Som ni säkert har förstått är min lilla Soya mer eller mindre ofelbar i mina ögon och det finns inte mycket hon kan ställa till med som jag ogillar.

Men en sak är vi inte överens om och det är vurmandet för att rulla sig i illaluktande saker, ibland SKIT på ren svenska.

Jag kan inte förstå att det ska vara så attraktivt och även om det inte händer så ofta så är det ju verkligen inte trevligt och det slutar alltid på samma vis: med en snabbspringare i badkaret, indränkt i schampo.

Man skulle tycka att Soya skulle ha lärt sig något av badkarsscenerna men tyvärr icke.

Senast i helgen, då vi red i skogen hände det igen.

När vi var nästan färdigridna och framme vid bilen stannade hon till och verkade nosa intresserat på något.

Jag skrittade vidare i förvissningen om att hon skulle komma efter och det gjorde hon också men hon såg då inte ut som hon gjorde 2 minuter tidigare.

Soyas lilla reflexväst var plötsligt inte så iögonfallande gul utan hade förmörkats av något jag från hästryggen trodde var LERA.

Och kanske var det någon form av gyttja men i så fall den mest stinkande ni kan tänka er och tyvärr var det inte bara västen som hade fått
sig en släng av ler-sleven utan Soyas hals var också vackert insmord.

Nåväl….denna stink-incident fick mig att tänka på en annan bajs-rullare som jag ägt tidigare, min schäfer Ketty vars preferens främst var
ank-skit (!).

Om ni inte vet det luktar ankskit….ja, just SKIT och jag vet inte hur många gånger jag fick försöka att få ren den LÅNGHÅRIGA Ketty från detta elände.

Ketty tyckte bäst om att rulla sidan av huvudet i ankskiten och just där hade hon extra mycket päls så det satte sig verkligen ordentligt.

Det värsta jag varit med om i äckel-rullning är jag säker på dock hände av misstag och det var inte bara äckligt utan riktigt obehagligt.

Jag hade varit ute och gått med Ketty vid en liten bäck som hon var nere och doppade sig i och när hon kom upp ur vattnet blev hon efter en stund otroligt sprallig och sprang runt som en tok.

Det ska sägas att Ketty vanligtvis var väldigt lugnt och verkligen inte en hund som rusade runt som skjuten ur en kanon och jag och mitt sällskap hade först väldigt roligt åt denna plötsliga glädjeyttring som vi inte kunde förstå varifrån den kom.

Men när vi hade slutat att skratta och tittade närmare på hunden insåg vi att hon var täckt av någon oljeliknande vätska och det var väl denna som SVED på huden och fick hunden att bete sig så märkligt.

Vid en titt ner i bäcken såg vi att det flöt just olja (eller i alla fall något snarlikt) och då fick vi väldigt brått hem för en ordentlig hundtvätt kan jag lova.

Tvätten hjälpte helt och hållet och Ketty fick inga men av händelsen, kanske för att hennes mycket tjocka päls ändå skyddade ganska mycket.

Men att hälla ut olja i en bäck där barn ofta leker och folk går med sina hundar är naturligtvis vansinne och kunde ha gått riktigt illa.