jag skulle åka och titta på en mörkbrun valack som lät superintressant och som stod i ett försäljningsstall och kom hem med ett fux-sto :)!
Dessutom hade hon ju rejäl man och svans så då var ju inte valet så svårt..:-))
Oh ja! Så var det absolut Anna!
Att valacken harvade ridhuset med sina släpande ben medan stoet dansade fram utan att till synes röra marken hade absolut inte det minsta med saken att göra :)!