Månadsarkiv: juli 2011

Mer om civilkurage- denna gång vad gäller hästar

Som jag skrev häromdagen så är jag faktiskt inte förvånad över att människor i gemen kan vara ganska rädda för att ingripa om de ser något olagligt/ orätt osv.

Man vet inte vad för repressalie som kan drabba en tror jag att många tänker- sorgligt men sant.

Och idag tänkte jag ”prata” lite om civilkurage vad gäller hästar.

Jag undrar hur många som I VERKLIGHETEN skulle våga uppvisa samma civilkurage som de tex på nätet så lätt basunerar ut att de tycker att ANDRA ska ha.

Min erfarenhet är att det är väldigt lätt att ha en massa åsikter- framför allt när man inte själv behöver gå i fronten för dessa IRL.

Jag vill nog påstå att jag genom åren blottat flera ”svagheter” hos mig själv på bloggen- jag tycker inte att jag utger mig för att vara ”miss Perfect” som vet och gör allt exakt som man ska (även om jag har MYCKET åsikter om MYCKET) och när det kommer till just civilkurage måste jag erkänna att jag många gånger agerat fegt.

Att jag VET att många är precis lika fega som jag själv är så klart ingen ursäkt- möjligen en förklaring till mitt usla beteende.

Jag har exempelvis vid upprepade tillfällen sett ett FÅTAL ryttare (över en period av många år ska sägas) slå sina hästar på ett sådant sätt och med sådan styrka att det inte kan ursäktas eller rättfärdigas på några villkors vis- ändå har jag inte ingripit.

Vissa av ryttarna har varit så kallade ”proffs” som man därmed tycker dels BORDE begripa bättre/ vara så skickliga att de inte behövde ta till våld och dels borde vara mer rädda om sitt rykte.

Att jag inte ingripit kan jag nog inte förklara med något annat ord än ren feghet vilket är sorgligt- det erkänner jag.

Dessutom vet jag hur svårt det är att bevisa något, hur ovilliga andra hade varit till att vittna och vilka mikroskopiska konsekvenser (om ens några) som sådant våldsamt agerande får i slutändan.

Tack och lov händer det ytterst sällan att jag ser någon bete sig illa mot sin häst men det HAR alltså hänt och jag har inte gjort något.

Är detta något ni som läsare känner igen eller är ni alltid ”sanna mot er själv” och ingriper? Hur gör ni det i så fall? Vad har hänt i de fall ni agerat?

Onsdag- SMHI hade rätt

Jodå- dagens väderleksprognos stämde bara alltför väl- det har regnat stora delar av dagen.

Men det har varit ett milt regn, det är ändå varmt ute och som hästägare så vill jag hellre rida på mjuka och odammiga grusvägar än på motsatsen.

Eftersom jag anade att regnet skulle dyka upp och då vårt ridhus är stängt pga målning och tvätt red jag tidigt på morgonen och slapp bli det minsta blöt.

Ett dressyrpass blev det och det kändes helt ok.

Dagens ”vettighet” blev att jag putsade på mina huvudlag och sadeln samt tog hem lite lindor och ett schabrak för tvätt.

Putsade till och med lädergjorden nooooga, något jag tenderar att slarva med annars.

Vid tolvtiden bjöd jag maken på lunch, dock ingen egenhändigt komponerad utan i byns restaurang ”Två kockar”.

På eftermiddagen körde jag till stallet för att släppa ut Archie i hagen igen- regnet hade då lämnat oss och kvar var bara lite blåst som jag tyckte att han kunde stå ut med.

Själv åkte jag med Soya till Ribersborgs hundrastplats, i första hand för att träffa Bodil och saluki-Salli men även för lite allmänt hundsocialiserande som jag tror att Soya mår bra av.

Medan Bodil och jag avhandlade allt från kattuppfödning, priser i USA vs Ullared, arbetsrätt, skadegörelse av ungdomar och andra spännande ämnen lekte våra hundar med olika grader av frenesi.

Jag måste tillstå att Soya ibland framstår som en gammal pensionär i jämförelse med Duracell-Salli men emellanåt jagade de varandra så att sanden rök :).

Stor vs liten, smal vs kraftig, påpälsad vs tunnhårig :))))

Salli har en märklig egenhet för sig: när hon blir för varm så rusar hon ner i vattnet, lägger sig rakt ner och ligger sedan så i kanske en halv minut, helt stilla och tills hon känner sig avsvalnad.

Då far hon upp som en raket och fotsätter sina lekar som om ingenting har hänt…..

….som här tex!

Bättre en linda i handen än tio stringtrosor i skogen!

