En väluppfostrad ”patient” som nog hade en ganska mysig stund….
Veckans första dag inleddes med tidig uppstigning och ett dressyrpass i ridhuset som jag var nöjd med.
Att jag red på morgonen berodde på att jag direkt efter jobbet hade bokat massagetid åt Archie, detta genom en stallkamrat som har etablerat kontakt med en massör som om några veckor ska ta sin examen.
Fram tills dess utför hon behandlingar för 150 kronor och jag som själv älskar att få massage kände att jag ville unna Archie detta.
Dessutom är det alltid intressant vad olika massörer anser om ens häst även om de jag hittills anlitat till just Archie varit väldigt samstämmiga i sina bedömningar: ”en välmusklad häst utan större problem med en liten låsning i högra delen av ryggen strax bakom sadeln som är lättåtgärdad” brukar det heta ungefär- i alla fall på mitt lekmannaspråk :).
Och inte heller dagens massage bjöd på några större överraskningar- även denna massör tyckte ungefär detsamma med tillägget att hon hittade lite fler ömma punkter i den högra delen av ryggen ut mot svansen (fråga mig inte om vad de olika musklerna heter….) och en knuta på insidan av höger bakben vid låret….ungefär :).
Summan av kardemumman skulle i alla fall kunna förklara Archies alltid större svårigheter att flytta sig undan höger skänkel, dvs att sätta höger ben in under sig.
Massören tyckte att det skulle bli mycket ”spännande” (hennes ord) att se om jag märker någon effekt av behandlingen och jag får väl säga detsamma, om än något luttrat :).
Det pinsammaste visade sig vara att massören omedelbart kände igen mig (trots mössa nedtryckt över huvudet) fast det är ca 20 år sedan vi sågs.
Jag har tydligen inte förändrats så mycket (smickrande) men själv kände jag över huvud taget inte igen denna kvinna hur hon än försökte att friska upp mitt minne.
Tydligen höll vi till på ridskolan samtidigt ett tag men medan hon var 14 var jag 20 -en stor ålderskillnad i dom åren.
Hur som helst tyckte jag att jag, eller snarare sagt Archie, fick verklig valuta för pengarna, massagen höll på i nästan 2 timmar (!) och Archie såg för det mesta vädligt nöjd ut. Nu ska han bara börja tvära bättre med sitt högra bakben så ska jag marknadsföra denna kvinna på bloggen tills jag (eller ni) storknar :)!
När massagen är ”skön” brukar man vara rätt så ok i sin kropp. Förra gången jag var hos massören gjorde det så ont så jag ville bara gråta eller gå därifrån. Men det blev ju bra efteråt. Jag litar på min massör och vet att hon vet vad hon pysslar med.
Tycker mig märka liknande tendenser på Misty när hon får massage, på hennes svaga punkter gillar hon inte det till en början med efterhand så släpper det och hon slappnar av.
Det är ju inte alla som riktigt ”tror” på massage men då glömmer de ofta att man ska jobba själv också, jag går en gång i månaden så massören kan lösa upp knutor m.m. Men tiden mellan måste jag ju träna och jobba rätt och framför allt träna på de rörelser som min massör visar mig.
Ska man ha effekt av massage till en häst med ”problem” tror jag att man måste utföra den relativt ofta (minst 1 gång per månad och däremellan ”underhålla” hästen själv.
Hade massage varit billigare hade jag kostat på Archie det oftare men eftersom jag inte upplever att han har några direkta problem får det bli sådana här check-ups.