Månadsarkiv: februari 2011

Kanske nästa vinters stallsko?

Såg annons om dessa skor hos http://www.citylook.se/

Kan inte påstå att jag tycker att just denna skomodell har en ”city-look” men det som lockade var texten:

Promenadkänga med Brodd (Art.nr: 2607)
Varma sköna Promenadkängor med ut- och infällbara broddar. Halkfri djupt räfflad sula. Vattenavstötande läderimit. Resårförstärkt med två dragkedjor för lättare av-och påtagning. Helfodrade med fårskinnsimit. Passar både dam och Herr.

Utfällbara broddar!!!! Det var väl fiffigt? Och priset, 249:– var ju verkligen överkomligt.

Att man sedan inte kommer att se ut som något mode-lejon får man väl överleva- jag kan inte påstå att mina andra vinterskor heller faller inom den kategorin :).

Lördag- innesittarväder

Klockan är inte ens 8 och jag är redan hemma och hoppas att jag ska ha fel vad gäller rubriken.

Men just nu känns det verkligen inte lockande att vistas utomhus, det har både regnat och stormat hela natten och blåsten är fortfararande rätt så rejäl.

Vi som önskade bort snön har fått som vi ville- nu är hagarna fulla med både lera och vatten!

Jag har redan hunnit rida ett dressyrpass i ridhuset där jag fortsatte med lite av de övningar vi gjorde igår och det kändes bra tycker jag.

Nu är planen att plöja en bok av en av mina favoritförfattare- Harlan Coben; härligt att gräva ner sig i soffan med denna, en varm hund och något gott att äta!

Fredag- träningsanalys

I morse var verkligen en sådan dag då jag var glad att slippa köra till träningen.

Ett mycket tungt, nästan snöblandat regn vräkte ner samtidigt som det blåste på både längden och tvären, man blev dungsur direkt.

Pass nummer 4 för NN stod på agendan och det var lika roligt och inspirerande att träna som vanligt.

Vi hann med allt möjligt under lektionen; lite skolor, en massa fina bakdelsvändningar (lite stora men med korrekt tramp hela tiden- en svårighet vi haft tidigare), förberedande piruettjobb, några byten och så lite tramp-träning utmed spåret (då NN går bakom oss och ”hjälper till”).

Sedan NN träffade oss första gången tycker jag att hon har satt fingret på flera av Archies (och i förlängningen MINA- för det är ju jag som har medverkat till eller i alla fall inte lyckats arbeta bort dessa) akilleshälar.

Det mesta har jag varit mer eller mindre medveten om själv så det är inga värlsrevolutionerande upptäckter NN gjort men icke desto mindre så är det ju sådant som jag tyvärr missat/ misslyckats med och det är därför hög tid att jag tar itu med alltihop:

Ett av Archies stora ”fel” är att han liksom ”stänger av” väldigt lätt, blir delvis inåtvänd och opåverkbar/ svårpåverkad. Detta kan så klart bero på flera olika faktorer; har hört flera vittna om sina seeeeega Akriborihästar men ingen som har berättat om någon ”elektrisk kanonkula”. Akribori själv hade tydligen också dessa anlag/ tendenser vad jag har förstått.

Sedan är jag nog sådan som ryttare också; jag FÅR liksom alla mina hästar lite åt det sega/ lugna hållet precis som vissa ryttare lyckas stirra upp och få fart på allt de sätter sig på.

Vi arbetar nu mycket med att ”omprogrammera” Archie- att få honom att gå för lätta hjälper och att REAGERA mycket snabbare. Han är väldigt kvick och svarar bra på ”OFF-knappen” men när man sedan trycker på ”ON-knappen” så tar det aaaaaaldeles för lång tid innan det händer något eftersom Archie i mellantiden alltså hinner försjunka i sitt meditativa tillstånd.

Gör man ett avbrott från galopp till skritt så hinner det inte gå en fjärdedels sekund innan koman infaller så vill man sedan ha en ny galopp så måste man först väcka patienten vilken om jag fick bestämma skulle FÖRBLI vaken hela tiden.

Ja, ni fattar kanske ……

Men tro mig….det går bättre och bättre. Nu rider jag många pass helt utan sporrar- spöt används knappt osv. Det gäller ”bara” att bryta gamla vanor och inte sitta och småklämma på hästen utan tvärtom ibland medvetet tänka ”nu spretar jag bort benen från hästens sidor jättemycket – bara för att kontrollera att han fortsätter att gå utan förändring”.

