Att man inte behöver rida i ridhus – någonsin- tror jag att de flesta är överens om.
Men om vi tittar på motsatsen då- behöver man rida ut?
Är det synd om en häst som aldrig blir uteriden? Kan man variera sitt ridarbete tillräckligt utan att rida ut?
Jag vet mer än en häst som i princip aldrig rids ut men själv skulle jag nog inte klara av att ha häst på detta vis. För mig känns det fel av olika orsaker- detta sagt trots att jag egentligen för det mesta tycker att det är ganska tråkigt eller ”icke-givande” att rida ut.
Men ut rider jag, om inte många gånger i veckan så i alla fall 1-3 gånger beroende framför allt på vädret.
Jag kan inte tro att den ridskola jag tidigare huserade på är världsunik och där rids hästarna inte ut alls under i alla fall minst halva året, oftast fler månader än så och jag hör i princip aldrig att någon reagerar på det. Men om en privatägd häst inte rids ut har folk ofta mycket åsikter.
Så vad säger ni: måste man rida ut (nej…jag försöker inte hitta argument för att slippa *SKRATT*)?
Tyvärr måste man väl det;) Jag gillar det inte heller men gör det ändå. Nu är ju skillnaden för mig att jag sitter ofta och rider på ett stort gräsfält och börjar dagens pass med att t ex skritta fram på en markväg och avslutar kanske med att skritta trava av runt ett fält. Varvar passet med att rida på gräset och rider lite i paddocken.
Har inte jättemycket uteridningsmöjligheter, mest lite olika grusvägar.
Genom att lägga upp det som jag gör så anser jag mig inte behöva lägga in så många särskilda uteridningsdagar.
Måste, måste man väl inte. Men vill man ha en hållbar, frisk och positiv häst så ska man självklart rida ut och variera hästens arbete.
Ett litet tillägg :). Det är säkert någon som kommer säga att det går att variera hästens arbete även i ridhus. Det gör det självklart, men för att hästen ska bli hållbar måste den gå på varierat underlag, hårt, mjukt, kuperat. Det sägs ju att ett ridpass ska ske på 3 olika sorters underlag för att vara optimalt för hästen.
Jag tycker att jag har ett bra upplägg på min hästs träning. Han är 8 år och tränas nu för start i S:t George till sommaren/tidig höst. Nu under vintern när möjligheterna att rida ut har varit begränsade och inga tävlingar på helgerna så har min vecka sett ut ungefär så här;
Mån: Skrittband 30 min
Tis: Lösgörande och stretchande arbete i lägre form (ridhus).
Ons: Krävande dressyrpass för tränare. Mkt samling (ridhus).
Tors: Tömkörning utan samling (ridhus).
Fre: Skrittband 30 min
Lör: Krävande dressyrpass med mkt samling (ridhus)
Sön: Vila
Om väglaget tillåter så rider jag till skrittbandet. ToR en runda på ca 1 mil. Då blir det mycket galopp i ett friskt tempo.
Så fort underlaget ute blir bättre så rider jag i ridhuset max 3 ggr per vecka. Jag har en mkt positiv och glad häst som älskar att arbeta :). Peppar, peppar så har han aldrig varit halt sen jag köpte honom som 2-åring.
Säger som Linda, ja, vill man ha en frisk och glad häst så måste man det. VAriation på arbete och underlag är jätteviktigt.
Jag fattar inte ”rida ut är tråkigt” faktiskt, bra mycket tråkigare att harva i ridhuset jämt 😉 Visst blir det lite annat arbete för hästen, inte massa volter och böjda spår, men form, bjudning, sidvärtsrörelser, bytesserier etc är kanon att sitta och slipa på ute, och varva med lite ”busgalopper” och annat. Om man inte tar ett konditionspass eller en skön söndagspromenad då.
På de större stallar jag stått har det varit väldigt tydligt, ”dressyrtanterna” som inte vågade rida ut (handlade oftast om det) utan satt och harvade på bana /ridhus jämt och ständigt hade en rätt hög skadefrekvens på sina hästar, ledinflammationer. Djuren gick på samma underlag, på samma sätt dag ut och dag in. De flesta stod i frimärkshagar också, för att ”inte skada sig”. Sen bidrog ridsättet till skadorna också, men enformigheten gjorde sitt till med.
