Veckan som gått

Då har ännu en höstvecka avverkats och sammanfattningsvis har det varit en bra sådan.

Som jag redan har berättat har jag ju numera semester en dag i veckan och jag är övertygad om att denna mini-ledighet främjar mitt välbefinnande mycket:)!

Kreon jobbar på bra och det känns som att våra problem med galoppfattningarna har ebbat ut.

När jag blev noggrannare blev också fattningarna mycket bättre och detta är något jag noterat redan tidigare- Kreon är inte en häst som accepterar vad som helst :)!

Vi har förutom en del dressyrande varit ute några gånger, jag har både tömkört och ridit ut- med varierande resultat.

Att kunna rida ut mer….ska vi säga…”lättsamt” utan en häst som ständigt ställer frågan ”ska vi verkligen gå DÄR” är ett projekt som jag tror att jag kommer att få lägga lite tid på men det känns helt ok i dagsläget- så mycket annat fungerar bättre än jag någonsin vågat hoppas på.

I veckan blev det en ny helklippning av gossen och precis som jag hoppades och faktiskt också trodde gick det jättebra.

Inte en droppe lugnande och ändå en häst som accepterade klippningen- ännu en sak att glädjas över.

Vaccination har också hunnits med och jag fick då tillfälle att prata lite med Kreons fd ägare (som också är veterinär)- alltid lika roligt!

Även om man kan välja av avsluta en kontakt med fd ägaren så fort man genomfört ett hästköp så är jag glad att jag och Kreons förra ägare inte har ”klippt banden”- det känns både tryggt och bra att kunna fråga henne om olika saker kring Kreon som hon dock ägt i 6 år.

Soya slutade löpa i veckan och kan nu börja träffa diverse kavaljerer igen:).

Jag noterar att det inte bara är jag som har utsett värmefilten till ”årets köp”- även Soya älskar den och ligger gärna och njuter under hettan:)!

6 kommentarer Skriv kommentar

  1. Anonymous

    Det dar med uteridningen ar ju en lydnadsgrej ocksa, Birgitta, dvs du jobbar pa galoppfattningarna -> han lyder battre – sa kommer det ju bli med uteridningen. Kanske t.o.m. fragan om att rida 'noggrannare' ute? Sa han tar dig pa allvar, pa samma satt som han gor inne. Sa tycker jag det funkar iaf (plus att du ju kan 'rida dressyr ute' om du vill, som AnnH skrev haromdan).
    Cecilia L

    Svara
  2. Birgittas hästsida

    Du har absolut rätt Cecilia och så kommer jag att göra när jag har kommit förbi den istadighet som fn uppträder ibland.
     
    Med en häst som ibland vägrar att rubba sig en milimeter framåt så länge man sitter på men som går som ett ljus så fort man hoppar av och leder honom är det JUST NU inte riktigt läge att ”rida dressyr” ute- man får vara glad om man kan få hästen att GÅ FRAMÅT.
     
    Mellan dessa ”vägra gå attacker” går det hur bra som helst och jag tror att det kommer att gå att övervinna, inte genom att rida noggrannare kanske men genom att vara lugn och konsekvent och TJATIG he he…
     
    Helst skulle jag alltid ha sällskap också men det går tyvärr inte så då får jag försöka lösa det genom andra metoder, exempelvis att hoppa av om det behövs (han är jättesnäll att sitta upp på därefter), tömköra en miljon gånger på de ställen han vill stanna osv.   

    Jag önskar att det inte vore så men det ÄR skillnad på att ”gå på” hästen i ett lugnt ridhus än ute på 70-vägen utanför stallet där bilarna ibland kör i skytteltrafik.

    Svara
  3. Anna

    Min förra häst hade liknande tendenser när man red ut. Kunde tvärstanna och vägra gå. Tex om han hade fått för sig att vi skulle gå en speciell väg och jag hade bestämt mig för en annan väg..hahaha..eller varför inte om man skulle gå över en bro med rinnande vatten under..:-O Var det riktigt tvärstopp så var enda lösningen att hoppa av o leda förbi honom. När jag hade gjort det kanske två-tre gånger så gick han utan att jag behövde hoppa av så jag tyckte att det var en rätt bra metod. Kändes ändå som att jag vann utan att det blev en massa hysteri o stress.

    Svara
  4. Birgittas hästsida

    Anna:

    ”Alla sätt är bra utom de dåliga” eller vad är det man säger :)!

    I min ungdom hade jag sagt att det är såååå löjligt/ dumt/ fegt att hoppa av- själv har jag faktiskt aldrig behövt använda mig av denna metod men ju äldre man blir desto mer inser man att inget är svart eller vitt och att man ibland inte tjänar något på att ta en strid som man ändå med största sannolikhet inte kan vinna.

    Nu ser jag ingen ”prestigeförlust” i att hoppa av om det är detta som fungerar- Kreon är inte en häst man bråkar med på 70-vägar fulla av trafik och jag tror som sagt att detta är en övergående fas- kanske hans lilla ”ventil” och sätt att känna att han i alla fall bestämmer över NÅGOT :)!

    Lite skämt och lite allvar men jag tror inte att jag hade vunnit något på att piska upp Kreon rejält ens om jag hade VÅGAT (vilket jag inte gör ha ha)- bättre då att ta till det som fungerar!

    Svara
  5. Anonymous

    Håller med om att ”piska upp” bara skulle göra saker värre.
    Något som kan fungera och som fungerade på mitt mer än envisa sto var lägga volter. Helt enkelt bryta fixeringen(upplever ofta att frysmomentet sammanfaller med att den lilla raringen glor så mkt på något att ögonen håller på att hoppa ut) =)
    Inte helt enkelt på en 70-väg men det händer kanske på mer ”lämpliga” ställen.
    Mitt sto lärde sig snabbt att det var rätt så jobbig att göra små volter och slutade med sitt beteende. Hon hade för övrigt satt det i system, dvs att så fort man blev ”rädd” för något hoppade gamla ägaren av. Listig som hon är förstod hon snart att man inte behövde jobba så hårt vid uteritt(matte fick ju mest gå vid sidan av)
    Tills jag köpte henne =)
    Alexandra S

    Svara

Skriv en kommentar

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>