För några dagar sedan beklagade sig en arbetskamrat vars dotter tydligen hade invanderat huset med diverse hästprylar inköpta på mässan i Falsterbo.

Arbetskamraten kunde inte BEGRIPA vad tösen skulle ha alla dessa saker till- ”Hon har ju inte ens en häst” suckade hon och sa dessutom mordiskt ”du skulle bara våga” när jag dristade mig till att skämta om att jag skulle kontakta dottern och fråga om hon inte behövde något i Ullared också- nu när jag snart ska dit.

Jag försökte trösta kollegan med att det är en miljon gånger bättre att flickan köper lindor och borstar till ridskolehästarnas fromma än att hon börjar tjata om stringtrosor, piercing, hårförlängningar och annat som 15-åriga tjejer mycket väl kan fantisera om.

Och det tror jag att kollegan köpte :)!

Så länge ungdomarna är i stallet vet man i alla fall var dom är och vad de (förhoppningsvis…he he….) syssar med och jag tror faktiskt att ridskolor många gånger fungerat som en lite ”förlängd fostrare” där barnen har fått lära sig att uppföra sig :).

Det är min erfarenhet från min egen ridskola i alla fall- jag vet inte vad ni tycker?

Tisdag- härlig uteritt….eller?

Efter en inte fullt lika tidig uppstigning som igår åkte jag till stallet för att mocka till Archie och släppa ut honom i hagen och därefter bar det av till Skrylle för lite plågsam löpning.

När den var avklarad åkte Soya och jag hem för att äta frukost och relaxa lite innan det var dags för dagens ”vettighet” :).

Jag har sedan länge bestämt mig för att försöka göra i alla fall något litet vettigt även när jag har semester så att det inte bara blir att dagarna går utan att man får något gjort- för det finns alltid saker man kan göra när man har hus och djur.

Igår var släpservicen dagens vettighet och idag blev det 1 timmes trädgårdsjobb med maken.

Vid halv fyra var det dags att röra lite på Archie och trio Karlsson begav oss ut på en härlig uteritt i strålande solsken.

Jag hittade en lååååång ridsträcka med högt gräs- superbra för Archie att trava på men mindre kul för Soya som fick ”vada” fram för att komma framåt.

Tungan hängde som en lång slips och hade jag inte varit förvissad om hennes superkondis hade jag aldrig vågat rida på detta vis.

Efter 1,5 timme var vi hemma och då upptäckte jag att Soya som tack för gräsplågan hade passat på att rulla sig i ”något”.

Nåja, det finns badkar och vatten och på tal om vatten var jag mest fascinerad över att hon inte ville dricka en droppe efter denna mastodontritt.

Archie verkade inte det minsta trött i alla fall utan kändes tvärtom pigg och fin- kul!

Tips på en bra flugmössa

Ovan ser ni en flugmössa jag köpte i Ullared förra sommaren för någonstans mellan 60 och 80 kronor, dvs mycket prisvärd.
Mössan är mycket lätt att trä på och fästs lätt med endast ett brett kardborrband.
Ska man själv fixa med detta varje morgon kanske möss-modell inte spelar så stor roll men om man jobbar i stall med full-skötsel och ska trä på ”trettioelva” mer eller mindre ”villiga” hästar sina mössor medan de leker giraff så uppskattar man nog att det går snabbt och enkelt :)…..sade hon luttrat….

Super-Släp-Service


För över 1 år sedan och då snön låg tjock överallt råkade jag köra emot en stenbumling som gjorde detta otroligt störande märke i min ena stötfångare.

Jag har retat mig på det sedan dess och då jag nu skulle lämna släpet på service och fick veta att en ny stötfångare bara kostar lite drygt 600:– slog jag till.


Se så snyggt det blev!


Kliniskt ren transport!
As good as new!
Som den minnesgoda läsaren kanske kommer ihåg skrev jag redan den 9 februari förra året om ”Rondellen i Trelleborg”- ett företag där jag lämnat min transport för service och tyckte att det var just det jag fick- SERVICE med stora bokstäver.

När det nu var dags att lämna transporten igen undrade jag om det YPPERLIGA bemötandet skulle upprepas- denna gången skulle transporten inte bara servas utan även tvättas och stötfångaren skulle alltså bytas.

Och jag måste säga att detta företag får högsta betyg än en gång- på alla punkter!

Mycket trevligt bemötande per telefon, möjlighet till snabb service, tjänsvillighet, humana priser och framför allt- ett verkligen utmärkt utfört arbete!

När jag kom för att hämta transporten fick jag nästan en chock- om jag så hade försökt att skura den själv med lupp och tandborste hade jag inte lyckats få den så ren, inte ens om jag hade tvättat den i timmar.