Precis det här jag eg VILLE skriva om idag men inte vågade, eftersom jag inte vet om personen jag skrev om möjligtvis kommer hitta till min blogg, trots anonymiteten…
Hon jag rider med rider bara dressyr, och alltid bara i ridhus. De har haft ridhus tills det rasade ihop förra vintern, och ”tvingas” därför rida ut nu. Med påföljden att ridning utomhus inte kan/vågas rida i annan gångart än i skritt, på släta vägar. Urtrist!
Nämnas bör att hästen varit småskadad rätt frekvent. Särskilt unghästar MÅSTE ridas ute, helt enbart de första året anser jag. Och jag tycker att det – förutom att givetvis vara nyttig träning – ger en annan livskvalitet till hästen att få springa ute med.
Nej, det är jättekul att rida ut :). Jag hoppar små terränghinder, tränar i backar (om än små..), cantertränar, tränar samling i vattenhinder, tränar seriebyten på långa raksträckor m.m.
Jag hade inte kunnat motivera mig att rida i ridhus varje dag på samma häst.
Åsa:
Att jag tycker att det är förhållandevis tråkigt/ ”icke-givande” att rida ut beror främst på att mina utepass oftast är rena konditionspass eller ”avslappningspass utan krav” – båda delarna tråkigare än att rida renodlad dressyr tycker jag. Lite roligare blir det om man har sällskap eller i varje fall hunden med sig:).
Eftersom jag föredrar att rida dressyr i ridhus med bra ridhusbotten så vill/ kan jag inte gärna rida dressyr ute OCKSÅ- det blir för mycket dressyrarbete tycker jag som vill variera arbetet.
Att jag inte är så förtjust i att dressyrarbeta ute framför i ridhus beror som sagt på underlaget- här finns mest grusvägar som sällan har den svikt som vi har i ridhuset. Ibland är vägarna stenhårda, ibland isiga, någon gång mycket dammiga osv- ridhuset är helt enkelt alltid bättre.
Jag instämmer HELT i dina intryck av ”dressyrtanter” (fast det givetvis är en grov generalisering- ALLA är inte så) – har sett samma sak massor av gånger. Själv är jag inte ogillare av uteridning av DET skälet, alla mina hästar har alltid ridits ut så fort de varit sadeltämjda och de har aldrig heller krånglat eller skrämt mig vid uteritter.
tillägg, den enorma förbättring som blev på LGs galopparbete efter massa bus i skogen med snögalopper (andre hästen som handhäst, perfekt extra träning för en gammal pensionär!). BRa och roligt sätt för alla inblandade att styrketräna 🙂 Piruetterna satt som en smäck efter det!
Kan slå ett slag för att rida med handhäst ute också, för alla åldrar, men särskilt unghästar (även innan inridning) och gamla hästar som mår bra av att ut och röra sig i terrängen utan belastning av ryttare. Eller igångsättning efter skada för den delen. Har man dessutom dåliga hagar (små, platta) är det ännu viktigare att hästen får gå kuperat & på olika underlag.
Finns så mycket bra att göra när man tänker utanför lådan/manegen 😉
Linda:
Visst står du i krokarna kring Dagstorp eller är det något jag har drömt?
Hur roligt man tycker det är att rida ut beror i alla fall för min del TILL VISS DEL på uteridningsmöjligheterna.
Finns det som du beskriver småhinder att hoppa, backar att klättra i osv så hade det för mig varit långt roligare än där jag står nu där det stora delar av året i princip bara finns asfalt och grusvägar att rida på.
Dessutom kommer man inte särskilt långt om man inte vill rida jättemycket på asfalt vilket jag HOPPAS är förklaringen till att många som rider ut hos oss är hemma i stallet igen efter 30-40 minuter (knappt lönt att sadla enligt min uppfattning :)).
Själv vill jag vara ute i minst 1 timme för det mesta och det kan jag också men då blir det ofta att man får rida på samma vägar dit och hem- inte så roligt alla gånger.
Ann:
Instämmer som vanligt i dina åsikter :).
Precis som du anser jag att variation av underlaget är viktigt för att stärka hästen och dessutom MÅSTE hästen kunna gå på annat än 100% ”tillrättalagda” underlag (läs: nyharvat ridhus med perfekt underlag) utan att ”stå på öronen”.
Sedan anser jag inte att man ska rida ”hur som helst” på vilka underlag som helst men hästen ska som sagt i alla fall klara av att GÅ utan att det blir problem.
