Som det mesta i livet är åldersfrågan relativ; det som jag tycker är en ”äldre/ gammal” häst kanske någon annan tycker är ett djur i sina bästa år så för enkelhetens skull kan vi säga att jag i fortsättningen menar hästar som är 15 år och äldre.
Huruvida man ska ”våga” köpa en sådan häst tycker jag beror på flera faktorer som man får ta under beaktande.
I sak tycker jag inte att man behöver tveka: det finns hästar som fortfarande går att både rida och tävla upp till 20-års åldern men detta är så klart individuellt och just därför måste man se till individen.
Man får försöka göra en bedömning utifrån hästens ålder, hur många ägare den haft, hur pass mycket/ ofta den varit skadad/ halt och av vilka orsaker, hur mycket hästen har tränats/ tävlats genom åren och sist men kanske viktigast: hästens nuvarande veterinära status.
Ska man generalisera bör ju en häst som tävlat intensivt under många år vara mer ”sliten” än det djur som kanske promenadridits under större delen av sin levnad och kanske också haft långa betes och viloperioder.
Men man har aldrig några garantier vilket man ju inte har med någon häst för den delen.
Sedan är ju priset på hästen en inte oviktig faktor och då tänker jag så här:
Att köpa en mycket välutbildad äldre häst är oftast långt billigare än att köpa en lovande unghäst men det man får vara inställd på är att man då betalar ”läro-pengar”, dvs för att få lära sig på en utbildad häst men utan möjlighet att flera år senare få tillbaka sina pengar.
Äldre hästar går inte heller att livförsäkra på samma villkor som en unghäst utan blir mindre och mindre värda ur denna aspekt ju äldre de blir.
Frågan man måste ställa sig är också vad man vill med sin ridning?
Vill man utveckla sin egen ridning är en läromästare utmärkt men vill man utveckla hästen bör man satsa på en yngre häst.
Att tro att en kanske 16-18 år gammal häst ska börja tävla högre klasser än den någonsin tidigare gjort i sitt liv är kanske att både hoppas på och begära för mycket, i alla fall om vi (åter) ska generalisera.
Avslutningsvis har vi, ska vi kalla det den rent känslomässiga biten.
Ju äldre häst man köper desto kortare tid lär man i alla fall rent teoretiskt ha tillsammans innan åldern tagit ut sin rätt och där resonerar man ju också olika.
Sammanfattningsvis tycker jag att man ska fundera över om en äldre häst kan ge en det man vill ha, om priset är rimligt och om hästen rent veterinärt verkar hålla för sitt ändamål.
Vad säger ni som läsare? Hade ni vågat köpa en äldre häst eller inte? Varför? Har ni rent av gjort det och tycker ni att det blev bra eller ångrar ni er?
de två första hästarna jag hade (ponny och liten stor häst) var bägge äldre och en bra bit upp i tonåren när jag började rida dem. Trygga, stabila även om ffa ponnyn var en klass 1A egensinnigt russ och hade en del hyss för sig så lärde jag mig otroligt mycket och bägge var atombombsäkra. Ponnyn levde till närmare 30 och den lilla stora blev 35 även om hon var pensionär/promenadhäst sista åren. Jag had einte velat vara utan detta, jag kunde lära mig, rida utan att oroa mig för att hsätens utbildning skulle påverkas och hade skitkul, det finns en större felmarginal med en äldre häst som kan/vet hur det ska vara än med en yngre häst. När jag sedan köpte F som 3åring hade jag erfarenheter att falla tillbaka på.
Jag vet flera och ar elever som köpt äldre hästar och som är lyriska över sina ”gamlingar” som verkligen är läromästare. De får möjlighet att prova och lära sig på någon som kan, som är okomplicerad med allt ”runt omkring” ridningen som skoning, klippning, lastning etc som man ofta är osäker på som ny hästägare. Även om de gör fel är hästen så rutinerad att felet inte blir ett problem som det KAN bli med en yngre, mindre rutinerad, om än snäll, häst. Visst är det jobbigt när dagen kommer när hästen inte kan vara med längre, men hästen har haft en bra ålderdom också och fått vara ”nyttig”, aktiverad och behövd hela vägen. Dessa ryttare har gått vidare till yngre hästar med bra självförtroende och mycket kunskaper om hur det kan/ska vara. Win-win 🙂
Åsa:
Instämmer i ditt resonemang om att äldre hästar kan både vara mer förlåtande och lättare att hantera än en ung dito- viktiga egenskaper när man kanske själv är oerfaren och osäker.