Och nu ska ni höra en rolig grej i sammanhanget och det jag alltid tjatar om- hur liten världen är osv:

När jag vid hämtingen stod och lovordade servicen och lovade ett litet reklaminlägg på bloggen säger en av delägarna att de redan förra året hade fått höra om mina lovord på bloggen.

Och hur då tro? Jo, genom en släkting som tydligen också var (är?) en flitig bloggläsare och som tipsade om att jag hade skrivit om ”Rondellen i Trelleborg”.

Ja, världen är liten som sagt och behöver ni släpservice hoppas jag att ni gynnar detta företag som ni lätt hittar på nätet och når per telefon.

Måndag- bebishoppning

Så härligt att vakna en måndagmorgon och veta att man är FRI, FRI, FRI!

Att klockan var 04.15 (harkel….) kanske vi inte behöver dröja oss kvar vid.

Archie och hans vänner stod som vanligt i givakt när jag kom för att fodra- de är bara alltför vana vid mina morgonrutiner och verkar aldrig förvånade när jag än dyker upp.

Numera har vi ju en gräsbana att tillgå och eftersom det dessutom står ganska många hinder på den passade jag på att ta några (ganska många om jag ska vara ärlig) språng.

Hinderna var verkligen bebis-låga men jag bestämde mig för att inte bry mig om detta idag (jag hoppar för den delen aldrig så jättemycket högre ändå) utan att bara ”rulla på” och hoppa.

Archie kändes jättefin och pigg och han hoppade villigt allt jag styrde emot- jag vet sedan förra året att denna stora bana har en lite ”tändande” effekt på honom eller så kan man i alla fall ”gasa på” rejält i galoppen när man har en så stor yta att hålla sig på.

Efter hoppningen fick Archie gå ner till sin hage med Rocky som sällskap och själv begav jag mig raskt till Trelleborg där jag skulle lämna mitt släp på service 07.30 (mer om detta i separat inlägg).

Dagen har i övrigt spenderats med att köra modern med tillhörande resväskor till flygplatsen, åka och hämta släpet igen, släppa ut Archie i hagen ytterligare en gång samt grilla i regn (!).

Maken utsåg mig efter dagens middag (fläskfilé) till ”GRILLMÄSTARE”- vet inte om det var tur eller skicklighet med i bilden dock.

Har ni också gånger då ni flätar hästen och alla flätorna blir så där supersnygga direkt och utan ansträngning medan de andra gånger vägrar att göra som ni vill?

Så tycker jag inte bara att det är med hästens hår utan även tex då man ska grilla- ibland tar det tusen år att få fyr på eländet medan det andra gånger går i ett nafs och blir helt perfekt.

Hur som helst….mat fick vi, gott var det och så var det med det :)!

Dagens (sits)fråga

Idag läste jag ett inlägg hos en bloggkollega som förvirrade mig mycket- ni får läsa nedan och kanske sprida lite förklaringens ljus över det hela.

Jag är ju stolsitsens okrönta drottning och det har då inte hjälpt mig ett enda dugg vill jag påstå- några svidande skavsår i häcken har jag förvisso fått genom åren men det hade jag gärna avstått.

Jag kämpar aktivt med att inte ”stolsitsa”- gör jag fel???

Och om inte annat är ju stolsits såååå fuuuuult- eller???

Nå- stolsits: hiss eller diss? Läs nedan och fatta sedan tangentbordet!

Lördagens största aha-upplevelse får nog sägas vara att jag faktiskt mitt i allting insåg att den gamla lodräta sitsen kan slängas åt fanders – åt SKOGEN med allt som heter lodrät sits! Jag vet inte hur många gånger J har berättat för mig att den lodräta sitsen snart är ett minne blott och att stolsits tar över mer och mer. Jag vet att jag någonstans förkastat det han sagt och lite egensinnigt tänkt att ”aldrig att jag kommer att ändra min sits – den är enligt skolboken och ska så förbli…”. Men så studerade jag Ankys sits i fredags och så hörde jag min tränares ord om stolsitsen och det var alltså igår som jag plötsligt insåg att den där stolsitsen är inte så dum alls faktiskt :o)
Med lätt framskjuten underskänkel som reglerar framdelens position och hästens böjning blir man HUNDRA gånger med avslappnad i sadeln; man hamnar på mjukdelarna och sitter inte på skrevet – man öppnar upp i sitt bäcken och spänner inte i ljumsken. Ja allt blev ungefär 200 % bättre! Så jag säger till er – våga vägra lodrät sits!!!