Minns i min ungdom då jag var 16-17 år gammal och vi flyttade några privatägda hästar från ridskolan och ut på landet över sommaren.
Första gångerna vi red ut på hästarna höll de på att snubbla och snava mest hela tiden- de var inte vana vid det varierande och kuperade underlagdet i den slingrande skog där vi red- de hade knappt ridits ut hemma i storstan och då bara i princip på helt slät mark.
Åsa:
Handhäst-metoden använde jag mig av mycket förr om åren då jag brukade passa en bekants häst flera veckor varje år.
Både Heron och Décima fick gå som handhästar och det gick hur bra som helst och var roligt.
Jag håller absolut med om att man kan variera sin ridning mycket- tycker själv att jag är förhållandevis bra på det om jag jämför med många andra som tex varken vet hur man tömkör, vågar rida ut eller vill hoppa :).
Ja, det stämmer att jag har hästen precis vid Dagstorps anläggning :). Är medveten om att det är få förunnat ha sådana möjligheter till varierad träning som man har där (om man vill ;)). Innan jag flyttade dit både hästen och resten av familjen så hade jag honom uppstallad där det var begränsade uteridningsmöjligheter. Men då körde jag honom varje vecka till lite olika ställen för att kunna rida så varierat som möjligt. Även detta är förstås inte alla som har möjlighet till av olika skäl.
Dagstorps-området är fint, har ridit i dom omgivningarna och hoppat en del av de fasta hinderna för några år sedan.
Jag kör ytterst sällan iväg med hästen för uteridning även om det oftast är otroligt kul när man gör det; tex kör till skogen eller stranden.
Men jag tar mig som sagt sällan den tiden då jag tycker att jag oftast kör så mycket ändå, både till träningar och tävlingar.
Synd att dygnet inte har fler timmar för en lämpligare uteridningshäst än min får man leta efter; han går fram överallt även i nya miljöer och skulle aldrig drömma om att hitta på dumheter som att bocka, bralla, försöka sticka osv.
En feg gammal ”dressyrtant” får väl göra sin röst hörd. Eftersom jag började rida i väldigt vuxen ålder kan jag känna mig mycket otrygg vid uteridning. Tycker dessutom att det är ganska tråkigt. Själv rider jag INTE ut alls på ngn annan häst än vår trygga arab och helst då bara i skritt och trav. Men jag har två duktiga döttrar som tur är som kan motionera hästarna i skogen så att även min dam får komma ut ibland. Trösta mig annars med att hon har tillgång till stor hage och att hon dessutom får vara med på löshoppningar nu när hon inte blev dräktig i år. Vi har dessutom tillgång till en jättefin utebana under sommarhalvåret och ner till den skrittar jag faktiskt uppsuttet. Alltid något!
Marie:
Huvudsaken är ju att din häst kommer ut ändå tycker jag- oavsett om det är du eller någon annan som gör det.
Jag kan tycka lite synd om de hästar som aldrig rids ut och skulle personligen just rekommendera deras ägare att be någon annan att rida ut deras häst om de inte kan/ vill/ vågar.
Jag tycker det är viktigt att byta underlag och variera arbetet, jag tror inte Misty tycker det är så roligt med uteridning på våra grusvägar. Både Misty och jag hade säkert tyckt att uteridningen var rolig om det funnits roliga ställen att rida på.
Så som sagt variera underlag och arbete tror jag är det viktigaste.
Jag tror det är mycket viktigare att ha hästen ute många timmar i tillfredsställande hage med hästkompisar än att just ”rida ut”.
Har man inte det att erbjuda hästen så blir ju såklart uteridningen jätteviktig.
Men jag sittar inte och rider i ridhus, rider i paddock när jag inte kan använda stora gräsbanan. Rider intervaller på markvägen. Har stor gräsbana så jag kan arbeta på rakt spår m.m. Så jag tycker inte det är så himla viktigt att just ”rida ut”.
Jag tillhör dem som nästan alltid hellre rider ut än sitter på bana och rider.
Ute kan jag variera mig mer, serpentiner runt träden, träna samling i nerförslut. Klättra i ”livsfarlig” terräng för att lära hästen kroppskontroll. Listan kan bli lång.
För mig skulle det vara helt otänkbart att rida enbart i ridhus.
Samma gamla väggar att titta på, trångt och tråkigt.