I morse var det verkligen full rulle på djurfronten när jag gick ut med Soya.
Att de sedvanliga kaninerna gäckade snabbspringaren är inget ovanligt så det reagerade jag inte på men när vi hade gått en bit så dök plötsligt ett rådjur upp bara kanske 20 meter ifrån oss.
Jag vet inte om Soya trodde att det var en jättehund, en liten häst eller faktiskt ett rådjur men oavsett vilket så löd hon mitt kommando ”NEJ” och sprang inte efter medan rådjuret själv hoppade över ett fårstängsel precis i närheten och försvann ur vår åsyn.
Vi hade inte mer än klarat av detta encounter förrän Soya fick syn på en rovfågel som satt en bit framför oss.
Hon sprang dit så som hon gärna gör och jag tänkte inte mer på det eftersom jag förutsatte att fågeln skulle flyga sin väg- så som fåglarna alltid gör- men denna stackare måste ha skadat vingen/ vingarna på något vis för den flaxade bara helt hjälplöst och kom ingen vart.
Soya visade åter prov på lite lydnad och lät fågeln vara när jag skrek åt henne och sedan fick vi tyvärr lämna det lilla flygfät åt sitt öde.
Det kändes verkligen inte kul att bara gå ifrån en skadad fågel men jag visste ärligt talat inte vad annars att göra.
Att bära iväg med den hade nog inte gått och även om jag hade lyckats vet jag inte vart jag skulle ha gjort av den. Usch!
När vi vände hemåt mötte vi de allt annat än hundrädda fåren- de nästan förföljde Soya utmed staketet och jag undrar om de är lika kaxiga mot alla hundar eller om hon tycks dom så harmlös?
Efter alla dessa djurmöten återstod endast att möta HÄSTARNA som fick sin frukost och sedan bar det av till jobbet.
Eftermiddagen innehöll inte så mycket häst faktiskt eftersom Archie fick en av sina inte så ofta förekommande ”hel-vilodagar”- han fick gå ut i hagen tillsammans med Dellis (i var sin hage ska jag kanske säga) och själv åkte jag hem för att hålla kväll!
Den fina men skadade fågeln :(.
Hade ingen aning om detta med salmonellan men eftersom Soya aldrig frivillig skulle ens doppa en tå i något vatten alls så behöver jag inte oroa mig.
De nyfikna förföljarna!
Jag som precis skulle skryta på min blogg om hur duktig min hund är som bara tittar på när ett rådjur skuttar förbi honom =)
Jag har läst om flera whippets som, sin ringa storlek till trots inte bara jagat utan till och med DÖDAT rådjur så jag är verkligen supervaksam så att inte Soya ens tänker tanken.
Vi har mött rådjur ganska många gånger utan att hon velat jaga dom vilket är mer än jag kan säga om harar och kaniner.
Och tyvärr är ju whippets så enormt snabba att de mycket väl kan hinna ifatt friska djur vilket få andra hundraser hade lyckats med.
Ett tips! Stöter man på skadade rovfåglar ringer man antingen markägaren eller polisen så blir de omhändertanga. De flesta ”raser” (heter nog inte så i fågelvärlden) är fridlysta och ringmärkta. Bra pli du har på din svarta goding.
Tack för tipset Åse.
Polisen kan man ju alltid ringa, har ingen aning om vem som är markägare nästan någonstans.
Svårigheten i just detta fallet idag hade väl varit att förklara min position då jag befann mig långt ifrån en allmän väg.
Man får ju också hoppas att polisen hade kunnat komma tämligen omgående- inte så kul att bli stående in the middle of nowhere i flera timmar (sade hon luttrat efter de gånger polis har försökt att tillkallas i storstan….).
Fågel-ARTER heter det nog va :)?