Månadsarkiv: april 2011

Skrivet

Påsken i bilder, del 2

Glansen har äntligen återvänt till Archies hårrem och jag njuter verkligen av att titta på honom numera- något jag inte gjorde i vintras kan jag säga.

Ängelholms ryttarförenings anläggning.

Ridhuset som vi tävlade i.

Jag tyckte om det mesta- dock inte hur lite strö man hade till flertalet av sina privathästar. Jag antar att strö inte ingår i stallhyran och jag vet att spån är dyrt men liiiite mer kunde man verkligen lägga in i boxarna- tycker jag i alla fall.

Archie relaxar efter sin start. Säga vad man vill- han kan koppla av inom loppet av 5 sekunder och går utmärkt att ha stående lös vid transporten, med eller utan mat.

Jag hade tagit med en stor spann vatten så att jag kunde tvätta av honom och detta kan jag verkligen rekommendera.

Inte så kul att komma hem med en helt svett-intorkad häst tycker jag och när jag väl är tillbaka i stallet vill jag ställa in hästen i boxen direkt (=belöning), inte börja joxa med mockning, tvätt och annat.

Skrivet

Påsken i bilder, del 1

Morgonstund har guld i mun….eller nåt…

Hur som helst så har Soya och jag joggat färdigt i Skrylle och är på väg till bilen.

Ett ord jag använt ofta i helgen har varit GRÄSEXPLOSION- för så känns det verkligen.

Det var inte länge sedan man knappt kunde skymta ett strå på vår gräsutebana och titta så saftigt gräset ser ut nu!

Delar av gräsbanan ska förvandlas till ytterligare 4 rasthagar- här pågår bygget för fullt.

Soya njöt verkligen av det varma vädret….

….soldyrkare som hon är!

Det var även kul att leka med en levande golvmopp tyckte hon och så som de höll igång….

….tror jag att den lille krabaten sov gott på natten!

Skrivet

Lördag- tävlingsrapport

Idag har jag och Archie varit ända i Ängelholm och tävlat!

Jag brukar sällan åka så långt (ca 10 mil) och det var flera år sedan jag var hos just denna klubb men eftersom vägen dit är utmärkt (i princip motorväg från ”dörr till dörr”) och jag dessutom var nyfiken på deras nya anläggning anmälde jag mig till en klass, LA:4.

Anläggningen var verkligen mycket fin, det är ju ofta så med nybyggnation.

Man har helt andra möjligheter att ordna allt så praktiskt och enkelt för både ryttare och häst än på gamla slitna anläggningar som har ett halvsekel eller mer på nacken.

Här kunde man rida fram i ett ridhus och på 2 utebanor (varav en mycket stor) och som vanligt, höll jag på att säga, red jag i ensamt majestät på den stora utebanan medan alla andra red i ridhuset.

Vad är det med dressyrryttare och ridhus???? Vågar man inte rida fram utomhus?

Det ska ju sägas att solen gassade och att det var riktig sommarvärme så varför man vill trängas i ett ridhus övergår mitt förstånd.

Archie kändes mycket fin på framridningen och gjorde ett absolut godkänt program på banan tycker jag.

Vi fick lite drygt 64% och en 8:a på mellangaloppen!

Tyvärr missar vi ständigt bakdelsvändningarna som Archie KAN göra hur bra som helst om vi får till dom och på dessa fick vi de enda 5:orna i kritiken.

Klassen är långt ifrån slut när jag skriver detta (jag red som nr 3) så något slutresultat kan jag inte ge er.

Men jag är nöjd- det går framåt!

Och Anna- jag lydde ditt tips ang sporrar :)!

Skrivet

Tillbakablickar: hur jag stiftade närmare bekantskap med Björn Skifs

Året är 1975, jag är således 9 år gammal och poserar (till vänster i bild) stolt med min goda vän Paula.

Vad kan väl passa bättre som inlägg under påsken än ett av mina första minnen av just denna högtid?

Jag var 9 år gammal och en klasskamrat som bodde några hus från oss och jag bestämde oss för att agera ”påskakärringar” i grannskapet.

Vi spökade ut oss som ni kan se på bilden ovan och begav oss sedan på vandring i trapphusen.

Hur mycket pengar vi fick ihop minns jag inte men däremot minns jag vad jag använde min andel till.

Jag promenerade iväg till Värnhemstorget där det på den tiden fanns 2 stora matvarubutiker; Tempo och Epa (som dagens City Gross ungefär).

Inne på Epa köpte jag mitt livs första skiva; en singel där Björn Skifs sjöng ”Michelangelo”.

….”kan du komma hit o ta med stafflit o måla av min vän….”

:)!

Skrivet

Fredag- fridag

Så skönt det är att vakna till solsken!

Jag och Soya begav oss tidigt till Skrylle för att springa, dels ville jag undvika köerna vid vägarbetet på vägen dit och dels föredrar jag att springa i så ensamt majestät som möjligt.

