Efter avslutad ritt igår stod jag och pratade med en annan ryttare som hade sin hund med i ridhuset.
Archie, som alltid är väldigt ”social” 🙂 och verkar vilja vara med i alla samtal stod tätt intill mig och plötsligt började den andra ryttarens hund att slicka Archie på nosen.
Det såg jättegulligt ut, nästan som om de pussades, och Archie, den godmodige, lät det ske trots att hunden var lite ”intensiv”.
Vi skrattade lite förvånat över hundens nyfunna intresse för Archie (de har träffats tidigare) tills jag kom på den VERKLIGA anledningen till dessa ömhetsbetygelser.
Archie hade skum runt munnen och hade tidigare fått en sockerbit som säkert smält ihop till en god maräng och det var denna godis hunden ville åt, INTE min käre häst personligen!
Hmmmppfff….tror jag håller mig till den första versionen: Archies SOCKERSÖTA uppsyn kan ingen motstå- inte ens en hund!
