Idag fick Archie en vilodag men dock inte hans ägare.
Jag använde stalltiden till ett projekt jag länge retat mig på; Archies enormt tjocka och vildvuxna man som verkligen har börjat leva sitt eget liv.
Archies hårväxt skulle få en ardenner att avundas honom och exempelvis svansen skulle säkert hävda sig i vilken skönhetstävling för sådana som helst om de bara existerade. Mycket tjock, svagt självlockig och kolsvart med röd-bruna slingor- MAGNIFIK!
Manen skulle man kunna beskriva på samma vis bortsett från att det som är snyggt i rumpan inte är lika tilltalande på halsen- inte om jag får säga min mening i alla fall.
En för tjock man vill gärna vika sig åt lite alla möjliga håll och kanter och det tycker jag är fult så idag var det alltså dags att försöka åtgärda eländet.
Som vanligt resulterade dock en jättehög hår på marken främst i att jag nu har 2 blåsor på fingrarna, det som sitter kvar på halsen ser ute ut att ha krympt i motsvarande mängd.
En ytterligare försvårande omständighet var idag att manen kändes urläbbig att ta på; ”fettig” och skitig rent ut sagt och min ursäkt och förklaring till detta är att Archie inte har ”svettats ut” eller för den delen duschats på över 2 månader.
Jag har inte velat tvätta manen den senaste tiden trots att jag redan innan dagens friserande så klart har noterat dess tillstånd; att stå och blaska med vatten, om än varmt sådant i många minusgrader har inte känts lockande.
Idag (plusgrader) insåg jag dock att det inte fanns annan råd, manen gick helt enkelt inte att få ren annat än genom att schamponera den och sedan spola av med varmvatten.
Vi får väl se hur slutresultat blev imorgon när manen har torkat och håret lagt sig där det tycker att det ska ligga (inte nödvändigtvis där jag tycker- dvs allt hår på samma sida om mankammen).
Pust!
Jag skrattade gott när jag såg länken till det här inlägget på fb – harvard_pa_hog_niva
Inte visste jag att du bloggade om amerikanska Ivy Leauge-Universitet…
Ha ha….nog för att jag inte BARA skriver om hästar (till vissas nöje och andras kanske inte?) men den dagen jag börjar skriva om amerikanska universitet lär nog aldrig komma:)!
Jag flätar över manen som ligger fel dit jag vill ha den när det är blött, får sitta i några dagar. Sen får man göra om det ett par gånger (i torr man), men jag har hittills inte träffat på någon man som till slut inte ger med sig. För gott alltså.
Ja, överflätningsmetoden vet jag en del som tillämpar.
Problemet med Archies man är att den är så tjock att man lätt hade kunnat ”göra” man till 3 hästar av hans hår.
Och när det blir så tjockt av hår så ramlar det åt olika håll så lösningen är att rycka av stora delar :).
Manen såg btw jättefin ut i morse :)!
Hade varit intressant med en före- och efterbild! 🙂
Malin:
Tanken slog mig igår men dels tog hela hår-projektet mycket längre tid än jag trodde och dels tänkte jag inte på det förrän allt avryckt hår redan låg på stallgången.
Känner igen fenomenet. Har en likadan. Misstänker inblandning av nordsvensk trots att det inte framgår när man tittar i papprena..
Anna:
Vid närmare eftertanke har alla mina hästar haft rejält hår?!?!?
Är det något JAG gör med dom tro :)?
Eller köper jag omedvetet hästar efter utseendet på deras svansar och manar (det vore ju förfärligt om DET var kriteriet) *GARV*
Det är klart att det måste vara ett av dina kriterier när du väljer häst…hahaha..bara det att du inte vill erkänna att du är lite fåfäng. ;-D
Måste väl erkänna att jag tycker det är charmigt med en rejäl kalufs… när man väl har ryckt den.
Nja….häst-manar får gärna vara tunna men svansarna desto tjockare.
Fast allt har banne mig sin gräns: en bekants häst (korsning) hade så tjock svans (som 2 Archie-svansar ungefär) att svansen alltid åkte in mellan bakbenen på hästen på ett ganska ”fult” sätt:).