Tack och lov var det långt bättre förutsättningar än när jag skrittade ut på isgator förra söndagen- idag var den största delen av min rutt väl framkomlig och isfri.

Soya sprang med i en lång lina och verkade nöjd över att få nosa omkring.

Efter 45 minuter, bara på asfalt, var vi hemma igen och då var det dags att motionera nästa karl i familjen: maken:)!

Vi åkte till Skrylle och power-walkade medan Soya fick en koppelfri runda denna gången.

Vår isgata utanför huset.

Det gällde att borra ner broddarna rejält!

Till och med lilla Soya kanade omkring ganska friskt emellanåt.

Idag var det jag som hade stalltjänst i vårt stall och jag passade på att även rida direkt på morgonen innan hagutsläpp.

Det blev av naturliga skäl ett dressyrpass i ridhuset- det var både för mörkt och framför allt för isigt för att jag skulle våga mig ut.

På tal om mörker eller snarare dess motsats upptäckte jag förresten för första gången igår att vi faktiskt, precis som rubriken säger, går mot ljusare tider.

Klockan halv fem kunde man fortfarande se hjälpligt utomhus- med andra ord kan man nu även rida ut i vart fall fram till detta klockslag- i alla fall om man som jag- vägrar att rida i mörker.

Dagen har förutom stalltjänst och ridning även bland annat innehållit en lång promenad med Soya kines samt lite matlagning (kors i taket- det är inte ofta det händer….). Pannbiffar i braspanna blev det- långt mindre grisigt och mer lättlagat än i stekpanna- där har ni dagens matlagningstips!

Och så till dagens hundgåta:

Hur får man en i vanliga fall helt kanin-tokig whippet att vandra till synes helt oberörd vid ens sida trots att fälten drällde av kaniner/ harar (svårt att se på håll) som verkade ha väckts ur sin dvala av solen?

Svar: man går på en så isig väg att hunden inte kan springa iväg- ens om den skulle vilja :).

Morgonen inleddes med dressyr i ridhuset, utsläpp av alla hästar i ”mitt” stall och allmänt stallfix innan jag och Soya körde direkt till Järavallen för att träffa Robbans och Åsas djur.

Vi har inte träffats på ett tag nu, vädret har varit minst sagt olämpligt vid något tillfälle och nu misstänker jag att det kommer att dröja till nästa träff igen fast av andra skäl.

Två av Åsas och Robbans hundar visade idag nämligen osedvanligt stort intresse för Soya eller snarare sagt för en specifik kroppsdel hos henne och detta får mig att misstänka mycket starkt att hon kommer att börja löpa när som helst.

Dels är det dags rent tidsmässigt så att säga och dels har ingen av just dessa hundar någonsin varit intresserade av Soya ”på det sättet” så när nu två stycken är det så borde det betyda något.

Vi gick i nästan 1½ timme, mestadels i ganska djup snö och hundarna fick emellanåt ta i rejält för att ta sig fram, liksom vi för den delen.

Jag föreslog för Robban att vi skulle prova med 4-spann nästa år- sätta en kanin längst fram och sedan hundarna bakom- så hade det nog blivit åka av 🙂

Kanske vi skulle investera i något liknande denna:

Efter denna snö-kampsstrapats sov både Soya och jag gott i soffan och på eftermiddagen åkte vi till hennes häst för lite borstning (ej rykt ha ha).

Jag tror att jag ska försöka ha Archie stående utan täcke kortare stunder i stallet- det kan inte vara bra att vara insvept i typ mer eller mindre dygnet runt tänker jag?

Ibland blir det säkert också ganska varmt under tygen- temperaturerna skiftar ju så otroligt och idag var det tex plusgrader hela dagen.