Det ÄR dock koppeltvång året runt i Skrylle så vill man trotsa detta är det bättre att göra det utan publik.

Archie har tillbringat dagen i gräshage och var nog inte helt överlycklig över att behöva motionera i ett soluppvärmt ridhus på eftermiddagen.

Men jag säger som jag brukar: ”svett blir man inte halt av” och därför rider jag hellre på ridhusets utmärkta underlag i stället för på hård, jordstampad utomhusbana- jag vill ha svikt när jag tränar dressyr.

Idag blev det bara enklare lösgörande arbete- vill inte köra slut på Archie inför morgondagen.

Efter stallbesöket fick jag och Soya besök av min mor och en liten hund à la golvmopp som hon passar ibland.

Moppen, en 2-årig kastrerad herre vid namn Wille, och Soya lekte fint och jag kunde än en gång konstatera att Soya går bra ihop med alla hundar hon träffar. Skönt!

Skrivet

Ett matmysterium till…..

Eller….egentligen är det inte ett mysterium utan snarare ett OFOG skulle jag vilja säga för att återknyta till föregående inlägg och dess kommentarer.

Jag kan bli både förundrad och irriterad på de som avslutar en måltid genom att lämna kvar en MIKROSKOPISK mängd mat på tallriken, en halv potatis tex eller en köttbulle.

Jag VÄGRAR att tro att man är såååå proppmätt att man inte skulle lyckas få ner även denna munsbit utan problem och jag undrar varför man gör på detta vis?

Är det någon spelad återhållsamhet; ”titta så liten jag är i maten- jag orkar inte ens äta upp” eller är det bara obetänksamhet, dvs ett ofog?

Jag, som säkert många i min generation, uppfostrades till att inte lämna och SLÄNGA mat och detta sitter verkligen djupt rotat i mig än idag.

Jag undviker in i det sista att slänga alla former av föda och kan/ vill jag inte själv ha maten tänker jag alltid efter om inte Soya eller till och med Archie kan äta det.

Jag har vid enstaka tillfällen också tagit med en del produkter till jobbet där de faktiskt tagits emot tacksamt, åter igen hellre än att bara lyfta på locket till soptunnan.

Archie äter äpplen från vårt enda träd så det står härliga till hela hösten och Soya diskar alla tallrikar och skålar- allt för att sådant som är ätbart inte bara ska öka sopberget utan eftertanke.

Och de som har mani på att slänga ALLT så fort bäst-före-datum infaller; de skulle också ha ett kokt stryk!

Var har förmågan att använda sunt förnuft och lukt och smaksinnet tagit vägen skulle jag vilja fråga även dessa obetänksamma människor?

Det finns massor av mat som går utmärkt att tillaga/ äta trots att datummärkningen indikerar något annat; denna är givetvis (!!!!) ingen absolut sanning utan snarare ett sätt för tillverkaren att gardera sig.

Så; ni som känner er träffade: tänk efter nästa gång!

Ni behöver inte tänka på ”de svältande barnen i Afrika” om ni inte vill men tänk på miljön i allmänhet och er plånbok i synnerhet så kanske det går bättre!

Skrivet

Livets mysterier

Det finns mycket man kan förundras över i världen- smått som stort, och på bilden ovan ser ni ett av de mysterier jag funderar över ibland.

Kan någon tala om för mig varför man lämnar kvar denna lilla skvätt betfor när man som ”siste man” gör i ordning foder till sin häst?

Mängden i spannen skulle min 14-kilos hund kunna äta utan att det påverkade hennes mage så jag kan inte riktigt förstå varför man avstår från att tömma spannen HELT när man ska mata sin 600-kilos häst?

Jag kan inte heller tro att man sparar slatten i tron att det kanske är någon annan som behöver lite betfor för dels kan man lätt räkna våra totalt SJU spannar som står uppradade (och kan alltså lätt figga ut om alla har gjort i ordning sin spann eller ej ) och dels är som sagt mängden skrattretande liten men tillräcklig för att irritera den (läs: UNDERTECKNAD) som nästa morgon måste ägna tid åt att slänga den vid det laget surnade betforen innan jag kan blanda ny åt oss alla.

Har faktiskt både upplevt och läst att det är relativt vanligt att ”folk” gör på detta vis även i andra sammanhang där KYLSKÅPET verkar vara den vanligaste brottsplatsen.

Att lämna kvar 10 droppar mjölk i förpackningen kan i alla fall jag inte se som annat än ren och skär slöhet- man hoppas att näste man ska vara den som TVINGAS (huuu så jobbigt) att slänga paketet i soporna.

Skrivet

Torsdag- påsklov!!!!

Sådärja…då var det dags för 4 dagars ”påsklov”!