Idag är det ju inte helt ovanligt att man köper häst efter att endast ha ridit på ridskola i några år- utan att han varit den där stalltjejen/ killen som sedan barnsben hängde i stallet dygnet runt och lärde sig ”allt” om hantering, fodring, skötsel mm av mer erfarna hästmänniskor.
Jag och barnen red på ridskola i 4-5 år innan det blev aktuellt med någon forma av eget. Det blev då ett litet russ som gått som ridskolehäst. Hon var definitivt 15+. På köpet fick vi också tillgång till en liten shettis samt ett välutbildat, 23-årigt, halvblod. Russet följdes sedan av en annan ponny som äldsta dottern hade på foder i flera år och tävlade med i lättare klasser i dressyr under flera år med stor framgång. Han var långt över tjugo när vi lämnade över honom till ny ryttare. Efter fem år med foderponnier tyckte vi att vi kände oss mogna för första hästköpet. Återigen en gamling, Racke, 16 årig arab, blev vår familjemedlem och det har vi aldrig ångrat. I år blir han 20 och han är fräschare än någonsin. Kanske inte att han utvecklas så mycket men nu har den yngre dottern tagit över honom och den äldre ägnar sig åt sin unghäst som hon köpte, eller jag köpte, som treåring. Skulle inte rekommendera någon att köpa en unghäst som förstahäst och jag är glad för den rutin vi fått med våra ”gamla” hästar. Min nuvarande lånehäst är 16-åriga Gold. Välutbildad och trygg, med stor acceptans för mina misstag. Det dröjer innan jag kommer att sätta mig på den unge kan jag lova, si sådär en tio år tror jag.
Vi har också sett till att det i vår närhet har funnits folk med större hästkunskap än vår och det tror jag också är viktigt. Ridskola i all ära, men allt lär man sig inte där. Vissa ridskolor har inte ens någon teoriundervisning, för det vill inte föräldrarna betala för!
Väldigt intressant att läsa om er ”hästresa” Marie!
Tjingeling! Vi köpte vår Mandingo för ca ett år sen. Det är alltså dotterns c-ponny, en New Forest. Han var då 20 år gammal! Just denna ponnyn visste vi exakt vad han sysslat med i hela sitt liv och han var och är (peppar peppar…) enormt fräsch för sin ålder. Ägarna före oss ställde av honom för dom tyckte att han uppnått pensionärsålder men det tyckte inte herrn i fråga utan terroriserade sina kompisar i hagen dagarna i ända och var märkbart uttråkad av att bara gå och drälla!
Vi hade egentligen inga stora planer på att han skulle bli en tävlingsponny för högre klasser då vi var mer än nöjda med lite lokalt tävlande. Nu visade det sig dock att vår gamle man inte har några som helst problem (återigen peppar peppar….) med höjder och att tränas som vilken yngre ponny som helst och just nu tränas det för fullt inför allsvenskan Div.1! 🙂
Sammanfattnignsvis, precis som du skrev Birgitta, är det ju helt individuellt i vilken form hästen är och vad den gjort tidigare i sitt liv som avgör om man ska köpa en äldre ponny och vad man ska ha den till!
Vilken solskenshistoria Cecilia!
Jag tycker inte att det finns något givet svar på frågan. Det beror helt och hållet på individen. Vad har den för sjukdomshistoria och inte minst som du skriver, den aktuella statusen på en veterinärbesiktning. Min förra häst köpte jag när han var 10 och innan dess hade han gått löp. Under mina åtta år med honom tränade jag och tävlade en del och han blev aldrig under sina 18 år behandlad i en led. Så visst kan man hitta individer som har varit sunda i hela sitt liv.
Har aldrig köpt en gammal häst men hade gärna haft en gammal. Också. Nu har det inte funkat att ha det så och jag har än så länge inte hittat en tillräckligt bra sponsor =) så min extra boxplats hyrs ut tillsvidare.
Mina hästköp har varit åring, tvååring och treåringar. Har inte haft råd att köpa riktigt bra färdiga hästar utan fått ”nöja mig” med unghästar istället. Vilket har fungerat utmärkt och jag har kunnat sålt och fått en liten slant över till nästa häst.
Vill inte ha enbart en äldre häst så på din fråga svarar jag nej. Om man räknar lite krasst kostar en äldre häst i full tävlingskondition ca 50.000:- och den har kanske 3-4 år kvar på topp. Sedan kostar det några extra tusen att ”avsluta” eller i värsta fall har man kvar en oridbar häst i många år pga känslor och det har min ekonomi inte lust med.