Månadsarkiv: februari 2011

Skrivet

Onsdag- finslipning av både ridning och broddar


I morse såg ett nytt dressyrpass på kandar dagens ljus.
 
Jag jobbar just nu mycket med lösgjordhet- Archie håller sig gärna fast i fronten och är inte lika intresserad av att böja igenom sig åt höger som åt vänster.
 
Efter en stunds galopperande fick jag till böjningen riktigt bra- jag vill ju att Archie ska gå för lätta hjälper och att handen i princip ska vara orörlig- inte behöva leda inåt hela tiden för att bibehålla böjningen.
 
Något annat som jag fick till riktigt bra idag var vänster förvänd galopp och här fick jag mycket hjälp av att ha Archie motställd- dvs ställd åt höger i vänster galopp.
 
Jag har inte tyckt om att det har varit en så enormt stor skillnad på höger och vänster förvänd galopp- medan den högra varit FANTASTISKT fin (på LA-nivå 9 mässig som bäst och 7 mässig som sämst skulle jag vilja påstå) så har den vänstra som bäst renderat betyg 6,5- max 7 medan den när den varit som sämst inte hade fått mer än 4,5 max 5 av mig i betyg.
 
Idag var vi uppe på 7-mässig nivå hela tiden :).
 
Eftersom det låg lite bommar framme så passade jag även på att trava över dessa- bra träning för benlyftet och rolig variation.

Medan jag jobbade fick Archie nya skor och när jag kom tillbaka till stallet kandiderade jag till posten ”månadens snålaste” genom att med stor ansträngning få av broddarna från de gamla skorna.

Det visade sig att broddarna höjdmässigt var tämligen reducerade (läs: halverade) men det gör inget; jag föredrar lite lägre brodd så nu är de ungefär så som jag hade velat ha dom från början :).

Skrivet

Tränarbyte!

Sedan några veckor tillbaka har Archie och jag tränat för en ny tränare som jag i alla fall ”for now” kommer att kalla NN här på bloggen.

Inte för att detta är personens initialer men jag har funderat lite och kommit fram till att det egentligen I SAK (väl?) är tämligen ointressant för mina läsare VEM EXAKT denna person är.

Jag BRUKAR ju faktiskt sällan namnge folk på bloggen varför ni i alla fall genom den varken vet vad Archies stallägare, hovslagare, massör eller veterinär heter (bara för att ta några exempel) och eftersom det aldrig är någon som frågat efter deras namn så antar jag att även tränarens namn är ovidkommande.

Jag kan i alla fall avslöja så mycket som att personen inte är vilken ”tomte” som helst utan en svårklassryttare och tillika B-tränare.

Anledningarna till detta nya arrangemang är flera.

Till att börja med är det så att denna ryttare numera rider sina hästar i vårt ridhus dagligen i väntan på att ridhuset på den egna anläggningen färdigställs. Detta innebär en stor tillgänglighet för min del och att jag kan träna ”hemma” (tidiga morgnar dessutom- I LOVE IT!!!!!) utan att behöva lägga tid och pengar på att köra iväg till träningar.

Som någon så klokt påpekade så utgör ju faktiskt varje transport någon form av risk- framför allt om man ska köra på vinterväglag och/ eller i mörker.

Nu kan jag ju inte påstå att just ”risk-momentet” haft någon avgörande del i mitt beslut att vänta med att köra till Ebba på Viderup men jag känner faktiskt klart motstånd mot att greja med släpet i mörker, köra till träningen i mörker och köra därifrån i mörker- allt medan jag håller på att frysa ihjäl pga vädret- typ.

Visst hade jag gjort det om jag varit TVUNGEN men om jag kan få likvärdig träning hemma i ridhuset och slippa lägga en timme extra på transport, minst en hundring på bensin per träning osv så väljer jag faktiskt att INTE köra iväg – inte just nu i alla fall.

Jag tycker det ska bli mycket spännande att se hur NN kan utveckla Archie och lovar att rapportera om hur träningen fortskrider.

Hemläxan hittills har bland annat varit att träna mycket skritt-slutor och DET är i alla fall något som blivit mycket bättre på bara denna korta tid.

Skrivet

Tisdag-äntligen vila!

Nåja, Archie hade nog (finkänslig som han är) inte uttryckt sig som rubriken men han hade nog inget emot att få en vilodag för första gången på över 2 veckor.

Vi tog bara en 15-minuters promenix i ridhuset (ute blåste iskalla vindar), sedan fick det räcka för idag.

Imorgon tar vi nya tag:)!

Skrivet

Orkesterfamiljen och JAG är dirigent!

Det var faktiskt härom natten som jag kom på denna fyndiga rubrik och nu ska ni få förklaringen också:

Jag vaknade alltså till mitt i natten och det slog mig då att det är tur att vi inte har några grannar som bor vägg i vägg med oss. De hade nog haft svårt för att sova ibland.

Framför allt när jag är förkyld så påstår i alla fall maken att jag väsnas något enormt när jag sover; jag snarkar, pustar och stånkar och om han dristar sig till att peta till mig för att få mig att sluta (så som jag mycket effektivt gör på honom om HAN snarkar) så muttrar jag tydligen jätteargt ”VAD ÄR DET” och så fortsätter jag som om inget har hänt. Stackars man!

Detta är inget jag har något som helst minne av men säger maken att det är så så stämmer det väl.

Maken snarkar också av och till men där brukar det alltså hjälpa att knuffa till honom eller i värsta fall säga ”vänd på dig” vilket han då gör och tystnar.

Och så har vi lilla Mimmi!

Just natten då jag tänkte på oss som en orkester började hon att flåsa jättemycket (tro f..n att det blir varmt om man gräver ner sig som hon gör med hela luftsystemet under ett jättetungt täcke) och efter att ha befriat hennes andningsvägar så tystnade hon temporärt bara för att en kort stund senare börja drömma och därför gläfsa högt.

Medan maken tystas genom knuffar använder jag fötterna till att dämpa Soya. Hon ligger ju nästan alltid just vid mina fötter och när hon då börjar drömma får man försöka väcka henne genom att peta på henne med foten tills hon blir tyst.

Just denna natt var drömmen tydligen så intensiv att byrackan inte tog någon som helst notis om mina petande fötter så till slut fick jag dra fram henne, lägga henne i famnen och då blev hon äntligen tyst!