Hur mycket jag än trivs med mitt arbete trivs jag ännu bättre med att vara ledig (vem gör inte det förresten…allt annat känns lite ”osunt” nästan :)) och om vädret dessutom fortsätter i dagens stil kommer jag att vara överlycklig.

Jag är sedan urminnes tider övertygad om att min livskvalité hade ökat med många hundra procent om vi alltid hade vår eller sommarvärme med tillhörande ljusförhållande i Sverige-tänk så mycket skönare och enklare allting hade varit, insekter, svett, damm och stenhårda ridvägar oaktat.

Eftersom vi hade en 2-timmars arbetstidsförkortning valde jag att träna på eftermiddagen i stället och Archie och jag begav oss till NN i härlig sommarvärme.

Tro det eller ej men jag red i t-shirt och blev svettig; så varmt var det!

Men jag klagar verkligen inte- hellre svettig än frusen!

Archie skötte sig fint och jag, partisk men i alla fall, tyckte att det såg trevligt och lätt ut när NN red.

Även en åskådare som inte sett oss på länge påtalade Archies förbättrade tillstånd och sådant kan i alla fall jag inte höra för många gånger.

Efter träningen körde jag till Svedala Outlet och köpte nya jeans.

Jag är väldigt nöjd med att ha hittat denna närbelägna affär som säljer Lewis-jeans förmånligt och som gör att jag slipper prova trettioelva par byxor innan jag blir nöjd.

Ibland undrar jag efter vem jeans sys då jag oftast behöver lägga upp alla byxor trots att jag är normallång och varken tjock eller pinnsmal.

Skrivet

Brutna löften

Som jag misstänkte tog det inte så lång tid innan jag bröt mitt löfte till mig själv- löftet att endast ha (äga) 3 dressyrschabrak.

Jag kan inte påstå att jag är sååå förvånad- ser jag något jag tycker om och har råd med brukar jag köpa det och det var precis vad som hände igår.

När målet med min shopping på EKO egentligen var att köpa en säck betfor slutade det hela med att jag även fick med mig ett par blommiga träskor (!) och dessa 2 schabrak som jag tycker är snygga.

Priset, 159:–/ styck är ju mer än överkomligt så nu återstår bara att se hur tygstyckena klarar den första tvätten.

Det är här man brukar kunna skilja agnarna från vetet så att säga och jag vet inte hur många DRESSYR-schabrak jag har fått använda som HOPP-dito efter att de reducerats i storlek mer än lovligt.

Hade det bara varit så att priset så att säga avgjorde krympnigsgraden så hade allt varit gott och väl- då kunde man undvika bugdet-varianterna som de ovan men tyvär har jag någon gång köpt väldigt dyra schabrak som krympt jättemycket medan några jag fyndat för femtiolappen klarat tvätt-testen med bravur.

Nåja…skulle även dessa fynd visa sig mindre bra så får de gå samma öde till mötes som mina övriga schabrak- då hamnar de antingen på ridskolan eller så ger jag bort dom till någon ponnyryttare i stallet.

Skrivet

Tillfället gör tjuven eller bacon är gott sa Soya!

Jag undrar om inte de senaste dagarnas blodpuddings och hamburgar-ätning har skämt bort lilla Mimmi och förfinat hennes smaklökar?
 
Efter dessa goda skrovmål kan man ju förstå om inte det ”torra torrfodret” passar och häromdagen bevisade doggy än en gång flera saker:
 
1.En whippet kan bli väldigt lååååång
 
2.En avgudad whippet kan komma undan med vad som helst
 
3.Vissa hundägare borde kanske satsa på lite mer lydnadsträning med sin….hmm…whippet.
 
Det som hände var att maken hade stekt upp ett paket bacon som han ämnade äta lite längre fram men som han under tiden lät ligga på en tallrik på diskbänken.
 
Då han efter ett tag såg Soya slicka sig väldigt vällustigt om munnen insåg han att detta var ett BIG MISTAKE och att han skulle få göra om sin bacon-tillagning med ett NYTT paket för den ursprungliga förpackningen befann sig vid det laget tryggt inbäddad i Soyas mage.
 
Så klart kunde lilla ”pappa” inte skälla på sin stora kärlek Bacontjuven men jag klandrar honom inte- det hade inte jag heller kunnat göra utan vi skrattade gott som de oseriösa hundägare vi är och unnade tjuven hennes byte.
 
Dock kommer vi inte att ge detta kriminella element fler tillfällen (är det inte just det man brukar säga: ”Tillfället gör tjuven”) för även om mer drivna hundägare säkert tycker att man ska kunna lämna vad som helst framme utan att hunden käkar upp det så resonerar i alla fall jag mer i banorna ”som man känner sig själv känner man andra” och kan jag inte själv låta bli godsaker som vi har liggande hemma så ser jag inte varför jag skulle kräva detsamma av Soya.