Det var faktiskt härom natten som jag kom på denna fyndiga rubrik och nu ska ni få förklaringen också:
Jag vaknade alltså till mitt i natten och det slog mig då att det är tur att vi inte har några grannar som bor vägg i vägg med oss. De hade nog haft svårt för att sova ibland.
Framför allt när jag är förkyld så påstår i alla fall maken att jag väsnas något enormt när jag sover; jag snarkar, pustar och stånkar och om han dristar sig till att peta till mig för att få mig att sluta (så som jag mycket effektivt gör på honom om HAN snarkar) så muttrar jag tydligen jätteargt ”VAD ÄR DET” och så fortsätter jag som om inget har hänt. Stackars man!
Detta är inget jag har något som helst minne av men säger maken att det är så så stämmer det väl.
Maken snarkar också av och till men där brukar det alltså hjälpa att knuffa till honom eller i värsta fall säga ”vänd på dig” vilket han då gör och tystnar.
Och så har vi lilla Mimmi!
Just natten då jag tänkte på oss som en orkester började hon att flåsa jättemycket (tro f..n att det blir varmt om man gräver ner sig som hon gör med hela luftsystemet under ett jättetungt täcke) och efter att ha befriat hennes andningsvägar så tystnade hon temporärt bara för att en kort stund senare börja drömma och därför gläfsa högt.
Medan maken tystas genom knuffar använder jag fötterna till att dämpa Soya. Hon ligger ju nästan alltid just vid mina fötter och när hon då börjar drömma får man försöka väcka henne genom att peta på henne med foten tills hon blir tyst.
Just denna natt var drömmen tydligen så intensiv att byrackan inte tog någon som helst notis om mina petande fötter så till slut fick jag dra fram henne, lägga henne i famnen och då blev hon äntligen tyst!
😀 Jag är glad att det bara är hundarna katterna och jag. Hundarna drömmer ju en del, Zahra låter nog ungefär som Soya. Hilda drömmer också ibland, men inte lika ofta som Zahra. Katterna är lite tystare, fast jag har snarkare där också. Tidigare kunde jag nog snarka när jag var förkyld. För många år sedan, innan hundarna kom in i huset, så vaknade jag av att en katt rörde försiktigt vid mina läppar, tydligen undrade hon vad det var för ljud som kom. Men efter en operation av min nästan konstant täppta näsa, tror jag att det försvunnit, i alla fall har kag inte varit täppt i näsan sedan dess. Tydligen gnisslar jag tänder. 😉 Så det är väl en liten orkester här också ibland. Mest orkester blir det förståss när hundarna är busiga och piper med pipleksakerna. Händer lite då och då om de inte fått tillräckligt motion. D.v.s. när det är uruselt väder ute.
Hur som helst så stör vi inga andra. 😀
Hälsningar
Görel, Zahra och Hilda
Ha ha Görel…det är tur att vi båda bor ”på landet”.
Det måste ha sett urkul ut när din katt försökte få tyst på dig.
Jag har också gnisslat tänder i perioder förresten OCH pratat i sömnen. Som sagt; tur att man inte har grannar vägg i vägg :).