I förra veckan lyckades jag inte klämma in någon hoppträning så idag kände jag verkligen att jag ville hoppa lite för att vi inte ska bli alltför ringrostiga.
Turen var på min sida och flera hinder stod uppställda i ridhuset så det var bara att sätta igång.
Jag red fram på hacket som jag brukar och Archie kändes fin och pigg och hoppningen som följde flöt på hur lätt och bra som helst.
Nu hoppar vi ju aldrig några jättehöjder men på vår nivå kan jag inte vara annat än nöjd.
Jag hoppade mest en serie om 4 hinder på rad- mycket hoppning för pengarna- men tog även några språng över ett kryss och en liten trippelbarr.
Avslutade passet med att trava och galoppera lite mer och Archie kändes ännu piggare och smidigare än när jag började vilket bara bekräftar min uppfattning om hoppning som en utmärkt lösgörande träning.
Hoppningen kanske ger lite framåtanda också!?!? :~))
Ja, det tycker jag:)!