Häromdagen slirade jag till lite på en gata i Malmö- inte för att det var varken halt eller för att jag var berusad 🙂 utan av den ”enkla” anledningen att jag råkade få syn på en whippet och då tittade jag till lite för länge!
Eftersom man så sällan ser denna ras ”bara sådär” hajar i alla fall jag alltid till och jag tror aldrig att jag bara hade kunnat gå förbi en whippet utan att tilltala ägaren.
Och är det inte så vi människor, eller de flesta av oss i alla fall, fungerar; vi vill gärna tillhöra eller i alla fall känna samhörighet med en grupp likasinnade?
Sedan kan detta ”likasinnade” vara så otroligt mycket; ens yrke, hobby, sexuella preferens, vilken bil man kör osv osv.
Titta bara på internet!
Jag kan fortfarande fascineras att det finns diskussionsforum för banne mig i princip vad som helst; BMW-ägare, chihuahua-fantaster, trädgårdsintresserade- ja, listan är ändlös.
På den tiden jag åkte buss i Malmö noterade jag att ALLA busschaufförer ALLTID hälsade på sina kollegor när de möttes i trafiken och det kan bli ganska många ”hejanden” per dag.
Motorcyklister gör likadant på vägarna och i alla fall vi vinthundsägare stannar alltid för att prata med andra med vinthund – även om vi aldrig sett dom förut, det är min erfarenhet i alla fall.
Fast hästägare brukar inte bete sig så intresserat av den egna gruppen när jag tänker efter :).
Vi varken hejar på varandra när vi möts med transporterna på vägarna 🙂 eller stannar upp för att prata med någon som kommer ridande, eller?
Senaste kommentarer