NN ser absolut inte Archie som en ”omöjlig” häst (”då hade jag sagt det direkt”) utan tycker tvärtom om att han kämpar på.

Hur som helst är det väldigt kul och jag skulle gärna förbjuda NN att resa iväg i 2 veckor vilket hon nu kommer att göra :).

Ibland har jag en sekreterare- mest en sovande sådan dock :)!

Soya skriver journalanteckningar:)!

Vid enstaka tillfällen brukar jag ta med Soya till jobbet och det är alltid lika populärt.

Flera arbetskamrater har själv hund och övriga är djurvänner så det är aldrig några problem.

Jag har till och med en arbetskamrat som egentligen är rädd för hundar men som inte känner det minsta obehag i närheten av Soya- dels är hon så mild i sinnet och dels märks hon i ärlighetens namn knappt.

Hon ligger mest och sover på sin filt bredvid mitt skrivbord så man kan inte anklaga henne för att vara störande precis.

Torsdag- dressyrhästen hoppar

I morse var det tidig uppstigning igen- Pippi och jag åkte till stallet för att jag skulle hoppträna med Archie.

Hinderna stod redan framme och väntade på oss- väldigt skönt att slippa hålla på och kånka på dom när man ska iväg till jobbet så fort det går efteråt.

Som vanligt hoppade jag på hacket och uppvärmningen på denna betsling gick jättebra. Archie följde med lätt och mjukt åt alla håll och kanter i både trav och galopp.

Även hoppningen gick bra, det blev lite olika övningar: travhoppning, en ”fem-femtio” (trav över a-hinder, 5,5 meter i galopp fram till b-hinder), studs-serie i galopp och några språng på enstaka hinder.

Jag är tacksam över att en stallkamrat skoddde sin häst med snösulor igår- detta bör enligt lagen om alltings djävlighet innebära att det inte kommer en snöflinga mer innan sommaren. Hade hon inte skott med snösulor hade vi haft snöstorm as we speak.

Så själv kanske jag kommer att klara mig utan broddar på Archie- morgonens regn har nog spolat bort de sista snö och isresterna kring stallet tyckte jag att det såg ut som.

Och på eftermiddagen var den + 6 grader och sol. Vågar man hoppas?





Dagens (sadel)fråga

Oj vad jag nickade igenkännande när jag läste denna artikel.

Inte bara för egen del utan för alla de storys jag hört från vänner och bekanta och allt jag läst på nätets diskussionsforum dessutom.

Varför är det så svårt att reklamera just sadlar?

I ett inlägg förra veckan (”Reklamera mera- igen”) glömde jag att nämna att jag förutom allt möjligt annat även reklamerat en sadel men innan jag fick tillbaka mina pengar så var det banne mig en kamp på liv och död höll jag på att säga.

Är det för att sadlar är så dyra som säljarna inte gärna vill ta tillbaka dom? Är det för att sadeln väldigt snabbt tappar sitt ABSOLUTA nyskicks-utseende (dvs får något litet märke så att man kan se att den använts i alla fall någon gång)?

Ja, inte vet jag (vet ni????) men det är ett faktum anser jag utifrån som sagt alla historier jag hört.

Vet en häst som fick ryggbesvär (ont) efter att en måttsydd sadel köptes- inte tog den utprovaren tillbaka sadeln inte!

Känner också en hästägare som lurades att lämna fina sadlar i inbyte för ett spottstyver och sedan få en sadel som inte passar.

Osv….

Själv fick jag låna hem säkert 10 sadlar av en utprovare som sett min häst (Décima) IRL men som trots det inte lyckades få en sadel att passa- det var då jag tröttnade och begärde pengarna tillbaka.

Just MIN story är rena skräck-historien om hur man inte bemöter kunder- bla bad mig utprovaren vid ett tillfälle att ”ringa om 5 minuter då han inte hade tid att prata just för stunden”- därefter lyfte han inte luren mer hela den dagen trots att jag i min förtvivlan (hur kul är det att vara utan sadel) ringde hela dagen och hela kvällen. Seriöst eller hur?

Har ni råkat ut för bekymmer när ni har köpt sadel eller har allt gått som på räls?